Chika'maariska krigare

39 chika'maariska krigshövdingar regerar över lika många distrikt i den chika'maariska landsbygden sydöst om Eldravinen och deras antal är densamma som antalet stjärntecken i den chika'maariska zodiaken. Om någon krigshövding blir dräpt väljs en ny ut; ämbetet går alltså inte i arv utan hövdingen bedöms utifrån mod, tapperhet och strategiskt tänkande. Valet av krigshövding avgörs oftast i en tvekamp på liv och död mellan de två tappraste kandidaterna eller mellan den av den gamle hövdingen utvalde och hans rival.

Krigshövdingarna kallar sina grupper med krigare förchappa'ai'shenute (de stjärnportsvigda) och den som en gång blir medlem i en sådan grupp är för alltid medlem, tills han dör eller blir brännmärkt som en pu'shaa (ynklig sparv (=mes), halvhjärta, fegling, pultron) eller förrädare. Vem som helst kan viga sig åt Chappa'ai, den heliga Stjärnporten, även förrymda slavar, vilket är fullständigt otänkbart hos mateberna och det har hänt att även kvinnor blivit stjärnportsvigda.

Chappa'ai - krigarnas emblem som består av hieroglyferna för stjärna och port. Stjärnporten är en vördad men samtidigt mycket fruktad symbol, då den enligt den heliga chika'maariska legenden om kung Chuwen Kumihua'taan släppte in demoner som plågade chika'maarerna tills kung Chuwen stoppade dem med hjälp av Råstyrkans tiara.

Varje chappa'ai'shenute har en skara krigare som uppgår till mellan 30 - 50 man och dessa har i sin tur väpnare under sig och längst ner på rangskalan står herdarna. Herdarna är nytillkomna medlemmar och de är tvungna att troget betjäna krigarna och väpnarna utan knot och dessutom ta hand om hästarna och träna sig i krigföring. När de anses mogna får de bli väpnare och då får de välja sig ett krigarnamn som tatueras i en kartusch högst upp på höger arm.

För att bli en fullfjädrad krigare måste väpnaren genomgå sju prov:
Prickskytte med pil och båge
Envig med sabel
Skicklig ridning, bland annat hinderhopp
Bågskytte från hästryggen
Skriva sitt eget och ytterligare sex krigarnamn med hieroglyfer samt rita sju olika stjärntecken
Fånga ett djur och offra det till Chappa'ai
Dräpa en fiende

Endast krigaren får bära krigarbältet med naqua'sha'driah (det skarpa drakhjärtat), ett heligt emblem som även den chika'maariske kungen använder.

Naqua'sha'driah är ett emblem sammansatt av hieroglyferna för shaa (hjärta - den trubbigt trekantiga formen), na (sten - rektangeln längst ner med tre lodräta linjer) qua (blod - de sex ränderna) naqua (drake - den halvöppna munnen) och driah (skarp klinga, skärpa - den nedåtpekande spetsen) som visar att krigaren minsann inte är någon mjuk vekling.

Det kungliga emblemet har en extra sjunde rand för blod som visar att hans ätt är helig (chika'maarernas lyckotal är sju), och dessutom vingar eftersom kungens släktnamn Kumihua'taan betyder örnflykt. Det finns även en uppåtpekande triangel mitt i emblemet, som betyder spets - kungen är ju i spetsen för sitt folk.

När en väpnare blir vald till krigare av hövdingen får han stjärnportsemblemet samt krigargruppens stjärntecken tatuerad högst upp på sin vänstra arm och han får även bära cirkelrunda bröst- och ryggsköldar av lätt och starkt matebskt stål med stjärntecknet. Krigshövdingens förgyllda bröstsköld har dessutom nio trekantiga rubiner jämnt utplacerade runt kanten och infattade i lika många miniversioner av det heliga emblemet.

En krigares mest värdefulla ägodel - eller snarare kamrat - är hästen. Redan som herdar får de välja ett föl som blir deras eget och så snart fölet blivit stort nog börjar de öva sig att rida. De tränar hästen till att bli mycket snabb i vändningarna och till skillnad från erkelzaarianska soldater och matebska krigare använder de aldrig sporrar då de anser att en ryttare är ett med hästen.

En chika'maarisk krigare har alltid tatueringar på armarna som visar hans identitet och eventuella hjältedåd, oftast hur många fiender han har dräpt under en strid. Ju fler hieroglyfer, desto högre status, därför bär krigare och väpnare sällan skjorta, oftast ett ländkläde med bälte, nitad stålskodd läderhjälm, höga mjuka läderstövlar samt en krage täckt med stålfjäll som skyddar deras axlar. Yllemanteln använder de bara på kvällen och som filt på natten när det är kallt, i strid från hästryggen anser de att den bara är i vägen då de ofta vänder sig om för att skjuta bakåt.

Krigshövdingen tituleras shona'driah (starke hövdingen) för att alla krigare ska förstå att hans ord är lag. Vanliga krigare tituleras shenu som betyder "herr", men ordagrant betyder det "signetring" och "kartusch". Här nedan avbildas krigshövding Cha'hure Mal'khek av Bågskyttens stjärntecken, beryktad på 1300-talet som en av de mest grymma och skoningslösa av dem alla.

