Eldorado/Lyx med Kjell Alinge

Söndag 29 maj 1983 (helt komplett spellista)

Kjell Alinge (med viskande barnröst): Pappa, pappa, pappa, stäng av radion nu! Usch! Nu, pappa, stäng av! Fort nu! Usch, nu kommer det där otäcka igen! Hela dagiset är emot detta, det här otäcka lyxet! Ta bort det, pappa, usch! Vi ska åka och titta på biodynamiska torvmossar. I geogr... i geofysiska institutionens karta har jag prickat för vilken ... Pappa, kom nu! (med barsk papparöst): Hörru du! Nu är det jag som faktiskt bestämmer här i mitt eget hus, och det här, det är � Dagens ungdom! � ska säga att det är alldeles för mycket råg i ryggen och ruter och kläm! Usch! Fy tusan, annat var det förr, då köpte vi ut en hel blaskebärs-back och satt i en hel helg � helg var det då! � satt vi och bläddrade i pinuptidningar och kavalkad och hade roligt bland Lisa och Kajsa och Majsan. Ja, då var det riktigt kul! Annat var det förr med ungdomen, ska jag säga! (med viskande barnröst): Pappa, pappa, kom nu fort, innan, innan det börjar! Pappa, kom! Kom fort innan det blir lyxigt! (med barsk papparöst): Hörru du! Nu, nu! Nu, nu klämmer jag ner den här lyxknappen och det här har jag gjort mig förtjänt av en hel vecka och jobba, och du, förresten så kan du gå ner och hissa ner mamma ur det där jävla vindkraftverket av balsaträ du byggt, vill aldrig se den här skiten på tomten, jag spränger den i luften, och nu så hör du här på lyx så är det därmed jämnt!

(Min kommentar: Kjell Alinge kan ha fått inspiration från författaren Guy de Maupassant som ofta brukade äta sin lunch i det då nybyggda Eiffeltornet i Paris. Kyparen frågade om maten var bra, men då svarade Maupassant att det var det enda stället i hela stan han slapp se det skitfula järntornet!)

Rupert Hine � Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (i bakgrunden mjuk långsam pianomusik med kör): Så stiger sommarvärmen svindlande i sitt sugrör. Som en psalm svävar den över stan. Koltrasten öppnar sitt svenska öga och ser grönt. I solen får alla ljuden en annan färg. Du hör det krämiga ljudet av läppstift som smetas mot heta, öppna läppar, i en ny kulör. Du hör kaffet i porslinsmuggen skvimpa på ett nytt, himmelskt sätt. Det är stjärnstänk och glimgnist när kaffeskeden skallrar mot fatet i värmen. Du hör när blommorna slår ut, 40 och 40. Tulpaner, tulpaner, statyer, som står och kisar, långt in i soluppgången.

Brenda Russell � Hello People

Kjell Alinge: Eldorado, programmet som drabbar dig som en drillande, dunkande dusch. (plums i sjön och Eldoradojingel med piano) Och så sjunker vi genom seklet, och ... årtalen flimrar förbi, och där har vi hunnit fram till 1916. Torunn Munthe var då 25 år, 1916 då invigdes Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm.

Reportage där Ingrid Munthe intervjuar Torunn Munthe (börjar med en pinglande melodi): Ingrid: Du berättade för mig när du var och såg på vårutställningen på Liljevalchs. Torunn: Ja. Ingrid: Jag tyckte det var så roligt att gå runt och titta där med dig, när du berättade för mig om att du hade varit där på invigningen. Torunn: Det invigdes med Zorn och Liljefors och Carl Larsson, det var ju de stora namnena (sic!) på den tiden. Före 1910 (sic!) skulle jag tro, minns inte om jag hade slutat skolan eller inte, men jag var en mycket ung flicka i alla fall. Och då så blev jag bjuden utav min svåger som var gift med min äldsta syster då, han sa: Jag ska bjuda dig på det där om du vill ledsaga min mamma på den där utställningen. Ja, det kan jag väl göra, tänkte jag. (skrattar) Jag visste ju för all del vem hon var, men hon var sedlighetstant. Och då var det inte så roligt att ledsaga henne på en Zornutställning. Hon var mycket indignerad över allt vad hon såg! (skrattar) Hon tyckte det var rysligt! Att kvinnor kunde ställa ut sig på det viset! (ljudeffekt: åå-ååhh...) Det var alldeles förkastligt. (ljudeffekt: hehe!) Ingrid: Vad tyckte hon om Carl Larsson då? Torunn: Näe, han var ju inte så farlig. Ja, han hade ju några nakna modeller han också, för all del. Han har ju bland annat �Modellen skriver vykort�. (ljudefekt: usch!) Ingrid: Bruno Liljefors kan ju inte ha varit farlig. Torunn: Han kunde inte vara farlig, det hade ingenting anstötligt. Och den där tanten älskar djur förresten, så det tyckte hon nog bara var roligt. (ljudeffekt: hundskall) Men Zorn, han var misstänkt. Ingrid: Hur var folket klädda när de gick på en invigning på Liljevalchs? Torunn: Det var ganska stora hattar. (ljudeffekt: laserpistolskott) Ja, mycket stora hattar till och med. (ljudeffekt: whooooo-kraschboink!) Ja, så hade då damerna en massa blommor och frukter. En hatt kunde nästan vara, ja mer än en halv meter i diameter, alldeles överlastad, som en bordsuppsats nästan, blommor och frukter då. Ja, så hade de då dräktjacka och dräktkjol. Jag vill minnas att det var väldigt snäva kjolar då, ungefär när jag tog studenten. Ingrid: Snäva kjolar? Torunn: Snäva, ja. Väldigt snäva, så att man nätt och jämt kunde gå upp på en spårvagn, det var mycket besvärligt. Det är nästan som att man skulle ha båda benen i ett byxben. (ljudeffekt: boioioioing, Ingrid skrattar) Ja, det var svårt. Och så var de, dessutom så gick de upp i spänst, så man hade kjolen rätt ända så här, under bröstet. Och där hade man en blus som var full med broderier och spetsar och allt möjligt sånt där, och den var lite halvgenomskinlig, så att det syns att man hade lika mycket broderier inunder. Och sen ett sånt där litet strikt byxben inunder då, som man hade till kjol då. Ingrid: Vad var det för klackar på skorna? Torunn: Det var nog något Pompadouraktigt skulle jag tro, så här, lite svängt, ja, jag tror att det var det. Och sedan hade man ofta då slejfen därifrån, smala remmar, som en liten sandal med Pompadourklack närmast då. Ingrid: Handväskan, var de små eller stora? Torunn: Jaa... (den pinglande melodin hörs) ... de var broderade. Ingrid: Det låter som om det skulle vara rätt små. Torunn: Den var inte så stor, näe. Det var den inte. Ingrid: Eller har man stora väskor till smala kjolar? Torunn: Ibland så hade man rejäla kappsäckar.

