Eldorado/Lyx med Kjell Alinge

Söndag 17 oktober 1982 (helt komplett spellista)

Kjell Alinge: kss-kss-kss, ksss-kss-kss, kss-kss-kss-kss, kssss, kss-kss-kss-kss, kss-kss, kss-kss, kom då, ja kom då, såja, kom då, kom-kom-kom-kom, kss-kss, ksss, ksss, kssx kssx lyx lyx Eldorado Lyx, ksss kss-kss-kss-kss-ksss� (glim-flickorna:) Glim-glim!

Rupert Hine � Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (med nasal journalfilmsreporterröst): Svenska radion presenterar, i ett anfall av lust och fägring, hux flux och hägring � hihihi-hihi, vad det rimmar så vi svimmar � höstens himlahävande hormontuta. Tut-tu-tu-tu-tut-tut! Ur spår störtfånar och gnatpajsare! Kungariket Sveriges optimala åtgärdspaket för en gyllene jämmerdal, kronan på vraket, nej, nej, en strimma av pop, schlagers för själ och chateau. En lång och lysande lavin av gnistor i din transistor. Familjefjong med fräna fraser och klatschiga klyschor. Vad är detta för ett sagolikt tjabbel? Jo, mitt herrskap, detta rykande rabbel är veckans tecken: Vakna, vakna, vakna! Det är dags! Svenska Radion � en tuff box i riksförpackning serverar Eldorado Lyx!

Adriano Pappalardo � Dolci Ricordi (från Italien)

Sheena Easton � Ice Out In The Rain

Kjell Alinge betraktelse: Jag passerar en Clock-restaurang en eftermiddag. Lokalen är halvfull med människor som sitter och tittar, jaa, halvvägs upp i taket. Dom sitter på led, på samma sida om borden, ansiktena vända mot gatan, men dom tittar allesammans lite snett uppåt, sökande, som om dom allesammans samtidigt hade fått se samma stora väldiga fluga klättra på listen. Jag går in i alla fall. Köper hamburgare, och kaffe, och slår mig ner, i samma utgångsläge som övriga konsumenter. Så ska jag just bita i min saftiga hamburgare, då får jag se en praktbiff serveras på, för det är alltså en videoskärm som alla tittar på. Glansiga, inoljade muskler, det är nån rapport från en muskelbyggarolympiad. Ljudet är dämpat, men musklerna uppskruvade, uppblåsta, pumpade. Jag blir sittande med öppen mun, ska just ta bettet genom burgaren då jag ser byggarna. Nääe, jag blir vegetarian, tänker jag. Varför ska vi se det här till Pepsi-Colan? Det här är ju inte riktigt kl�! Jag tittar mig om i lokalen. Allting är fejk om man tittar. Ett försök till fantasi. Inredningen är designad av nån som kopierar först och imiterar sen. Ingenting är på riktigt, det är fula fastskruvade leksaksmöbler, och ett fjantigt akvarium som är så trångt så guldguppysarna knappt kan vända sig utan att fjälla på ryggen. Fejk. Det var tur att jag inte tog en Magnum-Hyper-Juicy-bulk (sic!), tänker jag och ser på muskelmännen igen. Jag minns en gång på en marknad, för 15 år sen på Madeira, en gubbe med halsduk gjord av ballongtrick. Han hade syrgasaggregat och pluffade upp långa ballongkorvar i olika färger, sen knöt han kameler och kaniner utav ballongerna. Han trollade fram skära uppumpade grodor och Eiffeltorn genom att vika och böja och slå knut på dom här knirpiga hårdpumpade gummikorvarna. Jag minns det, nu när jag ser alla mäktiga muskelmassiv. Dom här killarna har ju hittat muskler som inga läkarböcker känner till, och så har dom pumpat upp allt, så det står ut som små bullar och knoppar. Det ser ut som om dom skulle kunna ta ett andetag och så � nnng-uh! � klämma fram en två meter lång skär ba- muskelkorv rätt ut ur axeln eller låret. Vissa män ser så andäktigt dräktiga ut att man vill hålla för öronen. Det här, det här kan gå åt sko�! När som helst så kan dom rä- spri- rämna, spricka i en skur av prinskorvar och bjässiga medwurstar. Jag blir mycket hastigt mätt. Ibland får man mycket för pengarna.

