Radioapparaten med Kjell Alinge

Söndag 26 februari 1984 (helt komplett spellista)

Ordinarie hallåman: Och här i Program 3 ska vi ägna oss åt Radioapparaten , mitt i nöjesvärlden.

Kjell Alinge: Och det här är spännande! Lampan är igång, nu ska vi se: är sändningen på väg? Sporten har laddat upp ute i buskarna. Dambandylandslaget har gått vilse, Stenmark ligger i en driva och vattenpololandskapet i Sarajevo är dränerat. Var ska hända? Där är puckarna i luften, bollen är rund, kulan flyger åt alla håll, nu bakom er. Vad ska hända? Det är, vi får en lampa, vi får ett meddelande, vi får en teleprinterremsa, vi får en stor skylt, vi får en tre lampor till, vi får en stor, här kommer det in en liten man på bordet, ställer sig framför mig och – blir ingen sport.

Coste Apetrea – Radioapparatensignatur (långsam dragspelsversion)

Kjell Alinge: Jo, jag hade en dröm. Det var en väldigt konstig dröm. Är ni vakna? Igår natt alltså. Jag har aldrig drömt nånting sånt tidigare. Ibland har man ju drömmar så att man undrar vad, jag vet inte hur jag ska säga det här, för att det var så här att jag hade blivit – i den här drömmen, va – så hade jag blivit förvandlad. Jag fattade inte hur, men i drömmar så kan allting hända. Jag hade plötsligt, rätt upp och ner, en dag, rätt som det var, hade jag blivit liksom, jag hade blivit, på heltid så hade jag blivit radioproducent ! Ja, det är väl inte så märkvärdigt, säger du kanske, och det finns ju en hel hord mullvadar nu som tullar runt i eterblåset, och allesammans är de stinna, fullstoppade av åsikter i alla byxbakar. Men det var inte bara det, förstår du. För av nån anledning, i den här drömmen fortfarande som jag hade igår, det var så här att jag hade förvandlats till en, det var en väldigt speciell sorts, exceptionell, ultraordinär radioproducent, för i den här – det är konstigt det här, men jag hade fullständigt fritt fram – i drömmen – och bara välta mig ut, rätt ur radion varje söndag i två timmar som en stor noshörning rätt pladask på paketen, och ingen kunde hindra mig där från att ta heder och ära utav vem som helst inför hela nationen. (viskar) Vilken chans alltså! (vanlig röst) Mellan tio och tolv i P3 kunde jag äntligen, nu jäklar kunde jag slå tillbaka! Nu kunde jag drämma näven rätt som en stor sunkig slägga, rätt i den här lustorsken […] (Här går Kjell Alinge till attack mot sina antagonister Bertil Hansson med frun Rosie, sannolikt har de varit Alinges överordnade på Sveriges Radio – Alinge poängterar dock hela tiden att han vill attackera i drömmen – och mycket sannolikt är Alinge skitsur över att hans program i P3 hela tiden fått stå tillbaka på grund av sportsändningarna.)

Michael Johnson – City Of The Angels

Kjell Alinge: Michael Johnson, ifrån hans skiva Lifetime Guaranteed , har ni hört om Los Angeles, City Of The Angels . Det är en LP som skivbolaget i Sverige ännu inte har förstått att de måste släppa ut till den svenska allmänheten. Vi flyger ifrån Los Angeles, ifrån den californiska kusten, och alla ljuden finns med oss. De långsamt jäsande ljuden utav semlorna där de tar form i bakugnarna. De stora molnen som klyvs utav Riddarholmskyrkans spiror. Alla vinterns klafsanden. Den lilla, lilla iskristallen som smälter på ditt ögonlock. Och så har vi korsat hela den amerikanska kontinenten, tvärs över en skivtallrik, och landar i den ännu större stan.

Art Garfunkel – A Heart In New York

Rakel Granditsky intervjuar landskapsarkitekten Thomas Adolphson och Anders Falk, civilingenjör i väg och vatten, båda i synthgruppen Adolphson-Falk. De hade gärna skrivit nedanstående låt:

Simon & Garfunkel – The Boxer

Rakel Granditsky intervjuar Adolphson och Falk (forts., smakprov ur Beatles – Yesterday (1966), Greg Fitzpatrick är den som spelar nästan alla instrument i gruppen Adolphson-Falk)