Vem som helst kan bli herde i en krigargrupp, även slavar, men de måste be krigshövdingen om att få viga sina liv till Stjärnporten något som gemene chika'maarian fruktar allra mest. Stjärnporten betecknar för chika'maarer det allra ondaste i tillvaron och det är just därför som de hårdföra krigshövdingarna viger sina liv åt den, för att bekräfta sin makt. Tingsplatserna utmärks av upprättstående stjärnteckenprydda stencirklar som symboliserar Stjärnporten (som på 1300-talet stod upprest vid Portelans västra stadsport) och vanliga chika'maarer undviker dem; man kan fortfarande se lämningar av dem här och var i det flacka stäpplandskapet.

På tingsmötet löses tvister krigare emellan, eventuella krigare och hövdingar väljs ut med hjälp av envig och djur och/eller en krigsfånge offras för att blidka Stjärnporten så att krigarna även i fortsättningen ska vara fruktade av alla utomstående. Den kantstående stencirkeln som är drygt två meter hög smörjs under en ceremoni av hövdingen in med djurblodet och därefter äts de offrade djuren upp av krigarna under en fest som vara i flera dagar. Från storhövdingarna har krigarna ofta fått brännvin vilket gör att festerna kan gå mycket vilt till.

En krigare som dör i strid eller under en sådan här tingsmötesfest kommer enligt deras tro direkt till den helige kung Chuwen Kumihua'taans palats i himlen där strålande fester pågår i all evighet. Om de istället dör en naturlig död eller blir brännmärkta för förräderi eller feghet hamnar de istället i Skuggornas värld där de i evighet får vandra runt i ett öde stenlandskap likt osaliga andar. Döda hövdingar brukar alltid begravas intill en stencirkel och de får sina vapen, sin häst samt två offrade krigare med sig i graven. Krigare som offras garanteras det paradisiska livet i det himmelska palatset, därför anmäler sig ofta fler frivilliga än som kan offras. På stencirkelns baksida ristas de hieroglyfer som var hövdingens namn.

Ibland kommer det invandrare från grannriket Matebia, oftast frigivna slavar som försöker skaffa sig ett nytt liv, men om de bygger upp sitt torp nära en helig stencirkel blir de genast bortjagade av krigarna. Om de bosätter sig längre bort kan krigshövingarna istället kräva att de ska betala för att få beskydd. De torpare som inte betalar blir våldgästade och de som under våldgästningen gör motstånd dräps genast medan barnen och de unga kvinnorna säljs som slavar till storhövdingarna. Nybyggare brukar ibland låna av krigshövdingen för att betala för sitt beskydd, men om de inte kan betala det dubbla året därpå blir de våldgästade. Efter betalning eller våldgästning slaktas en get och av dess blod skrivs ett meterhögt stjärntecken på husfasaden för att visa övriga krigshövdingar att de inget har att hämta där. Ingen vågar röra detta stjärntecken, men efter ett halvår har det utplånats av väder och vind, vilket åter gör gården mottaglig för krigare.

Den största inkomsten får de stjärnportsvigda av rivaliserande storhövdingar som brukar leja en eller flera grupper stjärnportsvigda för att lösa sina tvister och ibland lejs de till och med av grannriket Matebia för att likt fornterranska gladiatorer kämpa mot matebska krigare inför publik under olika högtider, bland annat under vårdagjämningsveckan. Det är oftast då som väpnarna brukar bekänna färg för att bli krigare, eftersom det sjunde provet består i att dräpa en fiende. När de är lejda så bär de en käpp med ett sidenbaner fäst på ryggen som tydligt visar vem som har lejt dem. De stjärnportsvigda får sin betalning i form av vapen, lätta rustningar, guld och brännvin.

Guldet använder de stjärnportsvigda i bordellerna som ligger utanför stadsmurarna och glädjeflickorna försörjer i sin tur de torpare och bönder som måste betala krigshövdingarna för sitt beskydd. Glädjeflickorna är nästan helt utan undantag alltid släkt med någon torpare. Detta innebär ofta att erkelzaarianska eller matebska torpare har det svårt, då de vägrar att sända en eller två döttrar till de chika'maariska bordellerna, då detta är en svår synd i deras ögon.

De stjärnportsvigda är inte avundsjuka på storhövdingarna som är bosatta i någon av städerna, tvärtom anser de att storhövdingarna är fjolliga veklingar som bara ägnar sig åt fina kläder, smycken och palatsintriger. Storhövdingarna å sin sida anser att krigarna är blodtörstiga barbarer som tillber onda andar, men utan dem är de helt utan försvar mot kungen, sina grannar eller mot något invaderande folk.

Tillbaka till kungariket Chika'maar

Arkeolog och kulturhistoriker: Sandra Petojevic
13 maj 2010 (Uppdaterad 2 januari och 14 augusti 2011)