Eldorado/Lyx med Kjell Alinge

Söndag 5 juni 1983 (helt komplett spellista)

Ljudeffekt: Fåglar och bin, Janne Ferm: Eldorado/Lyx nöjesmorgon med musik, panik och romantik. Kjell Alinge: bzzz-zzz-zzz-zzz�

Rupert Hine � Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (lugn ambientmusik i bakgrunden): Och vad tror du att du håller på med då? Hör på radion kanske? Jaja, det är väl troligt att du gör det, eftersom du hör det här som jag säger. Men det är viktigt att du vet varför du gör det du gör. Det här programmet till exempel, Eldorado, som kommer i din radio i två timmar som glimmar åt alla håll, varför ska du höra på det till exempel. Varför ska du höra på det? Jaa, öhm, det är bra att kunna redovisa sånt om man får frågor sen imorron varför man satt och tittade rakt ut i luften och lyssnade på radio i två timmar. Det är bra att kunna säga då att, ja, det beror på att, hmm� Vi ska se vad kan det bero på. Kan det vara informationskhmm� informationsvärdet? Sammhällsorienteringen och den sociala relevansen som du möter i det här programmet? Öööh, det kan det inte va. Kan det vara alla hus- och hemtipsen om hur man gör små pallar, om hur man virkar antimakasser och gör små ituflätade bullar som man strör socker på och så sitter man och pyser som en stooor (andas in genom näsan) mmm� jättemamma i timmar och gör � näe, det kan det inte va, det kan inte va det heller. Kan det vara för den st� näe. Näe, det, öhm, pssssssst. Det kanske kan va, men vänta nu. Det kan vara för, ööhm, plupp! Näe. Klick! Vänta, pscht tsst, krrt. Eller psssch-tsst. Eller kan � näe. Det, vänta. Schh-tssst, Vänta. Ssstp-prr, prt, efff, näe. Varför öm� kan, men som om jag har, näe. Jag, va? Nä, fffff. Jag fftpt stånnk trrrchkpt, öh näe. Fffrrrt donst-t-ptsch� (repris från 25 maj 1982)

Phil Everly, Cliff Richard � She Means Nothing To Me (1982, men doftar pop från 60-talet)

Ted Ström � Blott Ett Barn (specialinspelning för Eldorado, aldrig utgiven på skiva)

(Eldorado i 50-talet) Marlene Dietrich � Lili Marlene (1959, från Tyskland)

Fjum-fjum reportage : Rakel Granditsky intervjuar systrarna Kempff i popgruppen Chattanooga (musikexempel med: Chattanooga � Låt Oss Få Ha Våra Drömmar Ifred, Chattanooga � Leka Med Pojkar, Chattanooga � På Jakt )

Joe Walsh � Space Age Whiz Kids

Eldorado Nippon med Lennart Wretlind: Vi lämnar de stora öarna som Japan består av och tar oss över havet, riktning sydväst, till japanska ön Okinawa.

Shoukichi Kina (with Ry Cooder) � Niraikanai (från Okinawa, Japan)

Fjum-fjum reportage: Janne Ferm på juvelsalong i Gallerian, smyckevisning med fotlänkar och tåringar

Eldorado i 50-talet: The Everly Brothers � Wake Up Little Susie (1957)

På samma våglängd: Rolling Stones � Wild Horses (1971)

Fjum-fjum reportage : Kjell Alinge intervjuar musikern Rupert Hine

Rupert Hine � The Saturation Of The Video Rat (med toner från Kina)

