EldoradoÄventyret fortsätter
med Kjell Alinge

Söndag 25 maj 1986 (helt komplett spellista)

Hallåkvinna som alternerar med hallåman: Och nu är det tid för Eldorado, Äventyret fortsätter, regi Kjell Alinge.

Rupert Hine Eldoradosignatur (vanlig)

Kjell Alinge (i bakgrunden Chris Rea And When She Smiles (1985)): Waoo-aee, waoo-aee! Ja-a, då så är det dags igen! Eldorado, äventyret som fortsätter, i din radio! Fönstret står öppet och kastanjekronan är full av vind. Alla kvinnorna i 66-årsåldern, som plockar fram halsbanden och öronclipsen för dom nya spatserturerna på stans trottoarer, hänger också ut vårgarderoberna, putsar dom med långa slanka borstar och polerar rutorna för att lättare kunna se hur kastanjekronan växt under vintern. Och smultronen blommar på plakaten. Det står så här: På sommaren blir smultronen rödare. På ett annat plakat står det: På sommaren blir barnen brunare . Och på ett tredje, tror jag det var, står det: På sommaren blir havet blåare . Det är Kodak som vill att du ska knäppa iväg en massa bilder för att fånga in sommarens färger, den intensivare starkare färgskalan. Nä, det är inte så, det är vi som är intensivare, det är vi som tar in allting så mycket starkare. När kläderna har sprängts loss, pansaret är borta och vi kan gå utan störthjälm genom sanddynerna mot den stora kallsupen därute i det korallgröna havet. Å andra sidan kunde det stå på affischerna: På sommaren blir karlarna fånigare . Och så skulle man ha en bild på en man med kräftskivemössa, fjorton nubbar i västen, som ligger och krälar på en gräsmatta och hojtar. Och det kunde stå: På sommaren barnen skrikigare , med stora getingstyng i pannan, tappad glass i knähöjd, men det vore ju alldeles för nära verkligheten och inte alls så spännande. Vad vi med bestämdhet vet, och det är underbart och sant, är att i radion blir balladerna alltid blötare, skönare, närmare. Jackson Browne.

(Eldorado i 70-talet) Jackson Browne Fountain Of Sorrow (1975)

Kjell Alinge: Fountain Of Sorrow , det kommer ifrån en Jackson Browne-skiva ifrån 70-talet, det där årtiondet som bara försvann i en grop i vägen, överkört, borta. Vi ska gräva upp det, arkeologiskt forskningsmässigt korrekt. Och som dom experter och insiktsfulla framletare utav den verkliga sanningen vi är, ska vi kartlägga sjuttiotalet. Du kommer att få höra det i Eldorado. Sjuttiotalets själ. Dissikerad. (ljud av tyg som rivs itu)

Kjell Alinge humor (som tv-speakern Olle Häger): Vi avbryter programmet för ett avskyvärt meddelande. Här skulle egentligen har följt fjortonde delen av Carl Malcolm Fichtelius faktadokumentär Konsten att inte tappa hatten i motvind med armarna lindade runt skallen och nedsänkt i en vulkan på Odenplan , del 19, fjortonde avsnittet, kapitel åtta, sjuttonde upplagan. Men, då det visat sig att en del av seriens grundförutsättningar är påhittade och godtyckligt ihopfantiserade; vi har t.ex. fortfarande inte hittat nån vulkan på Odenplan, fast vi varit där hela morgonen med Gatukontoret och brutit upp och frågat alla. Det har aldrig varit någon vulkan där, säger dom. Det brann i en papperskorg, men det var väl allt och det är ju inte mycket att ta upp. Ojojoj, vad hafsigt det blev detta, direkt tillbaka till det härliga ELDORADO!

