Eldorado/Lyx med Kjell Alinge

Söndag 1 maj 1983 (helt komplett spellista)

Ljudeffekt: Fanfar på skiva som tappar farten, Kjell Alinge med nasal gammal journalfilmsröst: Eldorado Lyx en rutschkana i radion!

Rupert Hine Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (mjuk mandolinmeliodi i bakgrunden): Eldorado Lyx ger: Våren slår till. Storstan skakas av pollenchocken. Saven står som en fontän ur marken. Under barken och så Noak på Arken kan räkna in alla djuren i naturen: Skalbagge, humla, sädesärla, linslus och blå viol. Solkatt, butiksråtta. Gastkram, slängkyss. Mycket vanliga just runt valborg. Kommer i skymningennnnnnnnnnnnnn-smack! (hummar och kysser i luften) Smackar in på låg höjd, ilar, längtar, gungar över gula gläntan, solen står som smör och bröd i mackan. Lärkan lyser rikoschett-rött över himlens rund, så gräset blir grönt av avund. Här gäller det att hålla färgen, tänkte Snövit och skiljde sig från sjunde dvärgen. Våren slår till! Ajöss, kusin kamin! Slänger ut häxan med pjäxan, för nu får vi gå utan strumpor och skor. Toppless och brunbrända Biggles flyger vidare, och så vidare, och så rätt va, och etcetra, in i sommarens hetta. Grundstött plus, garnera med hetta, öh, vad var detta?

Mark Knopfler (f. Gerry Rafferty) The Way It Always Starts (soundtrack från filmen Local Hero )

Baby Consuelo Todo Dia Era Dia De Índio (även med titeln Curumim Chama Cunhatã ) (1981, från Brasilien)

Reportage: Pia Wass intervjuar om delikatesser i Östermalmshallen (en av de fyra musiksnuttarna i reportaget är Karl Gerhard En Doft Ifrån Den Fina Världen (1949) den fjärde är The John Barry Seven & Orchestra The James Bond Theme (1962)

(Eldorado i 50-talet) The Chips Rubber Biscuit (1959, ursprungligen 1956, även med på soundtracket till filmen Dödspolare ( Mean Streets , Martin Scorseses mästerverk från 1973 som visades i tv förra lördagen, 23 april 1983))

Reportage: Pia Wass intervjuar om delikatesser i Östermalmshallen (forts.) (mellan inslagen fyra musiksnuttar, det första är det ovan nämnda James Bond -temat, de andra tre är av Povel Ramel , den sista är låten Smakbitar ur LP-skivan Ramels Radiorariteter! 1946-53 från 1979)

Godley & Creme Madame Guillotine

Reportage: vårpremiär för Gröna Lund och för Robert Brobergs enmansshow

Robert Broberg Trösta Mej! (specialinspelning för Eldorado Lyx, gavs senare ut på LP:n Raket 1985 med titeln Trösta Mig! )

Kjell Alinge: betraktelse om lyx (i bakgrunden: Vladimir Cosma Promenade Sentimentale , lugnt pianostycke från filmen Diva ): Eldorado Lyx. Lyx. Det där ordet stinger till. Lyx. Det sticks! Vad är lyx? Hurså lyx? Och jag tänker på ett annat ord som inte heller är radiorumsrent: kåt. Va? Vad sa han? Kåt. Vilken magisk laddning i dom tre bokstäverna! Och mitt i Riksradion, där barnen kan höra det. Snart säger han väl: knulla. Ja, vem vet. Lyxen kan vara att ta risken. Vilken risk då? Barnen klarar nog lyxen. När jag säger dom där orden, märker du att trots allt tugg om öppenhet, så har inte mycket hänt. Att kärleken kunde vara något mera än en plikt. Kanske rentav en njutning. Näe, det är ju fortfarande en främmande tanke i fosterlandet. Säger dom direkta orden mitt i dagsljus, då drabbar det, ännu. Men skulle jag berätta om vad jag menar med lyx, så vore det svårt att säga det utan att använta ord som kåt. För det är just så jag känner mig, när världen ligger öppen. Dofter, klanger färger, röster, rytmer. När jag känner mig lycklig och levande. När jag hör syrenerna svida i solregnet. När jag känner det starka ljuset mot ögonlocken. När jag hör fotsteg mitt i natten. När fontänen stängs av och taxibilarna står tickande tätt, och ett duggregn faller över trasten i tv-antennen och mina handflator fyllts av fuktstänk. Då jag känner mig full och hel av liv, då vore det rätta ordet: kåt. Berusad av livet runtom, 360 grader. 360 grader, vilken hetta! Erotik är alltid oändligt mycket mer än sex. Kåt är mycket starkare än knulla. Eldorado är ett land där lyx är att leva livet, levande.

(Eldorado i 60-talet) Chet Baker Born To Be Blue (jazz, 1964)

Reportage: Janne Ferm intervjuar Claes "Clabbe" af Geijerstam och hur Nicke Lilltroll blev avslöjad

Nona Hendryx B-Boys

Reportage: Janne Ferm intervjuar Claes "Clabbe" af Geijerstam (forts.)

Mikael Rickfors Love Is A Joke (specialinspelning för Eldorado, aldrig utgiven på skiva)

Avbrott för ett nyhetssammandrag från Ekoredaktionen

*

Ljudeffekt: Havsvågor, Kjell Alinge: Så glider vi ut igen på P3-kanalen. Eldorado Lyx. En dyning. En doftande gryning.

Rupert Hine Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (gatuvimmel och mjukt franskt musettedragspel i bakgrunden): Sköna maj och välkommen till vårt andra varv, vårt skimrande slarv. Eldorado Lyx. Nu fylls backarna av blommor, vi har glömt att de fanns: dom där lila, dom där små knotiga med uppkäftiga munnar. Längs trottoarerna flockas folk i nya frasiga frisyrer. Det doftar blåsorkester över hela stan, och det låter dunka-dunka ur rättens krater.