Adolphson-Falk – Över Tid Och Rum

Eurythmics – Here Comes The Rain Again

Janne Ferm intervjuar musikerna Dick Hansson och Lorne DeWolfe i Hansson DeWolfe United (I bakgrunden: Hansson DeWolfe United – Iskalla Killen samt Minnenas Sorl ) som gör musiken först och skriver låttexterna efteråt. Smakprov ur Fågeldansen som de avskyr, ur rocklåten Waves Of Fear med Lou Reed som är deras favoritartist, samt ur Container från deras kommande LP Container samt deras låt Yes Box Allright . Enligt Dick Hansson är alla låtars Ferrari nedanstående låt:

The Jimi Hendrix Experience – Hey Joe (1966)

Janne Ferm intervjuar musikerna i Hansson DeWolfe United (forts.) Enligt Lorne DeWolfe United är alla låtars Ferrari nedanstående låt:

Procol Harum – A Whiter Shade Of Pale (1967)

Janne Ferm intervjuar musikerna i Hansson DeWolfe United (forts.)

Hansson de Wolfe United – Ansikte Mot Ansikte (avbryts efter två minuter)

Janne Ferm intervjuar musikerna i Hansson DeWolfe United (forts.) Med container menas fraktbehållaren som kan innehålla vad som helst, inte plåtsoplåren.

Hansson de Wolfe United – Ansikte Mot Ansikte (låten som avbrutits av intervjun fortsätter här)

Avbrott för ett sammandrag av morgonens nyheter från TT

*

Kjell Alinge (gäspar): Ska inte du sätta på radion nu? Det var väldigt gott kaffe det där, men jag har för mig att det är, brukar det inte vara nånting? Jag har för mig att det brukar vara nånting så här dags, det heter … öh… äh, de här programmen som går på söndagförmiddagarna. Om du lutar dig, jag vill inte gå upp ur sängen, vi kan väl vara kvar, va? Om du lutar dig över, tryck – det är tredje knappen från höger – och sen drar du upp lite försiktigt så. (gäspar) Prova där. Ja. Jomen nu hörs det något svagt där. Det är det här, serru. Jovisst. Det här gillar jag. (drar en djup sniff och viskar) Nu får jag guld i öronen! (Den i Eldorado vanligt förekommande plingande ambient synthmusiken med porlande vatten i bakgrunden)

Coste Apetrea – Radioapparatensignatur (långsam dragspelsversion)

Kjell Alinge (med vågskvalp i bakgrunden): Diskussionens vågor har gått höga. Det är mycket man funderar över. Vad ska man ha i vad? Till exempel, ska man ha våld och sex på bio? Eller ska man ha våld och sex i tv? Debatten skvalpar vidare. Ska man ha reklam i radion? Eller ska man kanske ha lokala nyheter ständigt i radion? Man kanske skulle kunna ha reklam i de lokala nyheterna? Eller bandy i hockeyn? Eller så skulle man ha sport i radio, eller reklam och våld och sex i tv? Man skulle kunna ha tv i, nä vänta. Debattens vågor har gått oss förbi, och här i Radioapparatens Eldoradoupplaga lanserar vi den nya idén. Den nya idén för det nya århundradet. Radio i radion! (massor av olika bombastiska ljudeffekter med den pampiga orkestermusiken från Miklós Rózsa – Prelude , från filmen Ivanhoe i bakgrunden)

Dwight Twilley – Jungle

Kjell Alinge (djungelljud i bakgrunden): Det var en gång en liten amerikan som hette Dwight Twilley i den stora skivdjungeln i USA. Han spelade in en hel skiva som hette Jungle och därifrån hörde vi titelspåret. Sen var det en annan liten pojke. Det var i nödens och nådens år 1984 i den djupa Norden. Den lille pojken var så liten, så han visste knappt vad han hette. Ibland hette han Lasse och ibland hette han Hasse, och ibland hette han Kasse och stod längst bak i lagret – nej, så var det inte, det var en annan sak. Den lille pojken gick ut på gatan i asfaltsdjungeln och tittade sig åt alla håll. Och han visste inte riktigt vad han skulle bli, för det var ju så viktigt att bli någonting i den stora världen och veta vem han skulle vara. Han tittade på löpsedlarna […] (Alinge funderar över olika politiska och konstnärliga -ismer) Och då bestämde han sig: jag blir en basist, som alla andra.