Ted Ström � Vargnatt (specialinspelning för Eldorado, ej utgiven på skiva)

Reportage: Staffan Sjöberg på nattklubben Atlantic i Stockholm med ett jättegäng kvinnor

Dionne Warwick � Take The Short Way Home

Reportage: Staffan Sjöberg om premiärkonserten i Uppsala med Hansson De Wolfe United som är det mest akademiska som finns inom svensk rock. Distans och höjda ögonbryn, fulländade formuleringar och så � inlevelse. Intervjuer med bandmedlemmar och konsertbesökare.

Hansson De Wolfe United � Existens-Maximum (1981)

Kjell Alinge med glim-flickorna som i bakgrunden säger glim-glim, glim-glim: Du hör på Eldorado Lyx, ojojojojoj! Den fria flärdens röst i refugriket Sverige och du har just hört Existens-Maximum med Hansson De Wolfe United. Nu ska glim-flickorna och jag försöka ställa in stora paljettpumpen, så där: (skruvande mellan olika radiostationer börjar höras) Hjälp till! Så där! Glim!

Linda Ronstadt � Mr. Radio

Kjell Alinge: Eldorado, javisst. Inte bara Eldorado. Eldorado Lyx. (Harklar sig) Här i Eldorado Lyx är vi ju inne på, öhm, lyx. Den här veckan har det varit svårt. Inte ett enda lyx har rapporterats. Inte ett enda lyxtelegram, inte ens nåt möjligt eller sannolikt lyx. Jag menar så här, vi sticker inte under stol med att vi tycker om när det är vågat, och slitsat, och immigt. Men var hittar man det i dag? I går gick jag på en utställning med gamla leksaker genom tiderna. Nääe. Nääe, det sä- ingen fantasi och flärd. Det- jag blev djupt, jag blev djupt besviken, jag hade ju- nääe. Här hade jag hoppats på fasta, yppiga, gungande, fuktiga, ångande � inte massa Märklin som skramlar runt och tutar på golvet. Ja men det skulle behövas så lite � (betraktelser och drömmar om lyx och tjejer, i bakgrunden: Rare Earth � Come With Me ) � förstår inte vad dom tänker på. Eller som med bokhandeln då, häromdan. Här går man in från höstslasket, nedstänkt av en buss, och vad är det första man möter? Jo, en liten otäck fet skallig gubbjävel med blå kavaj, grå brallor och vinröd slips, som säger: Är det nåt jag kan hjälpa till med, kanske? Vad är det för stil? Vilken hopplös attityd. Näe, jag hade ju sett fram emot det här bokhandelsbesöket och tänkt mig nånting lite mer raffigt, va. Ööhm, man kunde ju till exempel, ja, man kunde ju ha tjejer, man kunde ha halvnakna kvinnor i taket, i lianer, som hängde som stora fuktiga klasar; och så måste dom fixa belysningen. Det är- ska inte vara stickiga lysrörsblask, jag tycker mera rosa lampetter, lavaglöd, stora laserögon som kratermynningar inne på utländska sektionen, och sen utanför, ja dom måste göra någonting åt skyltningen. Jag tycker det minsta man kan begära är en lång och slank neonremsa över fasaden där det står: Crazy-bokhandeln. Sen, ja sen är det så mycket man kan göra, ett väsigt fiberdallrande saxofonsolo kan jag tänka mig, och så en radioaktiv, gärna strimmiga av svetsloppor � varför har dom inte såna expediter i stället? Som ålar ner från taket med en tjock bestseller med guldrelieftryck, mellan vassa tänder, som väser nånting raffigt. Men nää då. Jämt! Jag vill understryka: fullkomligt alltid hundraprocentigt jämt, råkar jag ut för dom här blekfeta små gubbarna, skalliga, med blå kavajer, grå brallor och vinröda slipsar, som säger sitt eviga: Är det nåt jag kan hjälpa till med, kanske? Och så frågar dom sig i nästa andetag varför bokhandlarna går så dåligt!

