Eldorado med Kjell Alinge

Tisdag 17 februari 1981 (helt komplett spellista)

Eva Dahlgren � Eldorado (med ekoeffekt)

Lars-Göran Nilsson kort presentation: Pst, pst, pst, pst, pst! Om du hör nåt som ligger i luften, så är det faktiskt Eldorado som surrar.

Ronnie Bond � Fly On Your Wall

Electric Banana Band � Banana Bwana (specialinpelning för Eldorado, som ungefär en månad senare gavs ut på LP:n Electric Banana Band )

Påannons: Och förresten kan man höra Janne Schaffer live härifrån Radiohuset, i morron kl. 12:30 på dan, i Lunchmusiken. Janne Schaffer och Björn J:son Lindh alltså, i Lunchmusiken, i morron kl. 12:30.

Chrisma � Lola (från Italien)

Jonas Hallberg humor: Samtal med högerpolitikern Falldén: � Vad är det ni håller på med? [�] � Javisst, vi håller på med politik! � Jaha! Är det det? � Javisst. � Jaså, jaha! � Politik. Riksdagspolitik � Jaså, Jaha! Då får jag tacka så mycket! Ja, det var knivigare det! [�]

The Police � Voices Inside My Head

Phil Collins � This Must Be Love

Pressen på pulsen med Lennart Wretlind: Jag hittade en amerikansk motorcykeltidning som heter Easy Riders . Mittuppslag är en utvikningsbilaga som kan vara antingen pin-up-bild på en rådjursstjej i 50-talsstil, eller en skinande nykromad Harley Davidson-motorcykel från 40-talet. Näe, Easy Riders handlar inte om skruvar, muttrar eller om hur man byter förgasare. Här är de helt inne på nöjet, det roliga med att åka motorcykel. Jag bläddrar i Easy Riders och tittar in i en sluten värld som tycks ha fastnat i 60-talet. Motorcykelkillarna är långhåriga och ser ut som tröga bufflar. Kvinnorna däremot är vackra, de ser ut som slanka rådjur. Och på helgerna träffas de på jättelika fester som verkar vara Woodstockfestivaler på motorcykel. Easy Riders har en frågelåda dit killarna skriver, t.ex. om problem med en tjej som sticker upp. Men vadå, det är väl bara slå henne på käften, tycker Easy Riders . Som sagt, motorcykelkillarna ska vara bufflar och tjejerna ska vara rådjur eller kaniner. Och när nu odjuren träffar skönheterna så uppstår ju problem. Men Easy Riders är lösningen, och gasar på, på sin harley Davidson, och åker ifrån alltsammans. (motorbrum från en HD som kör iväg)

(Eldorado i 60-talet) Steppenwolf � Born To Be Wild (1968)

Margo Smith � He Gives Me Diamonds, You Give Me Chills (1980)

Fjum-fjum reportage: Intervju med komikern och skådisen � Magnus Härenstam. V8:or, vågskum, grillkorv och champagne? � Nu börjar du närma dig sanningen här, jag trodde aldrig det skulle komma fram riktigt, men det har ju att göra med barndomen alltså, och de begränsningarna hemma när det gällde bådeV8:or, skum och champagne och morötter eller vad det nu var. � Har du motorbåt med dubbla V8:or? � Mm! � Åker i skärgården då? � Jajamensan. I Stockholms vatten. � (med ironi:) Usch vad otrevligt. � Oavbrutet. � Anta att Sverige var en enda stor båt. Och nu ska du som kapten puttra iväg med oss svenskar. � Ja, det blir ju århundradets kryssning, för jag skulle nog inte tänka mig att vi kommer tillbaks förrän om ett århundrade ungefär. Bra reseledare har vi i landet som kan användas allteftersom man kommer till olika orter. En ständigt pågående jorden runtfärd, det blir inget definitivt enstaka mål. Det skulle bli oavbruten underhållning ombord och i de länder som vi lägger till. Det blir ju skojigt alltså när Sverige lägger till, vid Grönan exempelvis, och alla går i land och alla börjar bygga såna här små ljuslyktor och snögubbar och snöbollskrig, och så blir det då glöggparty i poolen där ombord, och så åker man vidare. Sen så skulle Sverige, lustjakten, vad hette det nu: kryssningsfartyget Sverige återvända hit upp till Skandinavien med betydligt bättre förutsättningar. (bränningar, måsar, ångvisslor och champagnebubbel)

Ted Gärdestad � Stormvarning

Art Garfunkel � I Only Have Eyes For You

Jonas Hallberg humor: Samtal med vänsterpolitikern Palmberg: � Vad är det ni håller på med? [�] � Det är Politik. � Jaha! Är det det? � Det är politik och förändringar � Jaså, jaha. � Vi jobbar med politik. � Jaså, jaha. Då får jag tacka så mycket! Ja, det var knivigare det! [�]