Kjell Alinge (i bakgrunden Sweet People Et Les Oiseaux Chantaient ): Och häromdan slet jag upp en skiva som är, kanske inte typiskt 80-tal, men så prunkande som en hel bukett, en hel rabatt. Det är soulmusiken som har ett nytt liv. Ni har hört Whitney Houston och hon finns att beskåda i skivaffärer ifrån Bromölla till Barsebäck, ända upp till Bastuträsk. Whitney Houston, det är amerikansk soulmusik men egentligen bara schlager, sånt som skulle kallas för svensktopp, om det fanns en sån i USA. Men så mycket mera sofistikerad, klarporlande, ringande, skirt. Det är en dunge full utav skira löv och smattrande violer och gullvivor, kombinerat med den modernaste tekniken och laserstudsaren. Så öppnar soulmusiken idag sin generösa famn, och jag hittade en ny LP, med Patti LaBelle. Hon har varit med länge, och den här skivan lovar nog lika himmelskt mycket som Whitney Houstons, det är nog en värdig efterföljare till Whitney Houston, den bästa soulskivan jag öppnat sen jag började lyssna mig igenom Whitney Houston-LP:n när den kom för något år sedan. Lyssna nu på Patti LaBelle, 86 års modell.

Patti LaBelle Oh People

Kjell Alinge (i bakgrunden funkig Miami Vice -liknande jazzrock som börjar med lugnt piano och fortsätter med elgitarr): Hon har varit med i en evighet och hon blommar för alltid. Den här skivan med Patti LaBelle är alldeles ny och där finns hela soulregistret från dom förnicklade hårda pumpande rytmdansvänliga, dom där låtarna man vill springa ut på ett golv, plexiglasgolv fyllt utav elektronblixtar klockan två på natten, till dom drömska balladerna. Det finns en duett med Michael McDonald som ni kan ha hört, och den här sortens sommarmusik som fyller ditt hår, som blåser som en härlig motvind, i en öppen bil, Patti LaBelle med Oh People . Och häromdan såg jag en äldre kvinna ta mod till sig, trippa ut på trottoaren där nu maskrosorna sprängde upp mellan gatstenen. Och hon kom där med en kasse på väg, på lilla besöket till tant Evelina där hon skulle äta kammar och biskvier. Går över gatan med håret permanentat och en liten beige hatt, struttande på halvhöga skor, plötsligt stannar till, och en liten fågel sätter huvet på sned och tittar: men vad är det här, vad har dom, nämen vad står det här mitt i gatan? För att, ur underjorden, garaget på andra sidan gatan, har dom bogserat upp en fantastisk skapelse! Det ser ut som en, det kunde va nånting ur en utav alla Spielbergs science fiction-filmer, en månlandare. Det är nånting alldeles glimmande vitt, med röd och grön dekor och stora fartränder, platt, liksom strömlinjeformat men samtidigt rymdpräglat. Nåt som stänker modernt 86. Det är en racerbåt och det är fullt utav dekaler, och det står Alfa Romeo och det är japanska namn; det är nån sorts sportracer-demonstrationsmodell, jättesuper-jetpropeller-alfamaxi-studs för nån mässa nånstans. Den står där som en fantastisk mekanism, en makalös manick, en elektronisk insekt mitt på gatan, Döbelsgatan, uppbaxad. Stan är ju full utav garage och hemliga kamrar där försäljarna lagrar bilmodeller, båtmodeller, och då och då så kan man i ett befriat ögonblick se en ny modell baxas upp på gatan. Här står dom nu bredvid varandra: fru 1800-tal med knixigt huvud på sned, tittar upp i den här propellerns bakdel; väldig farkost den där! Märkligt! Propellern, farkosten där, bredvid henne. Ett märkligt par. Man kunde ta en bild; På sommaren blir motsättningarna allt tydligare, kunde det stå under bilden, med den moderna annonstexten. Vi kunde ställa ut bilden i Eldoradogalleriet och kalla den för Konfrontation. Men (avbryts av följande låt)

Matia Bazar Cose (1985, från Italien)

Kjell Alinge humor: (ljud av tyg som rivs itu) Vi avbryter programmet för ett man-tar-sig-för-pannan-meddelande: Här skulle egentligen ha följt en rapport från uruppförandet av Marsipanbalettens uppsättning av Kokosboll-flöjten . Det har tyvärr fått utgå, då vårt reportageteam på Pralinteatern tydligen fått knäck i lurarna, höhö.

