Slaveriet i matebia

Enligt mateberna så är alla icke-matebska slavar återfödda mateber som dött i vanheder. En slav känns igen på det brännmärke han eller hon har på skuldran, en matebsk runa som är första bokstaven i ordet slav och bredvid den brukar ägaren sätta sitt bomärke. Enligt mateberna så har slavar ingen heder, därför är det deras skyldighet att tjäna sina herrar om de ska ha en chans att återfödas till ett bättre liv. I mycket sällsynta fall kan det hända att de blir frigivna, och då får de en komplicerad tatuering av en monir (solpräst) på skuldran runt brännmärket. Denna tatuering visar att de är fria, men om de begår något brott

Slavarnas mat kallar mateberna för "slavfoder" och består av ärtor, bönor, lök och kål - sådan mat som ingen mateb vill äta för att det är gasbildande - samt gammalt bröd.

Slavarna i Matebia består av
65 % erkelzaarianska ättlingar,
20 % straffade och förvisade chika'maarer,
10 % straffade mateber samt
3 % förvisade krothoner och 2 % förvisade kobarashianer. Mateberna hymlar inte om att det finns slaveri i deras rike, ett av deras ordspråk är "Vårt solbelysta kejsardömes gudomliga välstånd vilar på starka krigares och flitiga slavars axlar". Det finns därför speciella slavanstalter där barn till slavar tas om hand och tränas till att bli underdåniga arbetare som utan knot utför det man befaller dem att göra.

Såväl slavskolorna som krigarskolorna sköts av tranishekerna som var och en är rektor över en slavskola och en krigarskola. De båda skolorna anses lika viktiga och ve dem som skolkar från dem! Ibland utbildar tranishekerna så många slavar att de kan exporteras till såväl Chika'maar som Krothon, men tranishekerna ser till att de har monopol på denna marknad. En slavinna är dubbelt så dyr som en slav, vilket beror på att hon kan föda barn som sedan säljs till slavanstalten då de uppnått en ålder av åtta månader.

Inga konkurrerande slavhandlare är tillåtna, och detta på grund av ett slavuppror som inträffade så sent som på 1100-talet då erkelzaarianska ättlingar följde en slavhandlare som hade köpt upp dem för att befria dem. Slavhandlaren var själv slav från början, men hade fått sin frihet som belöning då han hade räddat sin herres liv. Dessutom fortsatte han att hjälpa sin forne herre att sälja sina kreatur till ett mycket bra pris, då han hade lyckats lära sig räkna och hans forne herre blev nöjd och gav honom en del av vinsten. Han fick höra majestatislegenden av erkelzaarianska slavättlingar som inte behandlades lika väl av sina herrar och beslöt sig för att befria även dem. Han köpte magra ickeerkelzaarianska slavar billigt som han satte i arbete på sin forne herres ägor men han gav dem ordentligt med mat så att de fick muskler. Därefter kunde han sälja dessa slavar dyrt för att sedan köpa erkelzaarianska ättlingar för pengarna. Han kallade sig "majestatis" och hade till och med tillverkat en förgylld träkopia av Osårbarhetens tiara i lönndom. När han samlat tillräckligt många erkelzaarianer och tränat dem så kunde han gå till anfall med flera hundra slavar och han befriade ännu fler. Tyvärr lyckades inte upproret och tusentals dömda kastades ned i Eldravinens glödande lava medan ännu fler slavar tvingades att titta på.

Kulturhistoriker: Sandra Petojevic
19 januari 2008

Tillbaka till Matebia
Tillbaka till fantasyromanen