Talking Heads � Once In A Lifetime

Lennart Wretlind reportage: Jag var på väg till Malmen i går, Malmen är en dansrestaurang som ligger i södra Stockholm; jag kom från norr. Men då fastnade vi i en bilkö mitt inne i stan klockan halv elva på kvällen. Hela den där stora bredfiliga Söderleden, det var stopp. Var det Bob Dylan som hade kommit till stan eller skulle Stenmark åka skidor i Vita Bergsparken? Där satt vi och släpade oss fram till taxameterns drrrp. Den sa så faktiskt. Varje knäpp en tioöring, drrrp. 45 minuter mitt i stan, drrrp. På en motorväg mitt i stan faktiskt. Alla vi hederliga svenskar som skulle lägga fram våra offergåvor innan tolvslaget förvandlades oss till skattesmitare och falskdeklaranter. Men utanför skatteskrapan, där var det folkfest. (marknadssorl med brassmusik) Med blåsorkester och varm korv-gubbe och moderater och VPK och vänliga poliser som samlade in bruna kuvert, och sång och tjo, nämen tjenare är du här, och tre grader kallt och snålblåst. Stockholm är inte så eländigt och dystert som det ofta sägs, vi så spontant glädjefyllda här i stan att det blir en fest att t.o.m. lämna in deklarationen.

The Korgis � Everybody's Got To Learn Sometime

Lennart Wretlind reportage: Djupt under Hotell Malmen på Söder i Stockholm så döljer sig en dansrestaurang, ni vet ett sånt där ställe där dansbanden står och sjunger Britt-Marie. Fast inte så längre på Club Malmen (pubsorl med lugn musik) där rockmusiken trängt sig ner under det stjärnbeströdda taket, små ljuspunkter som glimmar och glimmar. Och nedanför scenen så försöker Malmen bestämma sig. Ska jag vara en restaurang eller en rockklubb? Servitörer och hovmästare glider omkring och anvisar platser ibland, och menyer erbjuds, men det blir mest öl och vin, trots att maten är rätt bra och väldigt billig. Discot dunkar, omkring klockan tolv börjar banden lira. Kan ni, kan du förresten ta bort bakgrunden här för jag måste faktiskt säga det här att: (sorlet tystnar) Varför i helvete måste alla spelningar och klubbar och annat i den här stan börja så sent? Spelar alla grupper i stan bara för andra musiker och massmediafolk? För mig ingår det ju faktiskt i jobbet att sitta uppe till klockan två och lyssna, men det tydligen menat att alla som går i skolan eller jobbar, antingen ska slita ut sig helt, alternativt skita i att komma. Och det här har ju gjort att folk har vant sig, så det är aldrig någon som kommer till ett ställe före klockan tio på kvällen. Det där var en parentes, du kan sätta på den där ljudeffekten igen då. (sorlet återkommer) Malmen är en rätt bra rocklokal. Litet dansgolv framför scenen, som snabbt blir överfullt av en stillastående publik i, alla i 16 till 22-årsåldern med fräscha blusar och genomtänkt hår. Och diverse lite äldre popmusiker från olika Stockholmsgrupper, åldern syns bäst genom ölavlagringarna i jeanskantstrakten. I kväll står på scenen: The Radio. Fem unga herrar, lagom rufsiga i håret som ger oss en lagon dos engelsk 60-talsvåg. Lagom att lyssna på man är ute och åker bil och knäpper på radion.

[The] Radio � In My Life

Eldorado i 50-talet: The Coasters � Yakety Yak (1958)

Paul McCartney � Frozen Jap (instrumental rytmisk synthmusik, avbryts efter drygt 2 ½ minuter)

Avbrott för tisdagens nyheter i sammandrag från Ekoredaktionen

*

Eva Dahlgren � Eldoradosignatur (instrumental)

Lars-Göran Nilsson mycket kort presentation: Eldorado ligger i luften igen.

Sister Sledge � Ooh, You Caught My Heart

Jonas Hallberg humor: Samtal med general Stålnacke: � Vad är det ni håller på med? � Som jag redan tidigare berörde, så är Sveriges läge utsatt. Det är utsatt för frestelser och hotelser. Framför allt hotelser. � Jaha! Är det det? � Det är hotelser vi sysslar med. � Jaså, jaha! � Vi är emot hotelser. � Jaså, jaha! � Ja, så ligger det till. � Då får jag tacka så mycket! Ja, det var knivigare det! [�] (Det är alltid samma röst som frågar i telefonen, och alltid exakt samma frågor, humorn ligger i det som skiljer hur de olika uppringda personerna (såsom Falldén (Fälldin) och Palmgren (Palme) här ovan) beskriver sitt yrke med politiska floskler innan de till slut kommer till saken)

Shoes � Only In My Sleep

Adolphson-Falk � Orkanens Öga (specialinspelning för Eldorado som kom att ges ut på LP:n Stjärnornas Musik 1982)

Kjell Alinge och Janne Forssell humor: Vi här är nu mycket glada över att äntligen kunna presentera ett utdrag ur de legendariska Västgötatejperna som vi i ett samarbete med den polska televisionens researchteam som ju reste i Västsverige på mitten utav 60-talet. Man gjorde då en del basement-inspelningar i Säffle, man var även i Uddevalla, Borås, Kungälv och Trollhättan, och gjorde en del unika upptagningar som en dokumentation utav den svenska nutida folkmusikens etniskt komtemporära dokumentationsrytminlevelse livssituationsstruktur [�]

Screamin' Jay Hawkins � I Put A Spell On You (1979 version) (av hans original från 1956)

På samma våglängd: Abba � On And On And On

Fjum-fjum reportage: Intervju med komikern och skådisen Magnus Härenstam (forts.)

