EldoradoÄventyret fortsätter
med Kjell Alinge

Söndag 1 juni 1986 (OBS! Ej komplett spellista!)

Kjell Alinge (som predikant, med ekoeffekt): Hej allesammans, hjärtligt välkomna till ännu en upplaga av Eldorado, ett äventyr som fortsätter på ett gyllene spår i din radio, men innan vi ger oss in i denna musikbemängda lyckosfär vill jag att vi tillsammans i en stund av eftertanke riktar våra kollektiva blickar ut genom vindrutorna, ut genom våra nyputsade panoramafönster, och den stora gröna skuttande skramligt lyckliga naturen, där ute. Låt oss möta den, låt oss se sädesärlans lilla skviddeliskvitt i den välfyllda dikesrenens prunkorabatt. Ack, våren står som en torpedgranat, fuktig och skör, i dess härliga, eh, biddebippan. Öh, det är som det är. Detta är förevigat, i en härlig trall som fångar naturen, stämningen, lyckoextasen. Och först av allt, innan vi går ut i det guldskimrande Eldoradot, låt oss stanna en stund i tyst begrundan inför just detta faktum. Pollenextasen. Vårens intåg. Budskapet framförs av Adolphson och Falk. Våren är inte bara nära. Den är mitt ibland oss.

Adolphson-Falk Vårrapp (specialinspelning som gavs ut på LP:n Äventyret fortsätter 1987)

Rupert Hine Eldoradosignatur (vanlig)

Kjell Alinge (i bakgrunden Aeoliah Temple Bells (1985)): Aldrig, aldrig blir jag religiös. Jag sprang ut ur den stora kyrkan en söndag för länge-längesen. Och sandalerna klapprade mot dom kalla golven. Och jag lämnade för alltid den sötaktiga doften. Dom dåsiga helgonbilderna, dom glåmiga ljusen och den läspande prästen. Jag sprang tvärs över kyrkogården ut mot torget och dom blå bussarna. Sprang genom rabatterna med vilt pendlande ben medan de tysta tulpanerna bröts i klasar, utan att blöda. I minnet springer jag alltid över gräsmattan, och duvorna lyfter i fjäderfulla moln; virvlar av näbbar och klor. Och psalmsångsgasen pyser ut innan kyrkdörren slår igen för alltid, alltid, alltid, alltid. Nä, aldrig. Aldrig blir jag religiös. Tröst finns inte. Somliga dagar är det särskilt naket. Tröst finns inte. Satans samhälle, tänker jag, tvärs igenom sänks kvalitén. Kvalitén, det är ett sätt att sammanfatta allt vi är på väg att förlora. Och allt man lomhört rabblar nu i sura insändarspalter är byggt på ett klippblock av sanning. T.ex. dom vågar inte lägga Pressbyråkiosker var som helst. Dom blir rånade. Om dom ligger bakom buskagen blir dom lättare rånade. Expediterna blir våldtagna. Nä, jag överdriver inte. I en nödsituation kan du inte räkna med att hitta en funktionsduglig telefonkiosk i Stockholms innerstad. Eller på flera andra ställen, i landet. Lurarna är nästan alltid avslitna. Krossade. Du hittar sällan en hantverkare idag som gör ett ordentligt jobb. Han har inte råd med det. Målningen flagnar efter ett par år. Tandläkaren gör tempojobb i din munhåla, för nåt annat får han inte ta betalt för. Och samtidigt ska vi inte säga att det är så här. Så här är det inte. Så då finns det ingen tröst. Och den lilla fiskaffären där vi köper färdigstekta flundror av ett äldre par som kan allt om lax och kräftor och potatissorter, och driver sin affär som om dom älskade arbetet och varje tomat, varje mandelpotatis. Och som helt enkelt är yrkesmän som tar kvalitet som självklart. Ja, dom får stänga nu när värden plötsligt dubblar hyran. Då lönar det sig omöjligt att driva affären kärleksfullt. Kvar blir ett dataföretag antagligen som har råd. Högteknologin, automatkassorna, robotrean, IKEA:s möbler som du lyfter ur paketet där hälften av skruvarna fattas, och får ihop prylarna, sofforna, borden. Så faller dom isär om du plötsligt tittar elakt på dom. Du får balla typer överallt som säger: ja, vi kör lite tomatoes . Med kvaddat språk, där dom står i Näröppet som förstås heter 7-Eleven och ligger ett par hundra meter från torget som är nerkletat med reklam för 7-Up, med texten It's magic . Det är inte nån magi. Det är sorgligt, det är tomt, det är torftigt att vi motståndslöst likt en stukad gammal pråm driver in i det här leksakssamhället där kvalitet är nåt okänt, trist, onödigt. När det istället, i själva verket är golvet, fundamentet, för hela västerlandet. Nu reser Homo Ridiculus, den löjliga människan, i färggranna flockar till Maldiverna. Som cheezdoodlar i plastpåsen sitter dom och bullrar i plåttuben, jetplanet. Vi hade inga flygplan om inte exakt kunskap, fantasi, snabba tankar i århundraden hade trimmats i en strävan efter kvalitet. Men nu lönar det sig inte längre, har strategerna kommit fram till. Dom ljuger. Visst är det sant i ett kvarter, några decennier, att det går fortare att dra in mer pengar om man har lägre kvalitet och större serier. Men efter ett tag, längre fram, när vi förlorat all kontakt med kvalitet så att ingen förstår det här ordet Öh, vadå sjunger falskt, jag tyckte det där lät bra, det gör väl inget? Jag stavar gärna med j, bara det blir lika, det blir ju kortare, det ser lika, det går väl, det ser väl bra ut? Då är det här stora chittsen(?). Varför ska du hålla på och krångla med allting? Det gör väl inget? Var inte så petig med allting, man kan väl inte hålla på så där när det har spritt sig. Då får vi se upp. I den stora apatin som kommer, då blir det inte bara telefonlurar som slits av eller krossas. Då får dom ställa ABAB-vakterna med skarpa vapen framför Pressbyråkioskerna. Och samtidigt finns ingen tröst. Alls ingen, för kyrkdörren har vi slagit igen. Och dom blå bussarna har avgått mot okänd ort. Och samtidigt är dom nya religionerna, dom som erbjuds i bokhandelsfönstren, dom nya religionerna, det är fräsiga flumsystem med datahoroskop, teknik, trolldom, plastbuddhism mixat till mos. It's magic , som det stod. Men det är mager magi. Dit kan inte nån vaken tänkande människa heller fly. Finns ingen reträttplats. Jag står på Karlavägen mitt i Stockholm i maj 1986 (sniffar) och med näsan (sniffar) känner jag (sniffar) den starka doften från syrenklasen. Jag inser att denna kvalitet, denna precision som finns i syrenklasens blomsterfång och doft, dit når jag själv aldrig. Det krävs mer än en gud eller metafysik för det här. Hägg och syren är himlen helt självklar här på jorden. Gudomliga är dom. Men eftersom jag fortfarande inte står ut med imitation och fusk, måste jag hitta en gud som är värdig syrenens hisnande geometri. Syrenens kvalitet. En gud med kvalitet. Och nån sån finns inte. Fanns aldrig. Så aldrig, aldrig blir jag religiös.

