Khobiren
En khobir - en matebsk länsherre
och överstepräst samt vetenskapsman.
Bilden ovan visar en khobir som tillber traniboren efter att tronsläden
blivit smord med heligt offerblod på 1210-talet.
Det finns tio khobirer i Matebia och fyra av dem regerar över var sin kvadrant av huvudstaden Portelan. Det är endast khobirer som får se traniboren i ögonen, alla andra måste hålla huvudet sänkt inför hans kejserliga helighet.
Precis som alla andra mateber får en khobir ha flera fruar, vilket i sin tur gör att han får många förstfödda söner. En av dessa ska så småningom bli khobir och då måste han till fulländning behärska matematik, stridskonst, poesi (där historia och geografi ingår) samt urmakeri (där matematik och naturvetenskap ingår) - de fyra heliga hörnpelarna. Den son som är bäst på detta blir förstås näste khobir, men det vet han inte själv, eftersom khobiren ständigt bär en lapp med hans namn på i en medaljong och en annan lapp med samma namn på ligger inlåst i ett skrin i en kista. När khobiren dör tas de båda lapparna fram och jämförs, och den utvalde förstfödde sonen invigs till khobir av traniboren.
En khobir är gift med flera fruar men han har även konkubiner, frillor och slavinnor som alla ska behaga khobiren när han befaller det.
Fruarna är alltid ur khobirens egen klan, konkubinerna är kvinnor som utbildat sig och tagit kejserlig examen i urmakeri och de är så att säga vetenskapsmän. Att bli konkubin är det enda sättet för matebska kvinnor att göra karriär. I khobirernas tjänst är det de som utbildar khobirklanens barn när de är små, därefter tar manliga lärare över. Intressant nog betraktas konkubinernas och frillornas barn som khobirens egna och konkubinerna behandlas nästan alltid med aktning och de får ofta tid till studier och uppfinnande. Fruarna och frillorna behandlas oftast som hustrur i gemen, de ska sköta sina och konkubinernas barn och de ska sköta hushållet - en uppgift som mest består i att hålla uppsikt över de hundratals tjänare och slavar som finns i ett khobirpalats.
Frillor är matebska kvinnor som khobiren själv fattat tycke för medan slavinnorna är de som får ta emot hans vrede och pockande lust. Slavinnornas barn säljs därefter till slavanstalten då de fyllt åtta månader.
Intressant nog är det tillåtet för kvinnor att studera matematik, poesi och urmakeri då de får betydligt större chans att bli en ärofull khobirfru vilket är varje matebsk kvinnas högsta dröm. Khobirer föredrar nämligen de kvinnor som är intelligenta, för att vara säker på att avkomman också blir det - i synnerhet för att kunna vara tekniskt överlägsen alla andra folk så när som på kobarashianerna som även känner till magi (det som på Terra Firma kallas elektricitet).
När khobiren dör, dräps alla hans fruar, frillor och slavinnor och begravs med honom. Konkubinerna blir däremot monirer, eftersom de är utvalda för att tjäna traniboren. Att några khobirfruar skulle ha småbarn vid detta tillfälle utgör inget problem - barnen har ju sina ammor, då khobirfruarna aldrig skulle nedlåta sig till att amma dem själva.
Uret - en del av matebernas
identitet.
Män som studerar urmakeri kan bli okastrerade monirer om de är tillräckligt
bra. De män som studerar matematik blir oftast köpmän. Tyvärr
är det fruktansvärt dyrt att gå i lära och det är
oftast bara släktingar till khobiren eller välbärgade köpmän
som har råd. Matebska bönder
på landsbygden är oftast analfabeter, men trots det äger de
allihop ett golvur som är tillverkad has den khobir som de betalar avrad
(arrendeskatt) till. Uret visar inte bara tiden, den visar även vilken
khobir bönderna tillhör då de är livegna. Varje år
kommer en tirsan och tar emot avraden samtidigt som han ser till att uret fungerar
som det ska och därefter sätter han en stämpel på pendellockets
insida att avraden är betald.
Beroende på hur uret ser ut och är utsmyckat varierar avraden. Ju ståtligare ur desto högre avrad - det är alltså frivilligt att äga det enklaste uret, men då får man ingen hög status (i synnerhet om man har mycket boskap och stora fält - då blir man hånad som snål). Därför försöker bönderna tävla med varandra om att ha det vackraste uret, så långt som deras tillgångar räcker. Vid missväxt blir de tvungna att begära tre års uppskov (som måste betalas igen med ränta om de ska få behålla sitt vackra ur) eller att helt enkelt begära att få ett enklare golvur.
Bönder utan golvur kallas herrelösa och blir oftast tagna till slavar. Dessa bönder är oftast inte mateber, utan de är ättlingar till erkelzaarianer som blivit kvar "på fel sida" då Eldravinen uppstod år 924 och de försöker överleva i de eländigaste trakterna för att vara någorlunda säkra på att "de otrogna mateberna" inte ska ta dem, eller så sväljer de förtreten och skaffar sig ett golvur - med risk att de blir kallade för förrädare av sina landsmän (erkelzaarianer använder solur och timglas för att mäta tiden).
Stadsbor har vägg- och bordspendyler och de riktigt välbärgade har även årsur - sådana med roterande kulpendlar och som står under en glashuv och som dras upp en gång om året, på vårdagjämningens morgon. Ju fler och ståtligare ur, desto högre skatt måste man betala. Inget av stadsbornas ur har kontakt med golvet såsom böndernas. Fickur fungerar för stadsborna inte bara såsom tidmätare, utan även som identitetshandlingar - det gäller förstås dem som inte är tirsaner eller naroder (se nedan), som ju har sina personliga sablar - och dessa fickur var viktiga som passerkort.
Matebia kallas för kejsardöme, men i själva verket består riket av tio län som styrs av respektive khobir, länsherre. Det finns alltså tio khobirer och här nedan visas de klaner som styrde år 1320 då Nikoforaz för första gången besökte Matebia i "Maktens tiaror". Även khobirernas klanfärger visas och de matebska länen är sorterade medsols.
Vazhin stads län Röd-grön Vazanov
Salyuga stads län Blå-svart Salyugoron
Tagalin stads län Röd-svart Tagaljimon
Komarin stads län Röd-blå Komarogon
Portelan Norra län Gul-röd Vremeplov
Portelan Östra län Gul-blå Gorotyamon
Portelan Södra län Gul-grön Dergolomon
Portelan Västra län Gul-svart Oktaborinyov
Fermin stads län Grön-svart Fermalogon
Kashara stads län Grön-blå Kasharomon
Kulturhistoriker:
Sandra Petojevic
25
februari 2007
(uppdaterad 19 januari 2008)