Eldorado med Kjell Alinge

Lördag 28 februari 1981 (helt komplett spellista)

Vanlig hallåman: Men här i program 3, här kommer nu Eldorado, som vanligt med nattens nöjen och stjärnornas musik.

Eva Dahlgren Eldoradosignatur (instrumental, den ommixade varianten)

Kjell Alinge presentation (rytminstrument (träpinnar) i bakgrunden, med nasal röst): Detta är rymdbas Eldorado, Eldorado LYX100, stora kosmoskryssaren i stjärnbilden Chapeau-claque-oa-oa-oa-oa. Vi svävar och svamlar, i två timmar som glimmar. Och det immar på rutan här i kajutan där vi står med löddriga megafoner så underligt det nu kan låta och gräddgula grammofoner, mycket, mycket tjusigt, tack för dem. Ja, i kväll laddar vi sidenkanonen upp till kanten och fyller alla svarta hålen i Atlanten med stjärnornas mosaik. (med vanlig röst:) Det ska vara musik. Här ska det vara musik. Här ska det vara mera musik. Kan vi få in mera musik? Det kan vi, ja. Tack.

Fleetwood Mac Warm Ways (1975)

Peter Green Gotta See Her Tonight

Fjum-fjum reportage: intervju med pressfotografen Carl-Johan Rönn, reklamfotografernas Bruce Springsteen, som hyllar filmen Kagemusha Spökgeneralen av Akira Kurosawa.

Brooklyn Dreams I Won't Let Go

The Beach Boys God Only Knows (1966)

Pressen på pulsen med Stefan Wermelin: Eldoradoserien över våra populära kvällstidningar fortsätter, i dag så tänkte jag att vi skulle ta upp Expressen . (vänder en enda sida i tidningen utan att säga någonting mer prassel.)

Dennis Brown Foul Play (reggae)

Zero (Robert Broberg) Vatten Sta'n Är Full Av Vatten! (specialinspelning i akvamarin(!) för Eldorado, senare utgiven på LP:n Kvinna Eller Man 1981)

Kjell Alinge betraktelse (lugn pianomusik med dramatiska toner i bakgrunden, påminner om Arvo Pärt men innehåller även elbas): Det är nåt särskilt i luften i kväll. Stjärnorna har tystnat. De gnistrar alldeles ljudlöst. Tittar man nu upp i den bottenlösa natten är det som om stjärnorna var gnistorna från de förgyllda fjällen i ett fiskstim som ställt sig på huk, blickstilla på botten. Det är nåt i luften i kväll. Luften som passerar in genom munnen och ut genom näsan på kvinnan som kommer gående nu, snett över shoppingtundran. Hon ser ut som en blonderad italienska, alltså ingen Månsson, utan en Massini. Håret är en gyllene lavin ner över den uppfällda kragen. Två lejongula en- och halvmetershöga hundar går i procession på hennes höger- och vänsterflank. En av dem nosar lite ointresserat på en hopkluddrad papperslapp som har kilat in sig under Gatukontorets blå trälår med sand. Den lappen är den Tipskupong som skulle inbringat 75 880 kronor till Gunnar Hansson, Skyttegatan 7, om han inte hade tappat den under fredagens galopp från bussen till Systemet. Kupongen flaxar i varmluftspusterna runt tunnelbanan. Fröken Massini försvinner bakom hörnet nu och passerar biografen och därinne, på filmduken, faller en man i trenchcoat just nu ut genom ett fönster på 30:de våningen. Han faller, han faller fridfullt, hänger i luften, lyfter vänster arm och hur det går får vi aldrig veta. För det är en scen det här, bara en film. Dels kopplar vi nu över till monitorerna i ABAB-vakternas bevakningsnät inne i shoppingkatedralen, och så tittar vi in där och ser att i tv-video-kamera-radiohandeln har en av testbilderna fått fnatt och svirrar runt som en neonfärgad slips i en centrifug. I ett hörn ser man en pappfigur stå och titta in i den där tv:n. Det är Clabbe. Som står där. I naturlig storlek minst gör han reklam för nåt Chrome-elixir i [cassette]tape-branchen. Clabbe ser ut som en påtänd och lycklig medlem i Röda Brigaderna. Det är det där skrapiga svarta skägget, och de lysande ögonvitorna och tänderna som ger den här terrorist-effekten. Ja, det är nåt i luften i kväll. Ett bilstöldslarm står och tjuter sju kvarter bort, och nu passerar en buss, och nu syns det en silhuett i månljuset mitt på torget, kommer klapprande. Det är Gösta Hansson. Det är Gösta Hansson som fortfarande letar efter sin kupong. Han kan sluta med det nu. Fröken Massinis lejongula vovve Astoria som trippar på väster sida, två kvarter bort, har tuggat i sig större delen, inklusive den vinnande raden.

