Söndag 18 maj 1986 (helt komplett spellista)
Hallåkvinna som alternerar med hallåman: Och nu är det tid för Eldorado, Äventyret fortsätter, regi Kjell Alinge.
Rupert Hine � Eldoradosignatur (vanlig)
Kjell Alinge (med ekoeffekt, i bakgrunden Sweet People � Et Les Oiseaux Chantaient ): Och ni är så hjärtligt, hjärtligt, hjärtligt, hjärtligt välkomna till Eldorado, äventyret som fortsätter här i Program 3. Riksradions rabatt, oändligt prunkande. Jag har ju idag ett studiebesök för Eldorados räkning, jag har, vi befinner oss i just nu på platsen, och jag står här med lilla Eldoradoluvan på mig, och jag ska just nu gå upp en trappa här. Jag har varit nere i botten; det är alltså Svensktoppsmuseet, nyöppnat här i Samarkand intill Hunnebostrand. Jag har varit med och tittat. Här i stora entrén så finns det då utställt här, här finns allting dokumenterat, den svenska populärmusiken förevigad. Vi har texterna. Texterna, det är ett särskilt kapitel, texterna. Det är inte så, dom ryms i handskfacket till Stikkan Anderssons dollargrin som tar upp, det ett stort gelatinfärgat vrålåk uppkört här på, i entrén, och sen har jag gått genom samlingarna och sett Thore Skogmans sprallbyxor i marsipan, här finns också Towa Carsons joddelkeps, och en rad uppförstorade kroppsdelar som jag inte trodde jag skulle gå in på här. Trots allt kanske många yngre lyssnare som inte är mogna för den sortens upplevelser. Vi har Ulf Elfvings näsa förstorad i tidstrogen avgjutning med den rätta uppåtvinkeln � ha-ha-ha, så kul! � och vi ska nu här se, man kan nog genom teknikens under, så ska vi kunna trycka oss fram till en demonstration. Här står det nu, och man kan få in olika kroppsdelar, man behöver, man kan alltså trycka på olika knappar här, så ska vi få ut i en högtalare. Här står det då, det påminner om den här gamla reklamen för försäkringsbolaget Städernas som de hade på 50-talet: I goda händer om det händer. Jag ska trycka på den här knappen som är märkt just det, så får vi se. Då ska vi, då trycker jag. Tryck! Tryck!
Hand-potpurri med Style � Dover-Calais (1986), Carola � Hand I Hand (1984), Yvonne [Olsson] & [Little] Gerhard � Hand I Hand Med Dej (1982), Arne Qvick � Grymma Händer (1985), Povel Ramel � Min Högra Hand (1971), Lars Lönndahl � Får Jag Hålla Din Hand I Min (1956), Robert Widén � Händerna På Täcket (1981), Gyllene Tider � Händerna (1986), Rosemarie Ankarberg � Jesus Tag Min Hand (1980), Gunnar Wiklund � Vi Ska Gå Hand I Hand (1968), Magnus Uggla � Hand I Hand (1983) samt Ernst-Hugo Järegård � Dover-Calais (1986).
Kjell Alinge: Aj, ajaj, tidens tand, aj, biter hårt i historiens hand. Valkiga vingslag eller Dom nedre sektionerna av överarmsextremiteternas inverkan i den svenska schlagerindustrins uttrycksformer under 1900-talets mitt och senare skede, slut på den väldiga rubriken. Eller, du har hört en massa svenskar sjunga, t.ex. Style, Carola, Yvonne & Gerhard, Arne �Rosen� Qvick, Povel Ramel, Lars Lönndahl, Robert Widén, Gyllene Tider, Rosemarie Ankarberg, Gunnar Wiklund och Magnus Uggla, allt i en gyllene grabbnäve här i Eldorado. Fredrik Grundel hade samlat allting med sina flinka fingrar.