Eldorado i 60-talet: The Young Rascals � Groovin' (1967)

Reportage: Rakel Granditsky intervjuar Johan Lindell (forts. från förra sönd.)( Johan Lindell � Besöket )

Johan Lindell � Väster Om Eden (specialinspelning för Eldorado, ej utgiven på skiva)

Video: Tredje världskriget ( World War III , 1982) Road Games (1981) Telefon (1977) Rollercoaster (1977)

The Fixx � Saved By Zero

Reportage: Lennart Wretlind intervjuar popartisten Rupert Hine (forts. från förra söndagen)

(Eldorado i 50-talet) The Del Vikings � Whispering Bells (1957)

Reportage: Pia Wass intervjuar Povel Ramel i hans villa på Lidingö, med många snuttar ur hans glada låtar såsom Povel Ramel och Martin Ljung � Småfoglarne (1956)

Povel Ramel, Brita Borg � Skvalmusik (1974)

Rupert Hine � Firefly In The Night

Kjell Alinge: London. Det är regntid. �Andrew's Fish Bar�, står det här, i blå neon. [...](reportage om stadsdelen Camberwell, en smältdegel)

Jussi Bjöerling (sic!) & Robert Merrill � Au Fond Du Temple Saint (Bizet � The Pearl Fishers, 1980)

Avbrott för ett nyhetssammandrag från Ekoredaktionen

*

Kjell Alinge: Stockholm-Motala, det tidigare utlovade programmet Penetration av den biodynamiska torvmossen i Grythyttan måste tyvärr utgå, istället följer här andra upplagan av programmet Eldorado Lyx .

Rupert Hine � Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge: Öh, hejsan, det är så att vi öppnat ett speciellt hörn här i radion för tjusigt folk [...]

Champaign � Party Line

Film: Moderna människor (Marie-Louise Ekman, 1983, premiär 20 maj) Betyget plupp � ingenting!

(Eldorado i 70-talet) Art Garfunkel � I Only Have Eyes For You (1975)

På samma våglängd: Todd Rundgren � I Saw The Light (1972)

Reportage: Pia Wass intervjuar Povel Ramel (forts.) (smakprov ur Povel Ramel � Titta Det Snöar (1956), Povel Ramel � Dom Små, Små Detaljerna (1948), Povel Ramel och Gunwer Bergqvist � Alla Har Vi Varit Små (1954))

Pressen på pulsen: Boken Diana Edkins (editor) � Vanity Fair: Portraits of an Age

(Eldorado i 60-talet) The Rolling Stones � 2000 Light Years From Home (1967)

Phil Everly � I'll Mend Your Broken heart

Reportage: Lennart Wretlind intervjuar Rupert Hine (en snutt hörs ur Rupert Hine � Snakes Don't dance Fast (1976))

Rupert Hine � Living In Sin

Eldorado i 50-talet: Sarah Vaughan � All Of Me (1954)

Programmet producerades av: Kjell Alinge och Lennart Wretlind, i övriga roller: Janne Ferm, Lena Palmkvist , Pia Wass och Rakel Granditsky, samt Ingrid Munthe

George Benson � Inside love (So Personal) (LP-version)

Ljudtekniker: Bampe Karlsson och Monica Palmeborn

 

fil.mag. Sandra Petojevic, 4 februari 2018 (kompletterad 19 september 2021)