Phil Collins In The Air Tonight

Kjell Alinge betraktelse över LP:n Face Value av Phil Collins(lugn pianomusik med dramatiska toner i bakgrunden, samma som i betraktelsen här ovan): Alla som har hört den här låten, In The Air Tonight med Phil Collins, trumslagaren och sångaren Phil Collins, ställer sig såklart nu på tå och ropar med tusen munnar: finns det mer? Finns det mer att ösa ur samma källa? Ur samma Collins? Jag har hört igenom nya LP:n med Phil Collins, och mitt bestämda svar på frågan är: näe. Han gjorde bara en In The Air Tonight . Och det är den enda In The Air Tonight på den här LP:n, och i världen i övrigt. Många smarta och bussiga musiker hade såklart gjort en hel liten flock In The Air. In The Air Tonight gör igen den(?), In The AirTonight möter varulven. Så gör inte Phil Collins. Han är ett musikaliskt pussel, och skivan är ett sånt pussel. Det ser ut att vara en fast svart vinylbit, men så fort man lägger den på tallriken så faller den ut ur högtalarna i skilda skvättar och bitar. Eftersom jag gärna hade velat ha haft tolv olika varianter på In The Air , tycker jag att det är förtvivlat synd att Phil Collins är så mångsidig. Men man borde ju ha förstått, med den bakgrunden menar jag. Spelat med i Genesis, frostig konstrock med symfoniska komplex, varit med i Brand X, spräckeljazz med tempodunk i skarvarna, och en massa studiojobb för [Brian] Eno, John Martin, Robert Fripp, Peter Gabriel och alla de här titanerna. Man borde ha förstått. Men LP:n Face Value är mycket bättre än Sportextra och Hemmets Veckotidning . För den var så ryckig och blandad, är(sic!) det nog märkvärdigt bra. Å andra sidan så kan du ju strunta i den här skivan och lära dig spela vattenpolo istället. Det kan säkert inte Phil Collins. Som om det hade med saken att göra. Fundera ut svaret på den frågan var det över huvud taget en fråga, förresten? medan du hör en riktigt blöt ballad från albumet Face Value.

Phil Collins I'm Not Moving (men Kjell Alinge säger felaktigt titeln If Leaving Me Is Easy !)

Nick Straker Band The Last Goodbye

På samma våglängd: Totte Wallin Tjillevipp (specialinspelning för Eldorado, tyvärr aldrig utgiven)

Adriano Pappalardo Viaggia (astronautlåt från Italien)

Fjum-fjum reportage med Janne Ferm: För några dar sedan lät det så här uppe hos [Carl-]Johan Rönn: På nåt sätt är han för mig fotografernas motsvarighet till Bruce Springsteen. Bilden som säger mer än ettusen ord? Det är en bild som, där det står: Amerika landet med världens högsta levnadsstandard, och så sitter en lycklig familj i nån sån där tjusig bil. Och så under, så står det en matkö. Den bilden säger mer än tusen ord. Sverige? (Rönn är tyst) Säg nåt! Vi röker mycket, har jag hört. Sverige! Ska jag säga vad jag tycker om Sverige? Jag tycker Konsum är Sveriges största miljöförstörare. Det kan jag säga: att bygga såna jävla fula varuhus på Sveriges samtliga torg, det tycker jag är nåt fullständigt otroligt. När njuter du som mest? Ja, det är väl lite privat, får en säga. Har du kommit underfund om nåt idag? Jag tycker det att livet går ju jävligt fort, man hinner ju inte med hälften av vad man säger att man ska göra. Det beror på att man sover så mycket. Jaha. På Eldorado kanske ni inte gör det men jag är ju då, jag har ju ett visst behov av att knoppa lite.