På samma våglängd: Otis Redding � (Sittin' On) The Dock Of The Bay (1967)
Peter Ericson � En Stund På Jorden (specialinspelning för Eldorado, aldrig utgiven, men en variant av låten med titeln Sommarkort med Cornelis Wreeswijk gavs 1987 ut på LP:n Eldorado Äventyret Fortsätter )
Kjell Alinge (i bakgrunden Sweet People � Et Les Oiseaux Chantaient ): Och vi kommer upp till ytan. Och vi har munnen full av leenden. För det här har vi ju aldrig hört förut, det hade vi inte kunnat vänta oss i radion. Du vet inte vad det här var, du har inte en aning om det. Det har aldrig tidigare utbrutit i någon form av radio, detta musikstycke. Specialgjort för Eldorado, det är Peter Ericson som har gjort En Stund På Jorden . Alltså En Stund På Jorden har du hört med Peter Ericson. Sommarstämning. En generös sol. Samma sol som slår in i fasaden mittemot när jag tittar ut genom mitt fönster. Grannarna har en kanin. Antagligen har dom ett litet barn också, som leker med kaninen i sitt rum. Men nu, när det är maj, då får kaninen komma ut. Och ensam skuttar den på den minimala gräsmattan. Ibland hoppar den upp i den mycket minimala sandlådan, och när skatorna kraxar till som plåtsaxar, då springer den snabbt över gräsmattan och in bakom en liten, liten trädgårdsstol och sätter sig och huttrar med öronen. Och vibrerar med nosen. Och sen är den framme igen, i ljuset; fjädrande skutt. En dag fanns det en fotboll på gården samtidigt, ungefär lika stor som kaninen. Båda två i solen, två-tre meter ifrån varandra. Kaninen närmar sig försiktigt, petar med nosen, allt detta observerar jag ifrån fönstret på gården mittemot. Petar med nosen, och bollen rör sig. Kaninen studsar tillbaka mycket snabbare än bollen, är tillbaka igen och nosar, vädrar, undersöker (sniffar) lädret, prövar, puffar igen, och bollen rör sig. Nu tystnar skatorna. Kaninen är ensam om att agera. Gården är tom nu, fylld av sol, och kaninen och bollen finns där som tjuren och tjurfäktaren. Nu sträcker kaninen fram en tass och petar, och bollen rör sig bakåt igen. Bara några centimeter, men det är ändå lite grann i solskenet. Och så, nu mitt i solen, sker miraklet! Kaninen har hämtat kraft, och plötsligt så � fjopp! � fjädrar den till med bakbenen, flyger upp i luften och blir sittande på bollen! Nu rider kaninen på bollen i solen! Rullar, det här ser ut som nånting som är hämtat ur en Disneyfilm, men det är alldeles sant och det händer mitt i solen på en bakgård i maj i Stockholm. Den mycket, mycket lilla kaninen på den jättestora fotbollen rullar in i skuggan utav cykelstallet. Och ingen vet om det. Utom jag, tre skator och två trastar.
Chris Rea � On The Beach
Jingel från dieselbuss som kör i Stockholm (Repris från 4 maj 1986)
Adolphson-Falk � Vårrapp (specialinspelning som gavs ut på LP:n Äventyret fortsätter 1987)
Jingel från italiensk glasskiosk i Stockholm: Mmm, sommaren är glassens årstid, och i år har vi nya smaker. T.ex. här Zappolino, det är den här som är en ägglikörssmak och chokladbitar. På den här har vi t.ex. Dajmglass, och det är en glass som smakar dajmbitar i. Men också har vi Almondo, det är den där glassen som smakar mest mandel. Men den glassen som är väldigt, väldigt populär, den glassen som är jätte-jättestark i år, det är Eldorado i P3, söndagar, elva till ett.
Actionfilmsjingel med saftblandare: Äventyret fortsätter! Regi: Kjell Alinge.
(Eldorado i 60-talet) Fleetwood Mac � Albatross (1968)
Kjell Alinge (havsbränningar i bakgrunden): Musiken flyger, flyter ur din radio och landar i din soffa, på ditt köksbord. Musik som, nånstans, har sol. Strimmor, moln, vatten, plask; sommarkänning i sig. Nu har du hört Chris Rea. Det var han som gjorde On The Beach , det är titelspåret på hans nya LP förresten. Och sen var det Adolphson och Falk med den här prunkande pollenrapporten, en pollenrappapapapa-para-papa-port med Adolphson & Falk, exklusivt endast, enbart här i Eldorado, äventyret som sen fortsatte med Albatross , en universell fågel som landade, suveränt och majestätiskt, just bredvid din brödrost. Med Fleetwood Mac som vanligt. Men vi nöjer oss inte med det, nej. Vi gick vidare. Vi gick ut i den svenska musikvärlden och sa: Vi behöver mera musik! Hjälp oss! Folket längtar! Se deras trängtande blickar, deras �! Så vi hittade t.ex. Mats Möller & Månskensexpressen. Det här är ett namn som bland annat gömmer Tomas Almqvist, och det var honom vi pratade med först. Hörru, Tomas. Skulle inte du kunna ta och arrangera om den här kända låten som alla har hört, som är full utav vemod och svensk sommarkänsla. Lite svartare, kanske. Och Tomas tog fasta på den svarta tonen. Vem Kan Segla Förutan Vind i ett 80-talsarrangemang, det är Tomas Almqvist som står för det, och det är alltså Mats Möller som sjunger. Mats Möller & Månskensexpressen med det gamla örhänget.