Ted Ström Segla Ut (1981)

På samma våglängd: Ulf Lundell Öppna Landskap (1983)

Kjell Alinge (i bakgrunden Clannad -doftande flöjtmusik): Det går över daggstänkta berg. Ja, genom dom här sångerna kan vi tåga genom det svenska landskapet. Åsarna, skärgården, havet, åkrarna, skogarna. Allt breder ut sig. Det svenska landskapet böljar fram i dom här två sångerna. Jag Trivs Bäst I Öppna Landskap hörde du här senast, och dessförinnan Segla Ut . En sommarsång med Ted Ström. Nu har det blivit dags för ett tut i luren, jag ska se om jag kan bemästra den här situationen nu. Det var lite svårt förra söndan, men (försöker tuta i en plasttrumpet) nä, vänta nu här, är ni med nu då, nu, jag försöker nu igen, etta, tvåa, trea, one, two (tutar så det pruttar) Nä! (tutar så det piper) Det har blivit dags för juni månads låt. Månadens melodi i Eldorado. I maj hette den Driving Away From Home med It's Immaterial. Nu har vi bytt; ny månad. Det är Eurythmics som har månadens melodi. Ni kommer att få höra den hela juni. Och ni kommer att älska den varje gång. When Tomorrow Comes med Eurythmics. ( tuturu-tuut! )

Månadens Melodi: Eurythmics When Tomorrow Comes

Actionfilmsjingel med saftblandare: Äventyret fortsätter! Regi: Kjell Alinge.

Kjell Alinge (i bakgrunden Clannad -doftande pizzicatoharpa): Blåsig och befriande sommarpop får vi här i Eldorado. Det här var Eurythmics, When Tomorrow Comes , ett smattrande smycke i din radio. Kommer tillbaka nästa söndag. Ja, det är sommarpop med skum och stänk, fradga och svall. Sommarpop. Det kunde vara samtidigt en dyning, en hävande dyning. Jo, vi tar fram den där låten av The Mamas And The Papas. Egentligen handlar den om en vinterdag i Kalifornien, men för evigt är den stämplad som en sommarsång. California Dreamin' .