Film med Lennart Wretlind: Häromdan var jag på bio. Dom är inte kloka! viskar en tjej i publiken. Näe, de är fullständigt från vettet, mannen och kvinnan som älskar varann i den japanska filmen Sinnenas rike ( L'empire des sens , Frankrike, Japan, 1976) (svensk premiär 8 okt 1976, men går i repris) De älskar varann på ett sätt som är totalt omåttligt. Den här filmen är en erotikchock. Det handlar om extrem passion, bortom det normala. Det är väldigt långt borta från budskap av typen �Ät 6-8 brödskivor om dagen�. Det är för mycket för flera i publiken som lämnar salongen. Och jag förstår dem. Sinnenas rike är en så pass stark film att om man är på fel humör, eller i fel stämning, då bör man inte försöka se den. Besvärligt? Javisst . Men samtidigt är det här en av de skönaste och vackraste filmer som nånsin gjorts. Varje filmruta är som en perfekt japansk målning med utsökt färgbalans. Människor, kläder och dekor i fulländad harmoni. Kimonodräkter som färgexplosioner. Ibland kan den vara vit på utsidan och chockröd på insidan när den viks ut, ibland purpur, blått, grönt. Sada och Kichi-san heter de två älskande. Hårdporr hade man kunnat kalla det, om det inte vore för deras totala inlevelse i sitt spel. Eller är det på riktigt? Går det att skådespela den här sortens passioner, undrar jag. De båda är som fastlåsta i varann, instängda i sin kärlek, i ett litet rum på ett gammalt värdshus. Sängen bäddad direkt på tatami-mattorna på golvet. Utanför de tunna skjutdörrarna finns det gamla japanska samhället, med hela sin förkrossande tyngd. Mitt i smärtan och den totala njutningen är det de små gesterna som gör det största intrycken på mig. Som när Sada blir tvungen att lämna Kichi-san, bara för en dag. Hon åker tåg, lämnar kupén, går in på toaletten, och ur sin korg plockar hon upp hans kimono. Kramar ihop den mot sitt ansikte, känner doften av honom, sin älskade. Sinnenas rike är en helt unik film, jag ger den betyget GULD.

Syreeta � Once Love Touches Your Life (Från LP:n The Spell )

Mike Oldfield (f. Maggie Reilly) � Foreign Affair

Avbrott för nyheter från TT

*

Ljudeffekt: Porlande vatten

Rupert Hine � Eldoradosignatur (lång)

Kjell Alinge: Eldorado, andra varvet. Vi fortsätter här, och under tiden som första timmen har snurrat ut i skallen på er så har vi tänkt efter, vi har haft en liten rannsakan på redaktionen för att kunna säga klart och tydligt vad det här programmet handlar om, och� öh� vi� vänta nu, jag hade en liten lapp� jag hade en lapp här där det stod, nu är den borta, men äh jag tror, hrm, att jag kan det där, att jag minns, öh, vad det var vi kom överens om att det här handlade om. Öh, det var alltså, vänta nu, öh, öh, hm� öh, vänta, hmmm� näe, hmm-mmmmmmmmmmm brrrumbumbum� (Kjell Alinge börjar med läpparna härma livlig trafik med en massa bilar och motorcyklar)(repris från 25 maj 1982)

Godley & Crème � My Body The Car

Fjum-fjum reportage: Pia Wass intervjuar Povel Ramel på Lidingö, med många musikexempel ur Povels produktion såsom:

Povel Ramel � Fåglarna Har Fel (nyutgiven på vinyl 1971)

Material � I 'm The One (1982)