Wilmer X – Blod Eller Guld

Lalo Schifrin – Sudden Impact (Dirty Harry T heme) (ur soundtrack-LP:n Sudden Impact And The Best Of Dirty Harry )

Kjell Alinge: Snutarnas skalbaggsröster rasslar i den amerikanska polisradion. Det här är temat, Dirty Harry Theme , ifrån Clint Eastwood senaste film i serien om Dirty Harry. Det är hämtat ifrån en LP som heter Sudden Impact som den nya filmen heter. Och innehåller – alltså den här LP:n – en massa låtar ur olika Clint Eastwoodfilmer, allesammans där han spelar Dirty Harry. Den nya filmen Sudden Impact har hamnat i det svarta svalget, nånstans mellan Statens Biografbyrå och Filmgranskningsrådet; än så länge är det inte klart att den här filmen över huvud taget får visas. Det brukar bli så när det står Clint Eastwood på filmaffischerna, då rycker Censuren ut och klipper bort lagom filmmetrar, efter att det har stått en hel del i tidningarna om totalstoppstankar. Men så släpper de ju i regel loss dem, och det enda som händer är filmen blivit extra ryckig och rörig. Den nya filmen ser jag i alla fall, framemot . Vi skall få höra Clint Eastwood själv, han är en kille som har ganska mycket självironi till den här rollen. Han har gjort en låt där han då och då kommer in och gör såna här pratade inpass. Egentligen är det T.G. Sheppard som sjunger mest och det är Clint som gör de där komiska mungipskommentarerna i Make My Day .

T.G. Sheppard With Clint Eastwood – Make My Day

Kjell Alinge: Han som viskar på det här sättet är Harry Callahan. Det är Clint Eastwood alltså. Och den fjärde filmen i serien om San Fransiscosnuten Dirty Harry, den som heter Sudden Impact . De började komma de här filmerna 1971, då kom den första, den som hette Dirty Harry . Den fjärde, den som är aktuell nu, är alltså stoppad av det svenska cencurmaskineriet. I den, i Sudden Impact , har Clint som ny gimmick skaffat sig en AutoMag. Det är en automatisk Magnumpistol som de amerikanska poliserna stoppar biltjuvar med. De skjuter helt enkelt sönder motorblocket med den här automatiska pistolen. I sina filmer är ju Clint Mr. Extra Mycket MaxiMacho. Den totala tuffingen som är så cool att han stirrar sönder vad som helst. Hur det egentligen är, inuti en person som är så här cool, det vill Oscar Brown berätta om.

Oscar Brown Jr. – But I Was Cool (1960)

Kjell Alinge: Jag drömde att Pamela i Dallas ringde sent en kväll. Pamela lät lite nervös. Så frågade hon: Är det Kjell? Jo, sa jag, det är klart att det är jag. Vad är det nu då? Hon berättade att hon dyrkade min kropp, i synnerhet då partiet från höger överarm upp mot axeln […] (mossigt om Pamela och skådisarna Barbara Carrera och Bo Derek som samlas i hans lδgenhet och slåss som tigrar om hans gunst samtidigt som han vill förbli ungkarl, drömberättelsen avslutas med meningen): Tjejer tänker bara, bara på en enda sak. (i bakgrunden den vanligt förekommande atmosfäriska ambient orgelsynthmusiken)

Hansson de Wolfe United – Steget (I'm In The Mood For Love)

Kjell Alinge: Vi går tillbaka till 30-talet, tiden mellan krigen, och fokuserar in oss på ett år, 1937. Det var det året som det tillverkades tre miljoner kylskåp i USA. Walt Disney hade gjort klar Snövit , och Frank Capra hade gjort sin film Bortom Horisonten om det här mystiska landet Shangri-La där folk levde utan att åldras, bakom Himalayas otillgängliga berg. Det var en rad amerikanska, engelska, pampiga villor som fick just namnet Shangri-La under 30-talet. Och den 7:e augusti 1937, gick Bunny Berigan och hans orkester in i studion och spelade in detta:

Bunny Berigan And His Orchestra – I Can't Get Started (1937)

John Cale – Carribean Sunset (titelspåret på den nya LP:n)

Kjell Alinge talar om adressen till På samma våglängd i Radioapparaten söndag .

Marina Arcangeli – Io Vivo (från Italien)

Ordinare hallåman: Io Vivo med Marina Arcangeli avslutade Radioapparaten av och med Kjell Alinge. Dessutom medverkade Rakel Granditsky och Janne Ferm, [ljud]tekniker var Per Gunbull, Agneta Hammarström, Harry Lähtinen och Therese Doller.

 

 

 

Tillbaka till Musiklistan

fil.mag. Sandra Petojevic, 29 november 2021