Eldorado/Lyx med Kjell Alinge

Söndag 24 oktober 1982 (helt komplett spellista)

Ljudeffekt: spöregn på tågperrongen

Kjell Alinge: Åh...nej! Uh... ggh... hösten är här, är hösten här� härlig? Nä, fy! Hösten är farlig och förfärlig! Galna kärringar med uppfällda paraplyer i ögonhöjd, lömska löv som ligger och lurar, med � som klistriga dekaler. Man far som en oljad plamin (sic!) på perrongen där, snuviga otäcka helylletomtar med hagel i hatten, nu gäller det: Bort! Fly! Räddning i radion! (viskar) Här står den: Eldoradoexpressen, jaa, den tar jag! Den tar jag! Den tar jag!

Rupert Hine � Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (med nasal journalfilmsreporterröst): Resande med Eldoradoexpressen, tag fart! Känn fläkten! Vi har pärlande perronger å en regnbåge längs rälsen. Tag plats, mitt herrskap! Sitt upp i sängarna! Njut genast! Vi passerar inom kort njutningsgränsen och längtans ängder. Klockan 10:11 beräknas vi passera dom sälla jaktmarkerna och cirka 11:45 går vi in genom Paradisets portar. Nu bär det iväg!

Gerry Rafferty � On The Way

Amanda Lear � Buon Viaggio

Stora litteraturlådan: Lennart Wretlind om boken Sophies val av amerikanen William Styron. Den är fantastisk, en utav dom bästa böcker jag läst. Den handlar om liv, död, kärlek och hat. Den är enormt rolig att läsa, men också ibland fruktansvärt sorglig.

Barry Reynolds � Guilt

Video med Kjell Alinge: Jag har sett en videokassett som heter New Look, och plötsligt föll jag bakåt genom århundradena. Grottmänniskan, Neanderthalaren, ni vet han som står på en klippa och säger: Mhöö-bhööö! Han hade det enkelt, han hade sin klubba � tjoff! � slog tjejen i skallen, drog henne i håret hem till sin håla, har vi fått höra. Kvinnan belåtet kuttrande, äntligen var hon bytet, äntligen. Då � om vi tror på det � var tecknen tydliga. Signalspråket var enkelt, tror vi. Kanske hade det börjat redan då. Kanske satt Neanderthalkvinnorna redan i klykorna och vippade och signalerade: ti-ti-tit! För det finns grovt sett två chifferspråk, två kommunikationskoder: en från mannen till kvinnan, och en från kvinnan till mannen. Från kvinnan till mannen, där kroppen blir sändaren och mannen mottagaren. Varje kroppsdel sänder: zn-zn-zn-zn-zn-zn-zn-zn. Näsan, ögonbrynen: dzzzzz, nacken: pschh! Axlarna, bröstet, höfterna: donk-tjonk! Hälen, hakan: sssp! Läppen, örsnibben, allt sänder: zzzzzmmmvv. Ibland är det väldigt svagt, tick-tick-tick-tickticktikitikitikitikitktktktk, och ibland blir det starkt, nästan plumpt, tjonk-tjonk! Nu i andra riktingen då, från mannen till kvinnan, då sänds det i regel på en annan våglängd, som det ultravioletta ljuset som vi aldrig ser. Ifrån mannen till kvinnan � det blir svårare. Jag får svårt att hitta ett chifferspråk som kvinnan förstår. Jag kan inte räkna med att om jag ställer mig i profil, i månsken, och spänner överarmen tydligt, med en sån där briarpipa och luktar hästsadel, så är det inte säkert att hon tycker om det ändå. Man, nääe, det är knepigt. Och därmed är jag inne på bilderna i videokassetten New look, för det är enkelt. Det här är en herrtidning som rör sig i rutan, en videojournal. Och det finns några intervjuer, så kallade faktabitar då, med regissören Coppola och Rafelson, han med Postmannen [The Postman Always Rings Twice, 1981] Och när jag ser dom kroppsliga signalerna här � det är massor med kvinnor som zn-zn-zzz, zn-zn � så tänds genast en lampa i stora usch-centrum: Usch! Nej, usch! Ta- USCH!! FEL! Och massor med lappar faller ner framför ögonen som säger mig att, det här är � ja ni har hört det. Men signalerna går fram, starka, klara, tydliga. Det är en herrtidning av kontinentalt snitt, det sämsta är några amerikanska bilder med en tjej på en bensinmack som står och putar med ändan, i fem minuter. Och då märker man att när amerikanarna kommer med i bilden så blir det mera som grabbar med hamburgare och jättestora biceps, medans fransmännen och italienarna har en mera skimrande, mera vuxen framtoning.

(Eldorado i 40-talet) Charlie Barnet � Reminiscing (1940, suggestiv instrumental storbandsjazz, nästan som från en spännande noir-deckare)

Rupert Hine: Eldoradojingel

Reportage: Janne Ferm intervjuar modeoraklet och frilansjournalisten Linnéa Öst

Phil Collins � Thru' These Walls

På samma våglängd: The Beatles � If I Fell (1964)

Kjell Alinge humor med Filmtruten: Biodukarna är bräddfyllda av nya spännande filmer: Rolling Stones, The Entity, En Sekund Före Noll, Ingenjör Andrées Luftfärd, Två Systrar

Marie Bergman Band � Instant Energi

Reportage: Pia Wass intervjuar Philip Lynott i rockgruppen Thin Lizzy

Philip Lynott � King's Call (1980)

Grace Jones � The Apple Stretching (Kjell Alinge säger fel låttitel, Nipple To The Bottle, men ber om ursäkt för det i Eldorado Lyx den 31 oktober)

Strix Q � Kanske Stjärnorna Vet

Avbrott för förmiddagens nyheter från Ekoredaktionen

*

Ljudeffekt: ishockeyrinkljud

Rupert Hine � Eldoradosignatur (lång)

Kjell Alinge: En gång för väldigt länge, länge sen så samlades vi allesammans i en liten, liten sammanträdeslokal, den var så liten att vi fick tränga oss in med ett litet skohorn [...]

Donald Fagen � The Goodbye Look

Brigit Novik � The Wedding Dance (med toner från östeuropa)

Ted Ström � Vintersaga (exklusivt för Eldorado, gavs omarbetad ut på LP:n �Ge Mig Mer� 1984)

Kalle Sändare humor: annonsen om den stora fågelburen

Roxy Music � Take A Chance With Me

Reportage: Lennart Wretlind om den nya lilla affären Jazz med funkisprylar på östermalm (I bakgrunden hörs den första minuten av den rytmiska jazzlåten Archie Shepp � Sorry 'Bout That (1967))

(Eldorado i 50-talet) Mae West � They Call Me Sister Honky Tonk (1955)

Kjell Alinge: Fontänen har slocknat. Flyttfåglarna har dragit förbi över takåsarna, staden är en frusen stäpp av statyer; människorna står frusna i stela poser vid busshållplatserna. Regnet faller spikrakt [...]

(Eldorado i 70-talet) Bruce Springsteen � Racing In The Streets (1978)

Eldorado i 60-talet: Simon & Garfunkel � The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy) (1966)

Viva! � I Splitter Av Ljud

Lacy J. Dalton � Rained On

För programmet svarar Kjell Alinge och Lennart Wretlind, och i övriga huvudroller Lena Palmqvist, Pia Wass, Janne Ferm och Kalle Sändare. [Ljud]tekniker: Michael Jonsson, Per Ingvarsson och Bampe Karlsson

fil.mag. Sandra Petojevic, 29 november 2017 (uppdaterad 18 november 2020)