Mats Möller & Månskensexpressen � Vem Kan Segla Förutan Vind (Specialinspelning, aldrig utgiven, påminner i stilen om Eldkvarns dystra Bellmanlåt Märk Hur Vår Skugga )
Kjell Alinge (havsbränningar i bakgrunden): Musiken föds i Eldorado för nationen! Det här är gjort enbart för Eldorado. Vem Kan Segla Förutan Vind med Mats Möller & Månskensexpressen. Har du en hemlig önskedröm? Är det nånting du tycker vi borde göra bättre, i musikväg som redan finns? En förbättring, en nyputsning, en uppolering. Finns det ett gammalt svenskt örhänge eller kanske utländskt som vi borde försvenska? Nånting vi skulle ta och be en bestämd artist att göra om på nytt. Har du tankar i den här riktningen så skriv till Eldorado, Sveriges Riksradio, 105 10 Stockholm. Vi har resurser för allt.
Video med Kjell Alinge (i bakgrunden suggestiv deckar-elbas med mandolinslingor): På videon tittar man in i en, det känns som att titta in i en spegel ofta. Om man tar en ny film ifrån USA så är den ju tydligt märkt av detta rastlösa decennium. En bra komedi heter Trassel i natten , ni får ursäkta den där fruktansvärt skitfjantiga svenska titeln. Den heter egentligen Into the Night (John Landis, 1985), vilket bara skulle bli Rätt ut i natten eller In i natten eller Bort i natten. Trassel i natten , ja det blir så [när] man ska vara extra lustig. Det finns ingenting lustigt i filmen, ingenting slå-på-arslet-lustigt. Det här är istället en mycket modern komedi, med Jeff Goldblum och Michelle Pfeiffer i huvudrollerna. En liten ärta är hon, och han är en lång, mycket sävlig, tung amerikansk skådespelare som går omkring och ser närsynt och sömnig och lite som om han hade blyskor på sig. Dom här två träffas i natten. På väg ifrån, på rymmen ifrån trassliga förhållanden. Men sen följer en lång maratonjakt i ett glidande smeksamt tempo genom florsmiljöerna i Hollywood. Det här nattliga spegelblanka, som i skyltfönster sig utspelande tempot, alla dom här färgerna, den här kulören, det eleganta, är blandat med stumfilmseffekter, tramssekvenser. Här finns gangsters som beter sig som dom här berömda stumfilmssnutarna som bara ramlar på ändan i en stor hög. Och på det viset har alltså varmt och kallt blandats; en antydan om erotisk åtrå och spänning. Och revolvrar, jakt. Krutrök. Farliga hemligheter. På samma sätt blandas det blanka, det nattliga, det moderna, med rena buskiseffekter. Och mycket musik, som om och om igen flyter upp till ytan och fyller duken. Det här är en film, mycket kall, mycket anonym, som utspelad i ett mycket svalt akvarium. Aningen hjärtlös, faktiskt såpass hjärtlös att det är svårt att bli fäst vid den. Men nog är det en typisk iskubssval 80-talskomedi. Se den gärna, Into the Night, Trassel i natten . Eldorado ger den, ja vi kan väl säga, ja silver ska den ju ha.
Månadens melodi: It's Immaterial � Driving Away From Home (Jim's Tune)
(Eldorado i 70-talet) Eagles � Hotel California (1976)
(Eldorado i 50-talet) Peggy Lee � You're My Thrill (1956, avbryts efter tre minuter)
Odinarie hallåman: You're My Thrill med Peggy Lee avslutade första delen av Eldorado som kommer tillbaka efter nyheterna, för nu är klockan tolv.