(Eldorado i 60-talet) The Mamas And The Papas California Dreamin' (1965)

(Eldorado i 60-talet) Jan Malmsjö Under Alla Broar (1961, det centrala partiet där Malmsjö nynnar)

(Eldorado i 60-talet) Cream I Feel Free (1966)

Kjell Alinge & Janne Forsell humor: Vi har kallat in de båda kombattanterna herr Engagemånsson och vice patrulledare herr Fördomsfors, för att än en gång diskutera prioriteringsfrågor inom ett krympande socialt kontaktsystem med avseende på parallelldynamiken i ett sekulariserat samhälle, och då ger jag väl först ordet först till herr Engagemånsson. Ja, först av allt så tycker jag att det är väldigt fint att jag har fått tillfälle att offentligt få berätta att du är en(sic!) enda stort avskum. [] (repris från lördag 13 december 1980)

It's Immaterial Driving Away From Home (Wicked Weather For Walking) (maxisingel)

Kjell Alinge humor: (äter skumgodis) Hejsan allesammans och välkomna ska ni vara till konsument-kulverten. Hej. I dag hade jag tänkt ta upp denna påsen, nu tar jag upp den. Den här sortens skumgodis är mycket intressant, för den sprider en människosyn, man skulle kunna säga att den här grundlägger ett sätt att se tillvaron liksom röd och grön i form av kvinnor [] (Repris från tisdag 18 november 1980)

Jingel från italiensk glasskiosk i Stockholm (Repris från 18 maj 1986)

(Eldorado i 50-talet) Stig Olin På Söndag (för detta program hopklippt och ommixad schlagerlåt från 21 maj 1953)

Peter Ericson En Stund På Jorden (specialinspelning för Eldorado, aldrig utgiven)

Odinarie hallåman: En Stund På Jorden med Peter Ericson avslutade första delen av Eldorado , Eldorado som återkommer efter nyheterna, nu närmast klockan tolv. Efter Eldorado 12:55 är det vår meddelandetid, vi har en efterlysning att läsa.

Avbrott för nyheter från Ekoredaktionen

*

Rupert Hine Eldoradosignatur (vanlig)

Kjell Alinge (i bakgrunden funkigt jazzpiano): Äventyret fortsätter, en timme till i transistorn. Och nu däckens dyning. Motordrömmar. Peter Ericson har exklusivt, enbart och endast för Eldorado, spelat in en sång om motorvägens flykt, fart, färg.

Peter Ericson Den Katolska Klockan (specialinspelning för Eldorado som kom att ges ut 1987 ut på LP:n Eldorado Äventyret Fortsätter )

Kjell Alinge (i bakgrunden funkigt jazzpiano): Den Katolska Klockan bromsar in, det är Peter Ericson som satt vid rodret. Han hade genomfört ännu en originalinspelning för programmet Eldorado, i Riksradion, flaggskeppet som bjuder på fanfarer, fyrverkeri mitt i söndan. Och vi behöver din hjälp, för vi vill spela in dom gamla örhängena på nytt, med ny lackering, ny svets, nya fartränder. Vi måste ha namnförslag. Det var nån som skrev: Be Mats Ronander göra en reggaeversion av Carolas Främling . Så stod det i nåt av breven. Men vi behöver fler förslag. Så skriv och berätta vilka gamla gudabenådade örhängen du vill höra igen, på 80-talets vis. Och då märker du kuvertet: Den låt från förr som jag vill höra ännu en gång, fast ännu bättre och i Eldorado, inspelat just för mig och alla andra i landet som , öh, ja, det blev väl kanske långt. Vi tar, en gång till, kan ni märka det. Alltså inte märka det så, utan märka det: En gång till . Du märker kuvertet En gång till , Sveriges Riksradio, 105 10 Stockholm, Eldorado. Skriv om din låt.

Actionfilmsjingel med saftblandare: Äventyret fortsätter! Regi: Kjell Alinge.

Pointer Sisters Neutron Dance (från LP:n Breakout )

Kjell Alinge (i bakgrunden Sweet People Et Les Oiseaux Chantaient ): Fredrik Grundel har varit ute och rest. Han åkte till ett skivbolag, ett stort kontorshus som ligger på ett gärde utanför Stockholm. Där skulle Totte Wallin avtäcka sitt senaste alster. Totte har kommit tillbaka. Efter den stora tystnaden och massor med rundor på golfbanan och vad han nu kan ha haft för sig, så har han äntligen gjort en LP igen. Och Fredrik Grundel fick honom att sätta sig i soffan och svälja en utav joddeltabletterna.

