Radioapparaten Söndag med Kjell Alinge

Söndag 15 april 1984 (helt komplett spellista)

Coste Apetrea � Radioapparatensignatur (långsam dragspelsversion)

Kjell Alinge (med kyligt glidande instrumental musik i bakgrunden): (sniffar i luften) En stark doft av (sniffar) talgoxar i hela vagnen, nånstans mellan Ropsten och Pumphättan i Stockholms tunnelbana. Våren har kommit till storstan, hon sitter i tredje vagnen med en kasse från ICA Livs, med djupfryst broccoli, djupfrysta kalvjärpar, djupfryst ärtsoppa, djupfryst � sån här � chop suey � och djupfrysta ärter � som det ångar om. Våren har kommit till Stockholm, sitter i tunnelbanan. Sticker då och då ut (sniffar) nästippen. Vagnen åker in i tunneln, långt in i mörkret, och violröken från Våren sprider sig därnere. Och då och då, när man passerar ett tunnelbaneutsläpp, så känns doften, av violer och sammet. Det ryker upp ur (sniffar) det är nånting på gång därnere i jorden, det (sniffar) håller på att hända nånting. Det är (sniffar) små knoppar och det är (sniffar) gladiol, och det är (sniffar) sav som porlar därnere i tunneln. De händer nånting i tunnelbanan. Våren åker från station till station, och hon har en transistor[radio] påslagen. Mitt i den svenska betongen sitter Våren och lyssnar på det här berömda paret, med den pärlande sången.

Barbra Streisand f. Barry Gibb � What Kind Of Fool (1980)

Kjell Alinge: Gammal sliskig, smetig, härligt att bara ligga och, mmm, peta lilltån i. Den här musiken är Barbra Streisand och Barry Gibb, det är alltså duetten, What Kind Of Fool från albumet Guilty . Så kommer det ny musik också, och då uppstår ett sällsynt hummande i Radiohusets bikupa. Här är vi en enda stor familj som håller på och snor prylar för varandra. Jag har gjort ett litet extra kap, det här är veckans heta vax, Annabel Lambs nya LP, nu vet jag att Stefan Wermelin svimmar framför radioapparaten, där fick han, den jäkeln! (fniss!) Jacob Dahlin och Jan-Erik Sundkvist har ringt, det här gick extra bra för jag instruerade killarna på Polydor att de skulle ringa killarna på CBS, och så har de i sin tur skickat ett telex, falskskyltat, så att nu är alltså Lars-Göran Nilsson är ute på Arlanda nu och tror att han ska hämta ut en skiva �! (fniss!) Men i själva verket så kommer han att bara att träffa på Stefan Wermelin och Pontus Enhörning som står vid samma ingång och har, alltså när Lars-Göran lämnar in sin lapp, som det står, för inhämtning, så blir han inledd till och där, och då får han en annan lapp som gör att, öh� det här är lite svårt att förklara, för jag vet inte ens själv hur man kommer ut ur den här historien, men först i världen, Annabel Lambs LP, Radioapparaten Söndag � nu.

Annabel Lamb � What The Eye Sees

Kjell Alinge humor: Här skulle egentligen ha följt en rapport ifrån talfelssymposiet i Uppsala [�] men det har fått utgå på grund av tunghäfta.

Annabel Lamb � Dream Boy

Janne Ferm intervjuar vinexperten Alex Harg på Vin- och Spritcentralen, som berättar om hur bönderna hittade på konjaken och att svenskarna är ett mycket vinkunnigt folk, även jämfört med vinländer. Harg tycker bäst om låten Smoke Gets In Your Eyes spelad av den danske pianisten Kjeld Bonfils (som det hörs ett rejält smakprov ur, från 1940-talet).

Hansson De Wolfe United � Ett Annat Hörn I Samma Rum

Kjell Alinge (med pingisljud i bakgrunden): Ja, just det: Pollenbollen. Pollenbollen i luften, snösvängen har ryckt ur jacket här, ställ dig i rabatten med vårens racket. Yr i knoppen, glad i själva kroppen, det bubblar och jäser i barken. Det bubblar under marken, under jorden. Under jorden, i Vin- och Spritcentralens underjordiska källare, har Janne Ferm nått ända ner till det allra mesta.

Janne Ferm intervjuar Alex Harg (forts.) som visar fram lagrade kvalitetsviner.

Jay Gruska � Cancun

På samma våglängd: Frankie Laine � Rawhide (vilda westernlåt från 1961)

Janne Ferm intervjuar Alex Harg (forts.) och de har vinprovning i Vin- och Spritcentralens källare. Harg rekommenderar att man aldrig ska servera vin ur färgade glas.

Radioredaktionen (Rakel Granditsky med eko som en flygvärdinna): Radioapparaten vill fästa er uppmärksamhet på dagens alkoholfria alternativ: Bordsvatten, med eller utan bubblor. Hemmatappat, klart kranvatten. Eller varför inte en nypa frisk svensk lant- alternativt stadsluft? Vi önskar er alla en trevlig dag. (repris från 8 april 1984)

Daryl Hall & John Oates � She's Gone (1973, Kjell Alinges favoritlåt)

Kjell Alinge: Hall & Oates med She's Gone , det är 70-talets operaschlager, ett typfall med stor rymd, högt i tak, man skulle kunna flyga in med en B-52:a i den här låten. Du har patos, city-cinerama som på operan. Kärlek, det är ett hjärta stort som en stadsdel, pumpande neonfärgade himlar ut över bukten och hela horisonten är antänd. Ska ta en bit typisk 80-talsmusik nu. Som kontrast. Den är blekare, mera hukande, stålblank, men smygande. Visserligen en klängranka i karamell, men syrlig och sminkad. Sminkad.