Avbrott för nyheter från Ekoredaktionen
*
Rupert Hine � Eldoradojingel
Kjell Alinge (i bakgrunden en mandolinlåt som liknar Mark Knopfler � Wild Theme (1983)): Gomiddag i kungariket! Nu är det mitt på dan, i kungariket Sverige. Hej. Ta det lugnt nu va, spring inte ut på något dumt, direkt. Det är ingen brådska. Nä, du kan vänta med den där promenaden eller, hallå, häng av kläderna och gå in igen och så, det är faktiskt en stor del av söndan kvar. Halva portionen. Halva Eldorado ligger och kokar och puttrar här i din radio. Du kanske hör allt detta i din radio. Svävande i luften över alltsammans i hörsnäckan i ditt flygplan, eller ute till havs, i båten. Eller i bilen. Kylaren vänd mot utflyktsmålet. Släkten som väntar. Eldorado följer med dig genom landet, äventyret som fortsätter, genom hela kungariket Sverige. Det är ett musikaliskt äventyr, ofta. Jag gräver i det här Radiohusets arkiv. Radiohuset reser sin mäktiga silhuett över Gärdet i Stockholm. Radiohuset ser nu lite anfrätt ut, om man kommer på håll och tittar upp mot putsen så ser man att det börjar flagna, det är möjligen ett symboliskt tecken i dagens splittrade medievärld där satelliterna dånar in och kablarna klyver asfalten i Stockholms gator som väldiga boaormar. Nya medier tränger på, men än så länge finns det ett betongfort, ett Radiohus i Stockholms utkant, och i dess botten finns en väldig arkivgömma, Grammofonarkivet. För att lukta mig fram till vad 70-talet egentligen var, går jag om och om igen dit. Du hörde Eagles i förra timmen här i Eldorado, det var nånting typiskt för 70-talet, den sortens vemodiga countryblandade rockballad. När jag slog upp en uppslagsbok för att få lite mera faktiska, kött på benen, mera uppgifter, så blev jag förvånad. Mull Of Kintyre , vet ni vad det är för nånting? Det är den melodi som förmodligen är mest känd i England, en utav dom allra mest sålda och spelade låtarna från 70-talet, överhuvudtaget. Full utav skotska säckpipor som slår ut i full blom. Mull Of Kintyre . Du kan ha glömt den, jag hade det. Gruppen heter Wings.
(Eldorado i 70-talet) Wings � Mull Of Kintyre (1977)(med toner från Skottland)
Kjell Alinge (havsbränningar i bakgrunden): Ja, det finns en hemvävd ton i allt detta. Skotska hedar, ett vilt hav där utanför. En stämning utav nästan hedendom, väldiga skogar. Molnformationer som driver in över landet, legender som berättas. Mull Of Kintyre var en popballad, i folkvisestämning då, ifrån 70-talet med gruppen Wings. Och rätt ut ur den amerikanska hitlistan; jag sitter med tidningen Billboard framför mig, branschbibeln. Och denna 80-talslista innehåller bland annat gruppen Mr. Mister som gör singlar-singlar hela tiden ifrån sina LP-LP-skivor. Mr. Mister med det typiska 80-talsljudet. Svårt att sätta nån riktig stämpel på det här; det är mycket effektivt, blankt och smattrar raskt iväg mot målet. Nu finns det en ny singel utgiven med gruppen Mr. Mister, den heter � singeln alltså � Is It Love .
Mr. Mister � Is It Love
På samma våglängd: Pages � Come On Home (1981)
Jingel från parfymbutik i Stockholm: Parfym, dofter, något som har blivit mer och mer aktuellt, och idag ett behov bland både män och kvinnor. Och nu står vi inför sommaren, och då vill ju gärna kunderna ha något som är lite blommigt och romantiskt. Och då skulle jag vilja börja med att visa den här Valentino som är både kvinnlig, blommig och mjuk och sofistikerad elegant. Och där flaskan har en underbart vacker design som är trevlig när man ska ge bort som gåva och present. Priset för parfymen är 1200 [kr]. Sen har vi också kunder som under denna sommartid även vill ha det som kanske är lite mer mustigt och spännande. Och då vill jag gärna rekommendera Givenchys senaste doft Ysatie som både är charmfull och personlig. Och den har en doft av varma kryddor, blommor och trä med extrakt från djurriket. Men så kommer vi till den verkligt fina doften bland parfymer, som är både exklusiv, attraktiv och spännande: Eldorado, P3, söndagar, elva till ett.