Annabel Lamb Once Bitten

Kjell Alinge betraktelse om tramsiga TV-program (i bakgrunden: Sweet People Et Les Oiseaux Chantaient ): Man säger om Elvis Presley, att när han inte gillade nån eller nåt på tv, så drog han sin revolver och sköt, rutan i kras! Jag förstår Elvis Presley. Det rycker i avtryckarfingret, ofta när jag ser på tv. Men med de löner som Sverige Radio betalar har man inte råd att skjuta skarpt rätt in i degen. Jag får nöja mig med att kasta dagstidningen i väggen. (Öahh-blaff!) Och så söndagsbilagan! (Blaff!) Eller, jo det finns billigare varianter. Ibland när det dyker upp nåt extra fånigt, pinsamt, så kryper jag ända inpå rutan, och så lipar jag och räcker ut tungan, och så kan man knäppa så här (Knäpp-knäpp!) rätt på näsan på den där plösen. Jag hade förresten en liten lösmustasch som jag brukar sätta på folk, en liten svart Hitlermustasch utklippt i papper, som jag tejpade rätt på rutan. Man kan sätta den i ögat på ...! Eller också, när någon helt onödigt dyker upp, så kan man ropa så här: Du är inte klok! Håll käften, nu! Och så blipp så trycker man bort honom, med fingret. Tschh! Upplöser fåntratten och floff, så försvinner han. Svart, upp i rök. Jag har ett annnat tips för er som har video. Den här klåfingerspecialknappen är intressant. Ni vet, man kan stoppa bilden och sen kan man klämma fram, klämma fram som ur en tub, alltså ruta för ruta. Ta då en riktig spånhyvel och spela in på din video, ansiktet. Och sitt sen och tryck fram, ruta för ruta. Mycket spännande! Du har ingen aning om hur många tramsiga miner alla gör, när dom inte vet om det. Du kan stanna ansiktet just då den här stollen och nu ser man alltså: vilken yxa! Ena mungipan har hamnat, hänger ner sådär, och ögonen har fastnat i en blinkning. Om man då knäpper fram en ruta till, så blir det precis när han öppnar ögonen igen lite sådär, lite yrvaket som en halvdöd säl som ligger och väntar på en hink strömming på Skansen, med munnen ur led. Det blir på det här sättet. För det är så sagolikt trevligt och hygieniskt och harmoniskt i rutan. Och i högtalaren, i bladet. Så kryddan och stubinen och den uppslitsade elakheten, den som alla längtar efter, den får vi tänka oss själva. Så därför sitter hela landet och pratar, inspirerat illa om folk i rutorna. Kom nu! Kom nu, nu är det hon med håret! Titta vad hon gjort, va! Sovit i diket?! Och den där hakan, vilken bulle! Ser ut som en galosch, som en stor pjäxa i ansiktet. Tänk dig att vakna och titta sig i spegeln och automatiskt sträcka sig efter skohornet av bara farten, va? Och under tiden mal galoschkäftarna på. Uppepå en annan hylla sitter Jan Gulliou och Per Gahrton, som Humle och Dumle, och samtalar så förståndigt om våra riksdagsmän och deras banditlöner, och Gahrton vill påskina att han är upprörd. Det är ju så man gör idag. Jag är upprörd, säger man som en liten tomte. Och så, ja vad ska jag tro? Ja, han sa ju att han var upprörd, det hörde jag alldeles tydligt, men de pratar ju baklänges i tv:n. Det slår aldrig fel. När det är äntligen är ett riktigt roligt och saftigt slagsmål i hockeyn, då säger kommentatorn: Det är synd, för det här hör inte hemma i sporten, alls. Och jag hör hur han säger det alldeles avslaget: Det är synd det här, för det hör inte alls hemma i sporten. Och sen fortsätter han, lyckligt uppspelt och fyller på med att: det var ju Koscynski igen som kom där, han knäade ju plösen i förra perioden, och nu kom han och lilltjafsen bakifrån ...! Och så reder han ut hela situationen med grepp för grepp. För äntligen, äntligen är det storm i ankdammen.

Jim Capaldi I'll Always Be Your Fool

Reportage: Janne Ferm intervjuar Claes "Clabbe" af Geijerstam (forts.)

Godley & Crème My Body The Car

Gang Bang Magisk Energi (specialinspelning för Eldorado, gavs ut på 2x-singeln Undervattensvärld 1984)

(Eldorado i 70-talet) Melba Moore Hot And Tasty (1979)

Reportage: Lennart Wretlind på Bali, februari 1983

Colin Blunstone Touch

Reportage: Rakel Granditsky intervjuar Ola Magnell och Mats Ronander

Ola Magnell Vargarnas Vår (med refrängen "på egna ben", från LP:n Gaia )

Du har varit på safari i landet bortom lagom: Eldorado. Och vi som styrt kosan åt dig heter: (kanonkule-plums i havet) Kjell Alinge, (förbipasserande militärt jaktplan) Lennart Wretlind. Och så har vi våra bastanta bärare: Janne Ferm (Början på Andy Clark Paths Of Progress [A] ) , (ljust metalliskt pärlpingel) Lena Palmkvist , (mjukt svischande tyg) Pia Wass, (varmt metalliskt pärlpingel) Rakel Granditsky.

På samma våglängd: Lipps, Inc. Designer Music (1981)

Ljudteknikerna ej medtagna på ljudfilen

 

 

 

Tillbaka till Musiklistan

fil.mag. Sandra Petojevic, 29 november 2017 (uppdaterad 1 juli 2018, kompletterad 19 september 2021)