Maritza Horn Ögon

Eldorado presenterar: Människans väg. (den pampiga orkestermusiken i början är Miklós Rózsa Prelude , från filmen Ivanhoe ) I samarbete med Televerket, folkrörelserna och de ännu högre makterna presenterar vi Människans väg! Kvällens avsnitt: Från apmänniska till kulturmänniska och tvärtom. (Klassiskt Tarzanvrål ihopmixat med en operaaria) (repris från 18 nov 1980)

Science Tokyo

Avbrott för Ekoredaktionen med lördagens nyheter i sammandrag

*

Eva Dahlgren Eldoradosignatur (instrumental)

Kjell Alinge presentation (I bakgrunden: Giorgio Moroder The Apartment (1980)): Här följer ännu en timmas långt strövtåg in i Eldorado, landet som flyter av fint folk och förvåning. Öh, hur då? Öh, vad det var jag sa? Jo, jag bara påpekar det att många baxnar och säger: men vadå och varför ska det och är inte det här fel nånstans, när vi kopplar på Eldorados brinnande vattenfall, 3 km högt. Och andra säger: nämen hupp ojojoj vad dyrt och skrytigt, när vi pluggar i kontakten till vårt himlaspel över Svealand, Södra Götaland, med norrsken och liten tindrande tornado med hagelpaljetter ända ner till Fyrstadsgränsen. Men håll ut. En timme till tänkte vi tingla och tangla. Och vi har inga som helst möjligheter att hålla er kvar vid Eldoradoapparaterna om nu hellre vill sitta och sura och knäppa med naglarna i köket. Vi kan inte göra nånting om ni hellre drar täcket över öronen och mosar ihop helt. Vi har inga som helst möjligheter att hålla er kvar än. Vi har börjat undersöka lite grann det här med facket och Televerket och Socialstyrelsen och AP-fonderna, om man inte kunde tvångstjudra surplumpar och riktigt truga i dem den ena läckerheten efter den andra. Men det där är bara informella förhandlingar, vill vi framhålla. Men det sker i en mycket skandalöst positiv anda.

Nancy Nova Heaven

Jonas Hallberg ringer upp Jonas Hallberg (påannons för Måndagsbörsen på TV1 kl. 21.35) Fjum-fjum påannons: (telefonen ringer, luren lyfts) Jaha, Jonas Hallberg. Ja, hej jag heter Jonas Hallberg. Jaha? Hej. Hej. Och ja, vad ville du fråga då? Jo, jag skulle vilja fråga: Måndagsbörsen ? Jaa, jag skulle vilja uppmana alla mellan 10 år och 80 år, att gå och lägga sig tidigt på lördag kväll och söndag kväll för att kunna orka med att se Måndagsbörsen , 1981, 21:35, alltid i TV1. (repris från 21 feb)

Lennart Wretlind: Eldorado klappar Måndagsbörsen på ryggen och hjälper fram dem till en plats i solen. På plats i Måndagsbörsen nu på måndag: Dag Vag och Gyllene Tider. Och alldeles särskilt, Tom Waits. För att få höra Tom Waits i Eldorado så får ni vänta ända tills nu!

Tom Waits Heartattack And Wine

Pressen på pulsen med Stefan Wermelin: Herrtidningen STOPP!