Totte Wallin: Jodelaholahodi, jodelaholahodi! Detta är Totte Wallin för Eldorado! Jag är uppväxt med IKEA, mitt första hem det var ju bara IKEA; Hyllan Ingo och flera grejer, och det har ju nästan alla haft som bott i studentrum och sånt också.

Totte Wallin IKEA-Pop (från den nya LP:n Den Lekfulla Lögnen )

Totte Wallin: När det planerade samhället inte stämmer överens med verkligheten, då uppstår den offentliga lögnen. Då tycker jag att man ska introducera den lekfulla lögnen istället som jag har släckt, inte fantasin. (småmynt som snurrar på bordet samt ett gitarriff) Ofta är folk så förbaskade och förargade över folk som ljuger lite grann, men jag tycker det är kul att folk fantiserar, sitter och hittar på. Om nån berättar en historia så säger han att så sa han inte förra gången. Man broderar lite grann, jag tycker om det. (gummidjurspip) Mediakonst, det är vad man håller på med, och då är sökandet är en del av det. (signalen ur sf-filmen Närkontakt av tredje graden ) Och den friheten måste jag få ge mig. Om jag får kalla det för konst, jag håller på som konstnär. Att få testa olika saker och pröva det. (R2-D2-robotpip) Annars tycker jag att det är meningslöst att hålla på. Då kan jag lika gärna bara skicka iväg en docka eller bara skicka iväg en video och liksom uppträda. Jag vill alltså vara här och nu, som sökande, som vad är det som händer, varför är jag här, varför är jag på det sättet, jag är nyfiken. Jodelaholahodi, jodelaholahodi! Detta är Totte Wallin för Eldorado! Och jag är inte säker på att kanske skivan är mitt rätta uttrycksmedel. Jag vet inte. Jag skriver om det, jag skriver, kåserar i, visserligen bara i Svensk Golf , men det är kul ändå. Jag har börjat med, jag har vågat göra det. ( Doinng! ) Man måste bottna för att nå till ytan igen. Det är inte lätt att leva, det är det väl inte för nån. Och för mig då som är en offentlig person lite grand så gäller det att stå ut med sig själv och stå ut med sina maner och Jodelaholahodi, jodelaholahodi! Detta är Totte Wallin för Eldorado! och med sin spegelbild och alltihopa det här. Gör man det då tror jag att det är lättare att ta till sig massa andra saker, vad andra människor säger och vad andra människor gör, och överhuvudtaget det som finns runtomkring. (bäbisskrik) Jag ser med tillförsikt på framtiden. Fredrik Grundel: Trots allt? Totte Wallin: Ja. Fredrik Grundel: Det låter trotsigt, ursäkta vitsen. Totte Wallin: Nä, men jag är optimist. Det är den enda möjlighet man har, det är att vara optimist och tro på framtiden. (Rökig hostattack från Jönssonligan) Jag har ingen som helst respekt för de äldre generationernas syn på vilka beslut som dom har fattat. Utan det är vi som gäller, det är nu det gäller, för att det är vi som ska skapa framtiden. ( Leva! Leva! ) Jag reser mycket, jag älskar att resa i det här landet. []

Totte Wallin Jag Fann Den Vackraste Visan Om Kärleken

Kjell Alinge (i bakgrunden Sweet People Et Les Oiseaux Chantaient ): Totte Wallin, Sverige i två låtar. Det här är hämtat ifrån Den Lekfulla Lögnen en LP där Totte Wallin ligger utsträckt i nånting turkost, det är en mjuk sammetslen tröja han har på sig, handmålad med stora ögon och läppar; han ligger utsträckt på omslaget här. Och ifrån den LP:n hörde du här då först IKEA-Pop och sen Jag Fann Den Vackraste Visan Om Kärleken . Det var Fredrik Grundel som hade träffat Totte. LP:n är utgiven på Tottes eget skivmärke His Masters Wife, ha ha ha, det är jättekul namn!

Totte Wallin (sjunger acapella): Lilla söta fröken Fräken, ifrån Fryken, är du på samma våglängd? Lilla söta fröken Fräken, ifrån Fryken, på samma våglängd är vi, 105 10 Stockholm. Eldorado.

På samma våglängd: Peter Gabriel f. Kate Bush Don't Give Up (från LP:n So )

(slut på ljudfilen här saknas drygt 20 minuter i slutet av Eldorado )

 

 

 

Tillbaka till Musiklistan

fil.mag. Sandra Petojevic, 17 september 2022