Eldorado med Kjell Alinge

Lördag 14 februari 1981 (komplett spellista)

Eva Dahlgren � Eldoradosignatur (vanlig)

Kjell Alinge presentation (i bakgrunden: Giorgio Moroder � The Apartment ): Och här har Eldorado gått till väders igen, ännu en tvåtimmars tingeltangel och strålande strunt i stereo. Vi sänder i siden och vi sänder lite grann från sidan här också, lite snett sådär så. Vi ger dig alla löften och skjuter gärna ifrån höften, och inget betyder särskilt mycket. Du är i riktigt slappt och sällsynt sällskap just nu. Du kan tillåta dig att flyta ut till en dekorativ pöl därhemma. Här blir det inget svårsmält, inga spikmattor, inget djupsinningt jumbomumbo(sic!). Eldorado är ett primitivt ociviliserat program som dinglar och dunkar fram den mondäna infödingsstammens bongo-bongo-bongo. Vi sänder alltså i siden över citystäpperna och långt ut på vischan. Åt väster i Machester. Vi sänder också i nylon och nebulosa. Lär nu den hemliga chiffer-rabblan allesammans: Eldorado är enda räddningen i radion. Eldorado är enda räddningen i radion. Eldorado är enda räddningen i radion. Eldorado är enda räddningen i radion. (tonar bort)

Kim Wilde � Tuning In Tuning On

Johnny Bristol � Love No Longer Has A Hold On Me

Fjum-fjum reportage: Intervju med Mats Olsson, reporter på kvällstidningen Expressen.

Helen Reddy � Killer Barracuda

Lucio Battisti � Con Il Nastro Rosa (från Italien)

Kjell Alinge betraktelse (i bakgrunden troligen Vangelis ): Det är några som försöker stänga in oss i verkligheten just nu. Och just nu, när verkligheten är så lagom kul. Blöt snö överallt, ishalt, milslånga gator och sur vind som kommer och biter, halkiga pjäxor och halsdukar, har tappat vanten, är alldeles förfrusen i tummen, och halstabletter, och tjocka feta gubbar som kommer och springer så det dånar i gatan och hostar som tröskverk och kastar sig upp på bussen och vräker sig ner på platsen bredvid och så brakhostar de rätt ut så att det skriker i � röda som Stiltonostar i ansiktet, och så alla de här, alla de här kläderna. Pansarskikt. Det är kläder åt alla håll, man är inlåst, lager, mössan nertjofsad över ögonen, och det är � Här går man runt i hopkurad, huttrar, snön tränger sig in, kittlar där i nacken och så framtill, och där i ögonlocken, och man börjar här för första gången förstå hur knopparna i träden mår. Det känns som om kroppen var hela knoppen. Kläderna är ett hölje. Och man vill brista ut, prassla sig ut ur det här fodralet, men isnålarna faller. Och just då, passerar jag tv:n, och tänker: Nu skulle jag vilja fly verkligheten, nu skulle jag vilja � och så är jag dum nog och knäpper på. Och i tv:n faller snön, men bakom det så ser jag att de har en serie om sjukhus! Och det är inget litet alpsjukhus med doftande Edelweiss runt stugknuten och såna här Betty Boop-typer som går runt och kurtiserar nån finlemmad Leslie Howard medan fjällforsen sorlar. Och det är inte något Hawaii-hospital med läkaren sittande bronserad och ädel i lagunens enda kanot, kurerande Bo Derek med sina mmmm fjärilskyssar på ögonlocken. Det är det inte. Det är det inte alls! Det är det här nya, den är den värsta trenden på året, deppri(Kjells neologism). Deppri-trenden, den är överallt. Det här sjukhuset, de har inte fått iväg nånting, det ligger kvar i verkligheten. De hittade inte till Hawaii. De åkte till Huddinge. Och filmar av överallt. Det är deppri. Diagnosen är alldeles klarlagd: nationen ligger i ett akut tillstånd av deppri. Räntan stiger, humöret sjunker, deppri, deppri, inflationen går upp i det grå � det är bara Lasse Holmquist som går ner! Deppri, deppri. Se upp så att du inte hafsigt och lufsigt plötsligt får höra gruppen Tröttkött göra sin deppri-hit, Kvaddad Padda.