Kjell Alinge (i bakgrunden Sweet People Et Les Oiseaux Chantaient ): Cose med Matia Bazar som sagt. Glimmande musik. Den är hälld ur den nya skopan. Årets tandning på den här harmoniska blinkersapparaturen längst inne i musiken. Och jag går med den klingande på tungan, försöker nynna; det är svårt att sjunga de nya melodierna! Det är så mycket ftoom-fpoof -ljud, som inte går att vissla och jopphejdi-hejdi-hejda. Så var melodierna förr, dom växte jag upp med, dom där haderian-hadera, trattirajdi-rajdira, ja dem kunde man gå och sparka en fotboll, studsa en vanlig kastboll eller slicka en glasspinne i takt till, och vissla väldigt snabbt med slöa läppar i solen. Men dagens låtar, det är lite svårare, så jag går mest med den som en dimma under ögonlocken framåt glasskiosken, ååh, vilken rabatt! Här har de slagit ut, alla dom nya glassorterna. Vilken ska man ta? Man skulle ta en sån där vit med gröna prickar eller en sån där brun som är full med liksom självlysande gröna, näe jag tror, den där som ser ut som apelsin med stora utslag utav mjuka blaffor i. Det var mycket här jag vill ha. Och den där självlysande sorten som, ja just det, med vad är det lakrits i. Och det finns en randig, och där har dom en rutig sort, och den där som mmm, den där, den där luktar gott. (sniffar) Dom har haft i lite (sniffar) det luktar bestämt (sniffar) Nildelta eller (sniffar)

Jingel från italiensk glasskiosk i Stockholm (Repris från 18 maj 1986)

Peter Ericson En Stund På Jorden (specialinspelning för Eldorado, aldrig utgiven)

Actionfilmsjingel med saftblandare: Äventyret fortsätter! Regi: Kjell Alinge.

Kjell Alinge (i bakgrunden havsbränningar och Fleetwood Mac Albatross (1968)): En Stund På Jorden . Ja, så heter Peter Ericsons nya Eldoradolåt, gjord direkt för programmet Eldorado, äventyret som studsar ut ur din högtalare, söndan, elva till ett. Varenda söndag, hela våren. Som ett radband, Eldorado, äventyret fortsätter i radion P3. Och vi gör ny musik för det här programmet. Lycklig studsande ny färdig att vräka sig ut i dom svenska hemmen och över dom moderna badplatserna som varit förutseende nog att montera stora högtalare och låta Eldorado tona ut över lägren; nånstans just nu springer människor ut i bränningarna till tonerna utav den eldoradiska musiken. Någonting att dyka på huvudet i böljan till, det är väl den här vårrappapapa-prappapall-rappa-rapparappakaljalåten med Adolphson & Falk. Också exklusivt för Eldorado.

Adolphson-Falk Vårrapp (specialinspelning som gavs ut på LP:n Äventyret fortsätter 1987)

Kjell Alinge (i bakgrunden havsbränningar och Fleetwood Mac Albatross ): Eldorado älskar Adolphson och Falk! Åh, detta jublande strävsamma par! En etablerad tandem (slickar sig om mun) mmm, härligt! Ett härligt par lika etablerat som hammaren och skäran! Storklas och Lillklas, Abbot och Costello, i Sverige har vi Adolphson och Falk! Här med det senaste påhittet, den prunkande pollenrappapapapapapor-popopor-opopopopo-po-popo-po-po-po-po-porten-porrr-ten. Bara i Eldorado. Exklusivt för programmet. Och håll öronen klistrade vid din transistor, så kommer du att belönas. Eldorado gör, fortsätter göra exklusiv-inspelningar längre fram i det här programmet. Du kommer att få höra Min Älskling Du Är Som En Ros , fast här utslagen på ett sätt som aldrig förr. Det kommer om en stund.