The Supremes Stop In The Name Of Love

Electric Banana Band Storstadsdjungel (från den kommande LP:n Electric Banana Band )

Eldorado I 60-talet: The Beatles Lucy In The Sky With Diamonds (1967)

Kjell Alinge betraktelse (i bakgrunden: Sweet People Et Les Oiseaux Chantaient ): Du är en av flera tusen som hör på det här programmet på ett särskilt sätt. Du kanske inte hade tid i kväll, det var fest nånstans, bra bio eller det var bara vackert, stjärnklart promenadväder. Och då bad du brorsan, mamma eller kusinen att starta kassetten [och spela in]. Eller du tryckte själv in tidsinställningskombinationen på kassettspelaren och allt gick automatiskt. Och nu sitter du och hör det här, det kanske är söndag eftermiddag. Eller ett halvår senare, på en tysk Autostrada och du är på väg ner till Milano. Lycka till i Milano förresten, det kan vara riktigt trevligt där har jag hört sägas. Och allt det här, tack vare tekniken. Trots trendpessimismen har tekniken tagit jättekliv. Nya maskiner, apparater, rullas ut ur laboratorierna i en jämn ström. Och så har det varit, genom 1900-talet. Jag bläddrar bakåt här. 1931 kan man läsa om en ny elektrisk hötorkningsmaskin. Jättebra. Och luftskeppet Acron, då en aktuell luftjätte, där nyheten var att själva motorn satt inombords. Nå, luftskeppen överlevde inte 30-talet. 1944 skrev man i tidskriften Allt för alla om framtida flyg. Då tänkte man sig i framtiden urandrivna stratoliners. Och där står också om s.k. strålplan som skulle drivas via radiovågor, eller magnetplan. Ja, det där blev ju inte riktigt så heller. Men i dag läser jag fortfarande gärna om små och stora uppfinningar. Den amerikanska veckotidningen Newsweek har varje vecka en särskild sida som presenterar såna. Och där har man då de senaste veckorna kunnat läsa om den japanska Toshiba-firman som har hittat på sätt att ta stillbilder från tv-program och sen lagra dem på vanliga ljudkassetter. I framtiden tänker de sig då att tillverka stillbildskameror där man byter ut den ljuskänsliga filmen mot nånting som påminner om tejpen i ljudkassetterna. Så läser jag om en speciell liten speldosa för jäktade affärsmän, som ryms i handflatan: Antistress. I synnerhet för folk då som sitter bland datablipp och elektronsurr hela dan. En annan japansk nyhet är en kassaapparat som spelar låten Greensleeves så fort man räknat färdigt och man drar ut pengalådan. Det här, det är inget skämt, nädå. Det är alltså Casio Computer Ltd. i Tokyo som ligger bakom. Casio 105ER heter pengaplingprodukten. Hysteriskt rogivande. Ja, mest är det väl musikalisk övervakning. Nu kan alltså affärsföreståndaren höra så fort nåt biträde är och fipplar i penningfacket. Hör nu amerikanska gruppen Voice Farm i en lovsång till alla moderna pryttlar, och som texten säger här: det är ingen fuskimitation nånstans. Det är äkta plast hela tiden.

Voice Farm Modern Things

Johan Lindell Samma Ljud

Kjell Alinge och Janne Forsell humor där de härmar olika dialekter: Hej Tjafse, det är jag, Plafse []

Pink Military Dreamtime

Willie Nelson On The Sunny Side Of The Street (1978, från LP:n Stardust )

Ulf Lundell - Posörerna

Eldorado betyder på svenska Nattens nöjen och Stjärnornas musik. Och Eldoradoproducenterna är: Kjell Alinge, Lars-Göran Nilsson, Lennart Wretlind. Dessutom i Eldoradoredaktionen: Janne Ferm, Jan Forssell, Monica Schmidt och Stefan Wermelin.

Jerry Knight Perfect Fit

(Ljudteknikerna ej medtagna på ljudfilen)

 

 

 

Tillbaka till Musiklistan

fil.mag. Sandra Petojevic, 5 november 2020 (uppdaterad 25 mars 2021)