Japan � Taking Islands In Africa

Kjell Alinge betraktelse (i bakgrunden troligen Vangelis ): Deppri, deppri, depp, depp-ri� Det är deppri alltihopa nu. Den här nya deppri-tren� ja, egentligen hela 70-talet var väl deppri, men nu har de spikat fast i botten. Just nu, den kompakta innetrenden: deppri. Den, det är alltså den här deprimerande undergångsstämningen som flyter in överallt. Alltså deprimerande bilder, förgrämda ansikten och bleka punkskrällen, och utmärglade dåndimpsprofeter och varningssignalister från alla håll. Ät inte skorpor, ni blir färgblind! Windsurfing stör hormonbalansen! Och världsrymden välter snart och alla de här farliga vitaminerna som man måste ha ändå, datan och satan och hans satelliter och annan videoskepelse. Överallt i media. Och ute bland allmogen på gator och shoppingtorg; överallt är det deppri, deppri, deppri, deppri. Och tv:n! Tv:n intar en nyckelposition här! Tv:n pumpar deppri. Deppri rätt ut i, rätt ut i salongerna på högvarv. Jag försöker akta mig. Ibland räcker det bara med att sätta på ljudet, och så fort springa därifrån. Det senaste är nån fet tysk Fassbinder som alla säger är [ett] geni, för han gör så enerverande långsamma och plågsamma saker. Alexanderplatz heter nånting. Jag har hört det här på långt håll, jag märker hur depprin knastrar, så där på betryggande avstånd. Jag hörde den här serien nån kväll på några rums avstånd, jag tror mig därför ha en rätt nyanserad bild av just den här serien. Jag kan ju hålla den lite på distans, i alla fall. Det låter ungefär som om feta, fulla tyskar håller på och slåss och sparkar varandra långsamt i ansiktet i skräpiga lagerlokaler och välter stora möbler och byråar, och misshandlar sina fruar, och faller långsamt in och drar omkull draperier, och flaskor går sönder, och det håller på så här, svordomar och gurgel. Jag kan förresten rekommendera den här tv-tittarmetoden just nu, deppri-året 1981. Lägg två rum mellan dig och rutan, och småvissla gärna nån liten melodi (Kjell visslar lite) medans tv:n står därinne och depprar och depprar och depprar och depprar och depprar �

Science � Tokyo

Eldorado i 50-talet: Clarence Palmer And The Jive Bombers � Bad Boy (1956)

Bill Quateman � Night After Night (1977)

Fjum-fjum reportage: Intervju med tv-personligheten Jonas Hallberg

Screamin' Jay Hawkins � I Put A Spell On You (1979 version) (av hans original från 1956)

Kjell Alinge presentation: Och nu skulle vi egentligen haft besök här utav en stor orkester, ett jättebrass, men de � för att blåsa en fanfar � de ringer just nu ifrån Hagsätra och säger att de har blivit insnöade, så tyvärr, det blir ingen sån. Nu skulle vi egentligen haft en balett här, lite till vänster bakom, nu har de fastnat i hissen eller om det var de som hade, var de som ringde och sa att de hade deserterat från sin redaktion? Ja, de har lämnat oss, tyvärr. Och så skulle vi samtidigt lagt ut ett jättelikt månsken, på cirka tre mil, men det har tydligen fastnat här nere på två trappor och ligger, och vi har, och det är 18 man som håller på och drar och sliter, men det sitter fast där på nåt sätt så att vi får, ändå, vi får köra det här rakt av: Det är en special-ultra-extra som kommer och ni får själva tänka er och lägga till, och förresten behövs det inte, för det är Existens-Maximum, nånting som så småningom kommer på singel med Hansson De Wolfe United.

Hansson De Wolfe United � Existens-maximum (specialinspelning för Eldorado som kom att ges ut senare detta år på singel och senare även på en LP med samma namn)

BA Robertson � Flight 19 (en modern spökhistoria!)

Fjum-fjum reportage: Intervju med skådespelaren och komikern Magnus Härenstam

Michael Des Barres � Right Or Wrong (avbryts efter 1½ minut)

Avbrott för lördagens nyheter i ett sammandrag från Ekoredaktionen

*

Eva Dahlgren � Eldoradosignatur (med ekoeffekt)

Kjell Alinge presentation (i bakgrunden en romantisk popvariant av Intermezzo ur På Sicilien av Mascagni ): Och den här musiken! När jag hör sån här musik så tänker jag nästan alltid på 80-talet. Och jag blundar och så ser jag alltsammans framför mig. Det här, det var alltså på den tiden då det fortfarande fanns radio. Jag kan minnas vinterkvällar då vi satt och lyssnade, Veronica och jag. Stjärnorna utanför fönstret, de brann i miljoner, så klart och starkt att det verkade som svartaste sammetsafrika därute, med mjukt tassande leoparder, pumor, tigrar. Stjärnorna var tusentals vassa ögonblänk från alla de vilda katterna. Det gnistrade och knastrade som av skarpa klor mot kosmiska klippskrevor. Och radion stod på. Och musiken, den kom i revor. Ja, jag kan minnas 80-talet. 80-talet innan kassetterna fyllde nätterna. Och det var i synnerhet det här, Eldorado hette det. När det gick ut över nationen då tystnade sorlet på hotellen och barerna. Städerna låg knäpptysta i frosten. Allt man hörde var klicken från tusentals trafikljus som brann stadigt i gathörnen. Tv-ljudet var nerskruvat överallt, och man kunde se de tydliga, tramsiga, tysta bilderna med ulliga hundvalpar och sladdersoffor. Taxibilarna svävade fram över snöpudrade bakgator, med tindrande LEDIGT-lyktor, och månen passerade bankpalatsen på väg mot Belgien. Och på radion var det ELDORADO. Vänta! Jag tror � Jo, jag har en kassett här på hur det kunde låta då, det är evigheter sen nu, jag har � februari 1981 står det här med gulnad piktur. Vi ska se om vi kan lyssna här � (tar ut kassettbandet ur plastfodralet) Jag har inte hört det på så länge � (ställer fram en kassettradio på bordet) ska se � funkar det här � (stoppar in kassetten i luckan på radion) � så där, ska � (trycker på PLAY-knappen) � se, om det funkar här. Eldorado �

Sister Sledge � Make A Move

Gary Shearston � I Get A Kick Out Of You (1974, från Australien, cover på en låt av Cole Porter )

Janne Schaffer & Björn J:son Lindh � Så Skimrande var Aldrig Havet (instrumental specialinspelning för Eldorado av Evert Taube s visa, förmodligen aldrig utgiven)

Fjum-fjum reportage: Intervju med Magnus Härenstan (forts.)

Visage � Visa-Age

Fjum-fjum reportage: Intervju med Magnus Härenstan (forts.)

Kincade � What Became Of Me (1972)

På samma våglängd: The Warlord � The Ultimate Warlord (1978)

Electric Banana Band [f. Ted Åström] � Olyckans Sång

Visage � The Steps (Eldorado specialmix ihop med föregående låt)

Kjell Alinge jingel (med spelmaskiner i bakgrunden, s.k. enarmade banditer): Eldorado betyder, som ni säkert inte vet, Det Gyllene Landet. Ett land täckt av GULD, GULD, GULD.

John Stewart � Gold

Ett gyllene örhänge: [Året] 1965. Malcolm X mördades. � Jag lever som en man som redan är död. Så sa den 39-årige Malcolm X i en intervju med en reporter i New York Times i torsdags. � 1965. Mellanölspremiär. � Detta är alltså mellanölet. Jag tror inte det kommer te att slå an i, slå an så att säga, här på pulsdjuveren(?), det tror inte jag. Det är för dyrt och det är inte så mycket skillnad på det. Och jag tycker smaken är sämre än den gamla P[ripps]-pilsnern. � 1965.

The Supremes � Stop! In the Name Of Love (1965)

Fjum-fjum reportage: Hur lät det i Sveriges populäraste radiostation om vi nu förutsätter att vi hade fler än en? � Den skulle jag se till att jag blir anställd på, eller blir chef för direkt, och den hade blivit bäst och mest avlyssnad. � Mats Olsson, Expressen � Jag skulle välja all musik. Det hade blivit den musik jag gillar och alltid har gillat, men ge mig obegränsad tid i en vecka, Sveriges Radio, jag skulle kunna spela [det] bästa program som nånsin har spelats, och jag börjar med att plocka bland mina plattor. Jag plockar mina singlar, LP, ett spår här ett spår där, inte berätta nånting, bara säga att det här var den och det här var den. Så skulle jag kunna hålla på skitlänge. � Magnus Härenstam trodde så här: � Ja, hade jag fyra kanaler så skulle jag naturligtvis renodla dem ordentligt och så se till att de täckte olika publiksmaker allihopa. Inte nöja sig med fyra kanaler, utan man skulle ha 40 kanaler, så att man skulle kunna ha den renodlade dragspelskanalen. Dygnet runt. Dragspel. Det finns en oändlig massa dragspel och dragspelsskivor och sånt där. Och det finns en oändlig massa discoplattor och en oändlig massa kultur att prata om, och så vidare och så vidare och så vidare. Det här skulle så småningom folk kvävas av dragspel-kultur-disco, och så småningom bara titta och lyssna på vad de övriga kanalerna har att ge och erbjuda. En station skulle nog gå åt till att spjälka upp de här fyra kanalerna i 40, och renodla innehållet i var och en.

Spoilers � State Of Confusion

Kjell Alinge & Janne Forssell humor: Ja, hörrudu, den här nya produkten som vi ska saluföra, vete fan vad vi ska göra med vår � � Den är ju lite slö också, så man kanske skulle ska ha nåt namn som kanske dolde, jag försökte använda den [�] (Att ge ett bra namn åt denna pryl � en potatisskalare!)

J.J. Cale � Wish I Had Not Said That

Eldorado betyder på svenska Nattens nöjen och Stjärnornas musik. Och Eldoradoproducenterna är: Kjell Alinge, Lars-Göran Nilsson, Lennart Wretlind. Dessutom i Eldoradoredaktionen: Janne Ferm, [Jan Forssell] (slut på ljudfilen)

 

 

fil.mag. Sandra Petojevic, 5 november 2020 (uppdaterad 14 mars 2021)