T-Bone Burnett � Diamonds Are A Girl's Best Friend

Reportage av Lennart Wretlind om pratavstånd i olika länder och med olika språk

Monica Törnell � Varje Gång (Tåget)

Eldorado i 40-talet: Charlie Barnet f. Mary Ann McCall � You've Got Me Voodoo'd (1940)

Kjell Alinge humorimprovisation: Just nu pågår i Program 2 någonting lite stort, dom har byggt, och här kommer dom in nu med en jättelik 18 meter lång torsk, det är en gåva ifrån förbundet för att man ska stå stilla och titta rakt upp i, oj, där; radiochefens kavaj har byggts om till en racerbåt, meddelas det på en liten lapp som har kommit fel. Samtidigt pågår det i Program 1 en hopvikning av manuskript som har, som är cirka 84, dom håller på så här, det är direkt ifrån, och som fortsätter i utlandsprogrammet. Under tiden i 3 trappor ner, i lunchrummet, har dom sprängt sig in i makrillhangaren med rökgranater, det är inte, vi har � eh, vad är detta? Samtidigt så kommer det in ett meddelande att det är en flock assistenter, det är såna här kontrollanter, har man, hur man håller händerna, har krupit in i en stor basker uti hangaren; 56 man och brottas som galna med det stora vaktmanskapet, för dagen iförda väldiga tändstickslurar, brassande och flamsande med det tillresta belgiska kungaparet som just nu firas ner ifrån våning 6 där det brinner i mattorna, och radiochefens möss, dom små tama titteluringarna Fips och Lips, har ställt ut sig själva längst bak i, och samtidigt ska vi just nu koppla över till, ute där dom brer smörgåsar, det är dom stora karnevalsmörgåsarna för tillresta molnflock- vi har, som vikt in sig i en insändare och avfyrat sig själva till nånst- där har dom försvunnit, och nu kom- nu går solen upp bakom min tånagel, och här kommer just nu stora bananer- (avbryter sig själv) Såja, nu räcker det! Sådärja! Alltså Sveriges Riksradio, Program 3, klockan är elva!

Avbrott för förmiddagens nyheter från Ekoredaktionen

*

Kjell Alinge: Ja tack för det. Och nu är vi tillbaka här i grindstudion. Och vi ska prova en utav dom nya laboratorieprodukter som har kommit fram här till Eldorado, vi ska, det är vårt nya eldsprutande lakan, jag ska testa med en lätt vidrör� så där. (glim-flickornas pipande röster börjar höras i bakgrunden � gnist-gnist-gnist-gnist � i crescendo) Det verkar ju ta sig väldigt bra här nu, ser jag. Om jag drar på det här reglaget så börjar kudden glöda. Ska vi se:

Rupert Hine � Eldoradosignatur (lång)

Kalle Sändare humor: Eldorado-tyger på lager

Roxy Music � The Space Between

Eldorado i 30-talet: Tommy Dorsey (med Edythe Wright) � Thanks For Everything (1938)

På samma våglängd: The Turtles � Happy Together (1967)

Rupert Hine: Eldoradojingel

Kalle Sändare humor: vindsurfingbrädan

Gerry Rafferty � Good Intentions

Reportage med glim-flickorna Pia Wass och Lena Palmkvist i Berglunds korsetter på Östermalm

Lars Hoflund � I Sommarnattens Ljus

Reportage med glim-flickorna Pia Wass och Lena Palmkvist i Tojour på Regeringsgatan i Stockholm