På samma våglängd: Adolpson-Falk Bärande Våg (1982)

Månadens melodi: It's Immaterial Driving Away From Home (Jim's Tune)

Kjell Alinge (i bakgrunden ambient synth- och mandolinmusik med ekoeffekt): Ljuset kommer dånande in från öknar och Nildeltan nu i maj, från fjärran kontinenter in i det lilla fosterlandet. Ljuset slår in i dom svenska trappuppgångarna där tidningsbuntarna samlats hela vintern. Buntar med facktidskrifter, Motormännens helnyktra annonsorgan, kvällstidningsbilagor; hur man bantar genom att brottas i gurka hela familjen, hur man botar baksmälla med grodsekret och surmulna roddturer. Baklänges. Där ligger dom. Vinterns tidningsbuntar, hopkittade, i svullna Domuskassar. Och ljuset sliter och slinter in i trapphusen, torgen, över fontäner och fasader. Ljuset som är en solsifon, en fotonfanfar, ett stålbad i våren. Ljuset är inne i landet, det vränger och vecklar ut pärmbärarland och jämmerdal. Nu blir det fest och kanalj med mousserande vin, och hela firmor vacklar runt bland sippor, gullvivor, med cateringkäk, rostbiff som spills i kanalerna, och nya frisyrer och vadderade axlar och personsökare i det granna gräset. Vårfest och utflykt. Ljuset är starkare och smartare nu i maj än i Spielbergs allra mesta mirakelfilmer. En vanlig dag i svenska centrum står du med solglasögon och ser tunna regnskyar täcka himlen halvvägs. Radio-TV-handelns broschyrer ligger vissna och berättar i skyltfönstret om satelliter och hägring per hushåll, men i ljuset bleknar dom rutorna. Över alla taken och mitt i den kromgrå himmelsplåten stiger nu en regnbåge. Det är årets första. En brinnande bro av ljus. Och en liten tunn dubblett just under. En dubbelregnbåge, en framstupa fontän av färggrant flimmer. Fiskhandelns alla böcklingar stirrar ut som i gruppfoto, rökskadat, och eldsvådan däruppe i skyn är så stillsam och stark, bestämd, att jag tar av solglasögonen och ser regnbågens valv. Jag bestämmer mig för att jag tycker om den. Står länge och tittar. Men jag vet hur det är med regnbågar. Den här regnbågen, det är som vanligt. Den börjar borta i Kina, oändligt långt borta, och slutar som alltid i den himmelsblå returpapperstruckens rotorskopa på Kommendörsgatan, där den mals ner till mörker, och möjligen milliampere, för att återanvändas i en annan stad, en annan gång, då du är där.

M + M By The Waters Of Babylon (avbryts efter en dryg minut)

Odinarie hallåman: By The Waters Of Babylon med M and M [även känd som Martha And The Muffins] avslutade första delen av Eldorado som kommer igen efter nyheterna.

Avbrott för nyheter från Ekoredaktionen

*

Rupert Hine Eldoradosignatur (kort)

Kjell Alinge (i bakgrunden Chris Rea And When She Smiles ): Hallå! Det är Eldorado! Det är kvar i radion! I din radio. Den här radion, den har stått i samhällets centrum som en glödande fyr och sänt signaler i decennier. Du känner igen den lilla lådan. Den har funnits där i evighet; Melodiradion t.ex. fyllde 25 år nyligen. Melodiradion. Vad har hänt med alla dom gamla förskräckliga banden? Som ändå hade nånting lite visst. Jag kan komma på mig att plötsligt sakna George Melachrinos orkester och den stora Mantovanisymfoniska 1001-stråkarna som man kunde höra nätterna igenom förr. Annat var det förr. Nattklubbsdis flöt ut ur högtalarna. Det är samma nattklubbsdis som i förädlat skick kommer att möta er nu. Vi öppnar Eldorados lilla nattklubb mitt i strålkastarsolen. Den klart lysande stjärnan på scenen, vid det porlande champagnefyllda orkesterdiket, den klart lysande stjärnan heter Sarah. Vaughan vill säga. Med sången A Ship Without A Sail .

(Eldorado i 50-talet) Sarah Vaughan A Ship Without A Sail (1957)

Jingel från resebyrå i Stockholm: Om du ska sola och bada och ha lite hålligång så ska du åka till Mallorca t.ex. Om du vill vara borta en vecka, kan det vara två och ett halvt tusen ungefär, och liten lägenhet. Brukar du åka till Portugal, och där kan du ju också sola och bada, men det är inte så mycket hålligång där. Jaa, så kan du åka till storstaden Wien, ja. Och där kan du åka och titta på dom här vita Lipizzanerhästarna och se lite grann av stan, men du åker inte dit för att bada. Och sen så har vi en resa med Eldorado, det är billigt men det är med både mys och champagne. Och det kommer i P3 mellan elva och tretton varje söndag.