Eldorados tidsmaskin : Tidsmaskinen tar oss tillbaka ända till år 1897, då var Torunn Munthe 6 år. Här berättar hon för Ingrid Munthe. (Intervjun börjar med en pinglande melodi): Öh, jag har varit på flera utställningar, det första var 1897, då var det Konst- och industriutställning i Stockholm. Ingrid: Var var den utställningen? Torunn: Den var ungefär där Nordiska museet ligger, och så fram till stranden, där Gunnar Winnerbäck[statyn] står nu, och så var det en avdelning som föreställde gamla Stockholm på den där lilla ön där Kärleksparet står nu. Då hade de byggt gamla Stockholm. Det var såna här hus med trappgavlar som vid Stortorget. Det var alltså landsknektar, det var gardister som var utklädda till, i landsknektsuniform. Och så fick allmänheten mot en liten avgift slåss med dem (skrattar). Jag tycker jag träffade en i minnesutställningen utav det där på Stadsmuseum, och då var jag där och tittade, och då träffade jag en herre, ja han var pojk då, men han var några år äldre än jag, så han kommer nog ihåg det där bättre. Så han talade så[ledes] om att man fick slåss mot betalning. (ljudeffekt: bom-prt-bom-klang-doing-bank-bonk-donk!) Och bli nerklådd! (ljudeffekt: whioo-bom-bom!) Men det var ju aldrig jag med om förstås. Men däremot har jag varit i Sago-grottan, se det var ett litet underverk som Ferdinand Boberg hade gjort. Då steg man på en båt, och så rodde man in i en sagogrotta, och där var det speglar som stod mot varann sådär, så det var oändliga gångar, och de var klädda då med stanniolpapper i olika färger så att det såg ut som sagoberg. Och så var det lite flammande belysning på olika vis. Ja det var ju, det var faktiskt en riktig sagogrotta. Och det tyckte vi var underbart att fara där. Och så hade Barnängen en fontän med eau-de-cologne (porlande), det doftade suveränt förstås. Så hade Ljunglöf, han hade fri snusning (ljudeffekt: sniff-sniff) i en monter med cigarrer och cigaretter. Och så var det staket, och vid varje staketstolpe en snusdosa som man kunde öppna, och så fick man ta en pris alldeles fritt då, så det gjorde man naturligtvis. (ljudeffekt: sniff-sniff, sniff-sniff) När jag gjorde det så när jag bara var sex år då � Ingrid: Gjorde du det? Torunn: Ja, det gjorde jag! (skrattar) Ingrid? Stoppade du in snusen? Torunn: Ja, jag skulle känna hur det var. (ljudeffekt: host-host, host-host-host!) Jag hade ju aldrig sett snus förr! (skrattar) Och så fick man såna här små porslinsbägare utav olika slag, till reklam då, vid olika montrar då. Och så var det då en tavelsalong, där hängde då mammas tavlor nu bland många andra. Och jag minns faktiskt somliga tavlor som de såg ut. Det var en som hette Det onda samvetet minns jag, du vet ett par kvalfulla ögon, som man liksom tittade en lång, bara en springa. Och jag minns så väl att min mamma sa att det är likt Strindbergs ögon. (ljudeffekt: ett klusterslag på flygel) Det var faktiskt likt hans ögon. De var väl arga på honom för han hade skrivit Giftas och sånt där då på den tiden. Och så herr Liljeholmens ljus, som man nu så ofta ser som reklam, det fanns i verkligheten där som ett högt torn. Ja, så fick man gå in i ljusstaken och se hur de gjorde stearinljus. (mystisk källardörr som låses upp och öppnas) Ingrid: Du mötte Strindberg en gång också. Torunn: Näee. Ingrid: Inte? Torunn: Näe, vi såg bara den där tavlan som var lik honom. Ingrid: Jaha, det har jag fått felberättat för mig. Det är lätt så där att man lägger till lite. Torunn: Ja, just det. För du, man har ju fantasi själv. (den pinglande melodin hörs och avslutas.)

Eldorado i 40-talet: Charlie Barnet (f. Larry Taylor) � Don't Want To Cry Anymore (1940)

Fjum-fjum reportage: Janne Ferm på juvelsalong i Gallerian (forts.)

(Eldorado i 70-talet) Ann Peebles � I Can't Stand The Rain (1974)

Fjum-fjum reportage: Janne Ferm på juvelsalong i Gallerian (forts.)

Kjell Alinge (ljudeffekt från enarmade banditer): Eldorado betyder, som ni säkert inte vet, det gyllene landet, ett land täckt av guld, guld, GULD! Janne Ferm (med en röst som hämtad långt nere ur Radioarkivet): Guld. Metalliskt grundämne. Kemisk beteckning Au. Täthet 19,32, atomvikt 196,967, smältpunkt 1063 grader. Jämför guldbröllop, guldhamster, guldbaggen, guldkalven och gyllene snittet. På amerikanska: gold, och då också titeln på en sång av den californiske visdiktaren John Stewart.

(Eldorado i 70-talet) John Stewart � Gold (1979)

Disconnection � Bali Ha'i (1982)

Lennart Wretlind: Vi som sprutar ut allt det här som en kaskad i etern, vi heter: Kjell Alinge och Lennart Wretlind. I stjärnsystemet: Janne Ferm, Lena Palmkvist, Pia Wass, Rakel Granditsky. Och akustisk atlet: Ingrid Munthe. Och allra sist nu, Indonesien på riktigt. Indonesisk pop. Gersang med Elvy Sukaesih.

Elvy Sukaesih � Gersang (dangdutpop från Indonesien)

Ljudteknikerna ej medtagna på ljudfilen

 

 

fil.mag. Sandra Petojevic, 29 november 2017 (kompletterad 26 september 2021)