M � Danube (med toner från Östeuropa)

Video med Kjell Alinge: När videon kom tänkte jag: äntligen. Nu får jag en chans att se allt det som klåfingrarna på tv:s inköpskontor tycker är farligt och olämpligt. Jag har ju länge förstått att de där inköparna, dom är inte att lita på. Jo förresten, det var fel. Jag har ju förstått att dom är helt att lita på, dom är pålitliga. Som skyddsvakter värnar dom om hemmets härd, och alla stackars dumma ni som bara går och väntar på fel impulser. Dallas är det diskussion om. Dumt. Det är ju en mycket söt och pryd liten neonföljetong. Det finns värre. Det finns såna där fantasin tar med er på förbjudna skutt. Men om tv visar sånt, då skulle ju hela Sverige � det förstår vi ju � förvandlas till en skock kokainsniffande miljonärer med guldpläterade Coltar och bilar långa som kvarter. Så kan vi väl inte ha det. Eller? Så tv visar hellre serier eller program om fattiga, dumma, fula, sömniga människor, så du ska känna igen dig. Så kom videon i alla fall. Portarna skulle öppnas, trodde jag. Floden av kulört fluff för utlandets ymnighetshorn skulle svämma över alla diskar. Mm-hm. Vi fick charkuteriaction och smörjhallserotik, grovt korkat. Snälla videodistributör. Har ni- är ni vakna, hallå? Snälla videodistributör, alla dom här tv-serierna som försvinner i våran Riks-tv:s folkhems-filter � när kommer dom? Dom vill jag se, det finns ju 50-talsserier, 60-talsserier, det finns 70-talsserier och nu har dom visst börjat med 80-talsserier, har jag hört. Ja, i väntan på det kastar jag mig över två praliner: The Stud och The Bitch . [=Gigolon ( The Stud , Quentin Masters, 1978) och Förförerskan ( The Bitch , Gerry O'Hara, 1979)] Det är två långfilmer med Joan Collins [Jackie Collins bror!] i huvudrollen, fullkomligt oseriösa. Som Dallas , fast mera neon och mindre moral. Discothrillers kanske. The Stud , Hingsten, och The Bitch , Slynan eller Hyndan. Passion, pengar, drinkar, maffia, nakna starlets, virila excentriska pampar i bubblande orgier; båda baseras på böcker av Jackie Collins, och båda filmerna innehåller en skvättande nakenuppvisning i grönskimrande panorama-pool på sluttampen. Ja, det är vackert trippat och snyggt slingrat över slinkiga videolakan. The Stud och The Bitch , Bitch är fortsättningen på Stud , båda gjordes i 70-talets slut, mycket blixtar och krom i disconatten. Alla jag visat filmerna för säger att: Det här var väl ändå lite väl äääh� ööhm� Och så ser dom klart hela marängen. Jet-set-6 stod det på en av kassetterna, och den genren är ju tv sparsamma med. Det finns ettusen och en invändning mot dom här filmerna, det är därför bland annat så, jag så gärna ser på det grälla och dekadenta. Men du, om du känner på dig att du kan dras ner i träsket genom att se The Stud och The Bitch , då tycker jag att du ska låta bli. Såna här filmer är säkert gjorda för ståndaktiga tennsoldater av alla kön och åldrar. Och så förstås för alla oss hingstar och slynor och hyndor.

Doris [Robertsson] � Svart Romans (från den kommande LP:n Svart Romans som gavs ut 1983)

(Eldorado i 70-talet) Noosha Fox � Some Enchanted Evening (1979)

För programmet svarar Kjell Alinge och Lennart Wretlind, och i övriga roller märktes i dag Lena Palmkvist, Pia Wass, Staffan Sjöberg och Kalle Sändare. För det [ljud]tekniska svarade Helena Nosti och Björn Engelman.

 

 

fil.mag. Sandra Petojevic, 29 november 2017 (uppdaterad 19 november 2020)