Cristina � The Lie Of Love (avbryts efter knappt två minuter)

Avbrott för nyheter från TT

*

Rupert Hine � Eldoradosignatur

Kjell Alinge: Äntligen är vi tillbaka, tillbaka i etern efter en lång het sommar! Vi har legat runt och plaskat och kajkat runt badstränderna och känt glassarna smälta på � öh� ja, hm� ja, öh� septemb� det är april. Jaha, öhöm� Äntligen är vi tillbaka efter en lång h� kall vinter, öh� det har blivit något fel � Programmet Eldorado kommer tillbaka i september, mer om det senare i programmet. Öh� under tiden så har vi ett annat program, som � ja � ett annat program som � rajdi-rajdi-raj, toodi-doodi-doo, tu-dudu-dudu�

Coste Apetrea � Radioapparatensignatur (långsam dragspelsversion)

Kjell Alinge (med kyligt glidande instrumental musik i bakgrunden): Det jag ska berätta nu, det hände långt, långt senare, på en perrong i mellansverige. Vinden skrek längs rälsen. Kallt. Vilken månad det var, var det ingen som visste. Kylan var ett spjut slungat mot absoluta nollpunkten. Himlen blågrön. Jag hade inga vantar, växelmynten var fortfarande kupévarma i näven. Bakom fönstren i det stillastående tågsättet dåsade passagerarna. Immiga i ansiktena. Stilla, bakom glaset. Skära ansikten. Jag halvsprang mot Pressbyrån och allt i hela mellansverige, som var i rörelse, var jag. Snöstickiga korn smälte på läpparna. Jag kände enkronorna i näven och sulorna smackade mot den hårdpackade snön på perrongen. Träden, åsarna, brukssamhällets brunsvarta horisont, järnvägsövergångens bommar, allt stod stelnat. Jag halvsprang fram genom en stillbild. Allt som rörde sig, förutom jag i hela mellansverige, var minutvisaren på stationsklockan. En rubriksvart ryckning över urtavlan, en gång i minuten, i minuten. Hela stationen var tom. Tyst. Väntan. Jag halvsprang genom ett mellansvenskt julkort men femton minusgrader i färgsättningen och en enda tidlös tickning i typografin. [�]

Jacqui Brookes � Trains And Boats And Planes (Scenic Route Mix) (12 " singel)

Björn Holm � Invitation To The Blues

Kjell Alinge: Det här är det sista programmet Radioapparaten som jag själv gör. Till höst kommer jag tillbaka i radion, till dess tänkte jag försvinna ner i skivarkivet och ut på andra äventyr. Men till höst kommer jag tillbaka i radion, i september med nånting som heter så här: (jingel för Eldorado ) Jag ringde Rupert Hine som gjort den här snutten, signaturen till Eldorado , alla dess varianter. Men han var inte hemma, jag pratade med hans tjej, Jeanette Obstoj, frågade: Vad har Rupert för sig? Och då berättade hon att själv satt hon och skrev en text åt Tina Turner; Rupert Hine var i full färd med att producera, skriva låtar åt Tina Turner; det kommer alltså en LP med Tina Turner, med text och musik utav Jeanette Obstoj och Rupert Hine. Jag tänkte vi skulle ta och gå tillbaka till hans tredje LP och höra den där låten som borde ha blivit en världshit: Living In Sin .

Rupert Hine � Living In Sin

Rakel Granditsky intervjuar popartisten Björn Holm på restaurang Martini, Norrmalmstorg. Han tycker att man ska vara ärlig i sitt låtskrivande, att vara den man är utan att oroa sig. Han tycker om det lugna och lite melankoliska, det som skulle kunna kallas laid back om det inte hade en så tråkig klang för Holm (med smakprov ur hans låtar Invitation To The Blues och Tid Att Stå Stilla ) Den första låt Holm kom att tycka mycket om var nedanstående med Beatles, efter ett födelsedagskalas i ettan.

The Beatles � All My Loving (1964)

Rakel Granditsky intervjuar popartisten Björn Holm (forts.) som alltid har gillat sport.

Björn Holm � Glädjen Din (b-sidan på singeln Fri Med Dej )

[Al] Jarreau � Boogie Down

Bobby Charles � He's Got All The Whiskey (1972)

Dire Straits � Wild West End (1978)

Ordinarie hallåkvinna: Wild West End med Dire Straits avslutade förmiddagens Radioapparat , producent och presentatör i en person var Kjell Alinge. Och för det ljudtekniska svarade Mats Brolin, Harry Lähtinen och Anders Rydelius.

 

fil.mag. Sandra Petojevic, 4 februari 2018 (Kompletterad 4 mars 2022 och korrigerad 10 mars 2022)