Manset � L'atelier Du Crabe (från Frankrike)

Hansson de Wolfe United � Existens-Maximum (från den kommande LP:n med samma namn)

Kjell Alinge (med skrovlig röst:) En ny baddare ur skivfloden! (med vanlig röst:) Det här är ny musik. Jag har aldrig tidigare hört nåt i den här stilen, utom att det låter lite som Talking Heads ibland, men så är det också två av killarna i Talking Heads här. Dels deras ledare, David Byrne, och dels deras extra medlem, Brian Eno. De två har tillsammans gjort den här LP:n som heter My Life In The Bush Of Ghosts . Och precis som titeln så låter det ofta både spöklikt och hemligt. Det är också vackert och exotiskt, och ofta kommer det in röster från fjärran länder. (i bakgrunden, samt just här ett tiosekunders smakprov ur Brian Eno � David Byrne � Qu' Ran ) Just det där var algeriska muslimer som mässar ur Koranen, ovanpå det slingor av Davids och Brians framtidsmusik. Och just så låter mycket på den här plattan. Alltså möten mellan olika kulturer och olika tidsepoker. Här finns inte så mycket av melodier, det är mera atmosfärcollage. Och så har de också spelat in plattan genom att börja med ett skikt av ljud, klanger eller röster. Och sen ovanpå det har de lagt lager på lager av nya infall, och resultatet har blivit något av det mest spännande jag har hört på länge.

Brian Eno � David Byrne � Regiment (med sångerskan Dunya Yusin från Libanon)

Waylon Jennings � I Recall A Gypsy Woman

Film med Stefan Wermelin: The Apple (Menahem Golan, 1980) hade premiär här i fredags i Stockholm. I måndags var jag och såg den. Glitter och gläns och plast och paljetter och dans och droger, allt i året 1994. Egentligen så är filmen gjord för att visa hur genomkommersialiserad hela musikindustrin är, hurusom branchen lägger under sig hela världen, hur den nya trenden bim blir nåt som alla måste följa. All detta under sång och dans och 1984-stämningar och särskilda trendpoliser. Jag visste inte riktigt hur man skulle sitta i stolen, det var svårt att titta rakt fram utan att rodna. Handlingen, jag kanske skulle kunna dra handlingen. Det är så här att ett ungt oskyldigt folksångarpar förleds av den store demonproducenten [mr. Boogalow]. Han drar sig ur, hon blir den nya superstjärnan. Han längtar, hon dras djupare ner i träsket, han längtar ännu mera och finner fred och peace bland hippies, och hon börjar längta och finner samma hippies och lycka. Men då kommer demonproducenten och hans anhang och vill röva tillbaks henne. Då från himlen nedstiger, inte Stålmannen och inte Blixt Gordon, utan � GUD. Mr. Topps heter han i filmen, i vit smoking, och för bort alla rättrogna till en annan planet, bort från djävulens klor, till en plats där de kan dricka solrosjuice hela dagarna och säga peeeace . Jag försökte förstå vem som stod bakom den här filmen, hippierörelsen eller nån religiös sekt, och jag begrep inte riktigt nånting. Ja. Så om på omvägar filmen The Apple dyker upp i din närhet, så motstå frestelsen, precis som den trevlige unge mannen i filmen. För den här filmen är t.o.m. sällsynt usel. Fast den fastnade, ja på nåt sätt så fastnade den i huvet: ett VARFÖR? Det ekade hela tiden i huvet på mig när jag satt i salongen. Efter fyra dagars visningar hade publiken krympt till samma antal, fyra stycken. Fast halva publiken gick mitt i filmen.

Mikael Rickfors � Walking (från hans nya LP Tender Turns Tuff )

Eldorado betyder på svenska Nattens nöjen och Stjärnornas musik. Och Eldoradoproducenterna är: Kjell Alinge, Lars-Göran Nilsson, Lennart Wretlind. Dessutom i Eldoradoredaktionen: Janne Ferm, Jan Forssell, Monica Schmidt och Stefan Wermelin.

Eva Dahlgren � Eldoradosignatur (instrumental)

Vanlig hallåman: Det var ytterligare en upplaga av programmet Eldorado. I rollerna som Falldén, Palmberg och Stålnacke hörde vi Jonas Hallberg, tekniker i kväll har varit Bampe, Lars Wilén, Lasse Jonsson och Anders Österlund. Ett nytt Eldorado kommer som vanligt på lördag klockan 22, också då här i Program 3. Och nu är det alldeles precis midnatt, några sekunder efter faktiskt, onsdagen den 18 februari har börjat, Frida har namnsdag, henne gratulerar vi så hjärtligt med en stillsam promenad. Jim Hall � Walk Soft (mjuk instrumental jazz med piano, blås och bas)

 

 

fil.mag. Sandra Petojevic, 18 mars 2021