Sade War Of The Hearts (1985)

Kjell Alinge (i bakgrunden Clannad -doftande pizzicatoharpa): Jazzmusiken jäser i dag, in i pop, rock, soul. Tränger in i springorna, dekorerar, ligger där som ett lätt (sniffar) os. En stämning. Tydligt är det med Sade [som uttalas Sharday]. Förresten, nu har det blivit tid. Nu är stunden inne. Nu är det dags. Stor premiär, galapremiär för sången Min Älskling Du Är Som En Ros . Och den här gången är det Anne-Lie Rydé som sjunger. Vi pratade ju med Tomas Almqvist och bad honom arrangera om ett par kända svenska, genomsvenska örhängen. Så svenska som fjällen och skärgården. Min Älskling Du Är Som En Ros . Tomas Almqvist är det som har gjort om arrangemanget, byggt upp låten igen. Nu med Månskensexpressen och Anne-Lie Rydé. Framträder i Eldorado med en exklusiv inspelning av detta kära svenska örhänge.

Anne-Lie Rydé Min Älskling Du Är Som En Ros (specialinspelning som kom att ges ut på LP:n Eldorado Äventyret fortsätter 1987)

Kjell Alinge (i bakgrunden Toto Prophecy Theme (från LP:n Dune ): Det var Anne-Lie Rydé, bara i Eldorado. Med Månskensexpressen. Alltså Anne-Lie Rydé & Månskensexpressen med det gamla [Evert Taube-]örhänget Min Älskling Du Är Som En Ros . I kväll framträder John Fogerty i TV1, ja det är det sista programmet i TV1 i kväll. Rösten i Creedence Clearwater Revival. Sen har han gjort olika soloskivor efter att gruppen upplöstes. Titta gärna på programmet, och jag tänkte ni skulle få minnas honom, jag tar fram ett smakprov. Mannen med megafonrösten och låten, ödslig, hamrande. Bad Moon Rising .

(Eldorado i 60-talet) Creedence Clearwater Revival Bad Moon Rising (1969)

Kjell Alinge och Janne Forssell humor: (applåder) Ja, mina damer och herrar, hjärtligt välkomna här till Studio 3418 här i Radiohuset, det är världspremiär i kväll för nånting som aldrig tidigare har hänt i radiohistorien. Världspremiär för tankeöverföring via radio, (applåder) helt i enlighet med kungl. maj:ts bestämmelser i fråga [] (Repris från lördag 21 februari 1981)

(Eldorado i 70-talet) The Band The Weight (1978)

Ernst-Hugo Järegård Dover-Calais (specialinspelning med Style som kom att ges ut på LP:n Eldorado Äventyret fortsätter 1987)

Jingel från restaurangkök i Stockholm: Det är grilldags. Jag har tagit fram en entrecote som är lite annorlunda än vanlig entrecote. Den är styckad lite lägre opp på djurets framdel, vilket gör att den är mera melerad, mera sprängd, än en vanlig entrecote. ELDORADO! Du anrättar den precis på samma sätt som en vanlig, som en entrecote, eller en utskuren biff, och tillreder den på samma sätt, och finner att den är mycket bra. På söndag vill jag föreslå en smaskig Eldorado i P3 mellan klockan elva och ett. För grill är den alldeles utmärkt! Smaklig måltid!

Rod Stewart Love Touch (ur hans nya LP)

På samma våglängd: Björn Holm Ta Mej Som Jag Är (från LP:n Änglarna Ger Mej Ingen Ro )

It's Immaterial Ed's Funky Diner (1985)

(Eldorado i 60-talet) The Beatles Lucy In The Sky With Diamonds (1967)

Odinarie hallåman: Just det, Lucy In The Sky With Diamonds med Beatles avslutade dagens Eldorado, regi Kjell Alinge, produktion Fredrik Grundel och [ljud]teknik Per Löwenmark. Eldorado återkommer nästa söndag samma tid här i P3, då fortsätter med andra ord äventyret.

 

 

 

Tillbaka till Musiklistan

fil.mag. Sandra Petojevic, 22 augusti 2022 (korrigerad 17 september 2022)