Whitney Houston � Greatest Love Of All (1985)
Kjell Alinge (i bakgrunden Mark Knopfler � Smooching ): Jag kunde inte låta bli. Den här låten ligger etta på dom amerikanska hitlistorna. Ja vi ska väl inte va så här hetsande aktuella och rykande färska, det jämt, men ibland är det skönt att känna tiden ticka i tonerna. Det gör nog Whitney Houstons ballader, Greatest Love Of All är visserligen ett sidenskimmer i en solnedgång, men fylld av den moderna tidens blank-tickande urverk bakom fasaden. Om vi då ska vara lite inaktuella; igår, i televisionen [i SVT 1 kl. 21:00, 25 min], gick Carola Special med nya låtar ifrån Carolas nya LP bildsatta. Igår kväll alltså. Fredrik Grundel var med när det här tog form. Bandet går! Playback!
Carola Häggkvist (med smakprov ur Carola � Radiate i början, från hennes nya LP Runaway ): På mornarna brukar jag verkligen ta [mig] tid och sätta mig ner medan jag käkar min frukost, och titta ut och lyssna lite på fåglarna, titta på eken som vi har utanför, och riktigt � ja, glädjen över det vackra som finns. Annars är det att så många gör, sätter sig ner vid frukosten och det de drar fram är en tidning, och ser negativiteter oftast. Va? Vilken start! Visst är det viktigt att få information om vad som händer i världen, men ta och börja med det naturliga! Vi måste ta av våra så kallade dimglasögon, vi måste få ha öppnade ögon. Jag älskar havet. Jag älskar årstiderna. Igår när jag kom hem sent ifrån gymmet så åkte jag på ettan runt havskanten där och så stannade jag. Och det var mörkt och så såg jag en liten anka som satt på kanten, och så hoppade han i � eller om det var en hon � hoppade han i, i vattnet, och så simmade han iväg och så lät det så där underbart alltså. Det luktade så gott, det var verkligen, det gav mig lycka; somna gott sen när jag kom hem. (smakprov ur Carola � Lost In The Crowd ) Det var meningen från början att samhället skulle vara, att människor skulle fungera. Idag så blir det så här att på våra semestrar tar vi tid och vi tycker det är så härligt att sticka ut på sjön och så vidare, men egentligen var det ju meningen att när man stack ut på sjön då fiskade man ju. Idag är det liksom att man använder naturen för att (pust) slappna av (pust) och hämta ny kraft (pust) orka med nästa jobb (pust). Vilket liv egentligen! Vi måste ju ha missat nåt, alltså. (smakprov ur Carola � (We Are) Atomic) [�]
Carola � Radiate
Video med Kjell Alinge (i bakgrunden: Toto � Prophecy Theme (från LP:n Dune , 1984): Och så ser jag en stark frän hård film. Det finns ju såna, som speglar samhällets sönderfall. Michael Douglas har hårda ögon, Kirk Douglas son alltså, och det är hans främsta tillgång. Dom ögonen spänner han i iakttagaren, och man känner sig fastnaglad i ett spänngrepp. Hans blick, Michael Douglas närvaro, är det bästa med filmen Den inre cirkeln , finns på video nu. The Star Chamber (Peter Hyams, 1983) heter den från början, på det amerikanska språket. Om det amerikanska samhällets ständiga sönderfall har en massa thrillers handlat i årtionden, och då får dom hårda männen ta vid. Ibland är det lynchmobbar, ibland är det terrorister som spränger sig fria, ibland är det privatdeckare som går emot alla gränser. Det kan vara en cowboy som rider genom prärien och in i den stora staden och skipar den egna rättvisan. Men den här filmen, Den inre cirkeln , handlar om maktlösa domare som ser febertermometern stiga i topp; brottsligheten ökar. Hur brottslingarna använder kryphål i lagen. Och lagen är maktlös. Och domarna bildar en inre cirkel, där dom fungerar som en högutbildad lynchmobb. Som utfärdar dom domar dom tycker borde ha utdömts. Filmen innehåller en diskussion om det riktiga och rimliga i detta övergrepp. Men sen är den full samtidigt, söndersprungen utav action och biljakter och skottlossning som vanligt, så det eventuella budskapet går väl antagligen upp i krutrök. (BOOOM! Rasselras!) Men vi kan inte låta bli att åtminstone ge filmen en liten bronspeng. Alltså till Den inre cirkeln s spänningsthriller med debattinslag, en bronspeng ifrån Eldorado.
The Fixx � Secret Separation
Kjell Alinge (i bakgrunden Sweet People � Et Les Oiseaux Chantaient ): Det här engelska bandet hör ni inte störande ofta i Eldorado, dom heter The Fixx. Secret Separation . Texten här är skriven utav Jeanette Obstoj som har gjort mycket texter åt Rupert Hine bland annat. Ni har hört Adolphson och Falks spralliga vårpollenrapport i Eldorado idag, om ni varit uppmärksamma. Det är en snabb liten rapport, den springer snabbt förbi, vi kan lova repris redan nästa söndag. Adolphson & Falk har gjort en jullåt som heter Mer Jul , och jag ligger hårt på gruppen för att få en sommarversion också, innan sommaren bryter ut fullständigt i landet. En låt fylld utav gummimadrasser och tältplatser och bilköer och tappade glassar och � sommarrekvisita, kort sagt. Men Adolphson och Falk gör ju absolut inte främst sånt här, såna här smattriga lustiga infallslåtar. Det är inte det typiska för gruppen. Jag tänkte nog ta nånting från den senaste LP:n med Adolphson & Falk, en låt, Ett Barn Av Buddha .
Adolphson-Falk � Ett Barn Av Buddha
Kjell Alinge (i bakgrunden en Clannad -doftande harpa): På ett skrivbord står en lampa i ett mörkt rum. En bordslampa som nån har glömt släcka. Den speglas i skrivbordets blanka yta. Bredvid lampan ligger en kulspetspenna. Och just intill kulspetspennan en bok, uppslagen med vita sidor. En dagbok, kanske. Alltsammans finns i det dunkla rum som är målat på Adolphson & Falks omslag, omslaget till Adolphson & Falks senaste LP, I Nattens Lugn . På den LP:n kan du hitta Ett Barn Av Buddha som du just har hört, Ett Barn Av Buddha med Adolpson-Falk. Men nu lovade ju jag att vi skulle återvända till programmet som gick igår. Ja, just det. Fredrik Grundel var där för Eldorado. Bandet går! Playback!
Intervju med Carola Häggkvist och hennes medarbetare (med smakprov ur Carola � Nature Of The Beast, Carola � Spread Your Wings (For Your Love) ). Carola Häggkvist: För att bara vara en vanlig student eller så där, så skulle jag nog i den här åldern sticka ut till USA och luffa lite och så där, med dom här bussarna Greyhound. Jag tycker det är kul att äventyra lite. Jag trivs bäst att liksom vara en fotvandrare eller vad man ska säga, för man stöter på luffare, man stöter på alkoholister, man stöter på rånare, man stöter på bankmän, man stöter på tv-producenter, man stöter på alla möjliga olika folk. Och ena dan så bor man i ett jätteflott hotell [dit] man blivit bjuden, och andra dan så bor man på stranden med tågluffarna. Det är ett underbart liv. (smakprov ur Carola � Lost In The Crowd ) Carola Häggkvist: Och även då innan jag var känd så träffade jag på generösa människor som jag fick bo hos eller som bjöd på saker och ting, bara för att man själv bjöd på sig själv. Bara för att man var öppen och att nånstans kanske såg man att man var ärlig och inte var ute efter nånting, utan bara var ute efter att träffa människor och få se vad livet har att erbjuda.
Carola � Brand New Heart
Odinarie hallåkvinna: Ni har hört
Eldorado , i regi av Kjell Alinge. Tekniker var Harry Lähtinen och producent Fredrik Grundel. Och i programmet medverkade också Carola Häggkvist, vi hörde henne sjunga
Radiate och nu slutligen
Brand New Heart . Och Eldorado återkommer förstås samma tid, nästa söndag. Om drygt två minuter är klockan tretton.
fil.mag. Sandra Petojevic, 22 augusti 2022 (korrigerad 17 september 2022)
