Fantasyvärlden Artezanias historia

Forntiden före Ljusets guds Nedstigning är ännu höljt i dunkel, men vid tiden för Nedstigningen rådde bronsålder och Artezania var uppdelat i Matebia samt en massa småriken. Dessa småriken kom vid Nedstigningen att enas under fyra härskare, två manliga och två kvinnliga, och en ny tideräkning började:

• majestatis Auterian Kanfagris valde Osårbarhetens tiara och blev den store kungen av Erkelzaar, det Goda riket i väster. Auterian får tillnamnet "den Helige" eftersom han efteråt lyckas få bukt med de rivaliserande kungarna som förött riket med sina ändlösa krig och han grundar huvudstaden Manasgord där han planterar ett heligt olivträd (manas=olivträd, gord=stad).
• shona’shon Chuwen Kumihua’taan valde Råstyrkans tiara och blev storhövding av Chika’maar, det Ärofulla riket i öster. Kumihua'taan får tillnamnet "den Helige" eftersom han lyckas oskadliggöra Chappa'ai så att inga fler demoner kan härja i riket och han grundar huvudstaden Chika'shaar (=Ärofulla staden) och norr om den gräver han ner Chappa'ai och låter uppföra en stor pyramid ovanpå så att ingen kan komma åt Chappa'ai ens av misstag.
• bashtuna Saram Cha al Tiira valde den Heliga spiran och blev den Utvalda modern av Krothon, det Sköna riket i norr. Saram Cha al Tiira får tillnamnet "den Heliga" eftersom hon bringar välstånd med hjälp av handel till det annars mycket fattiga riket som plågats av svält och missväxt flera år i rad och hon grundar huvudstaden Gvazdah (=Kullen)
• nan skiba Akarachi valde Läkedomens tiara och blev den Vita Heliga av Evendaboro, det Fridsamma riket i söder. Nan skiba Akarachi bär tillnamnet "den Heliga" eftersom hon lyckas bota alla invånare från den mycket dödliga böldpest som hemsökte riket och hon grundar huvudstaden Nan-Daro (=Vita hamnen)

Till Matebia, det kvarvarande riket som sedan länge kallades det Rena riket, kom vid vårdagjämningen detta år den helige solkejsaren, tranibor (=Solens son), med den Namnlöse Profeten som kom att tala om för Auterian, Chuwen, Saram Cha och Akarachi var de kunde finna Maktens tiaror och den heliga spiran som de sedan ett halvår senare skulle besegra Mörkrets gud med.

Den Namnlöse Profeten blev tyvärr dräpt av den matebske solkungen Arkan VIII för sina profetiors skull. Översteprästen Leonov avsatte solkungen som strax dog under den påföljande jordbävningen och traniboren (vars namn var så heligt att det aldrig uttalades eller skrevs ner) blev således gudomlig härskare över Matebia. Leonov lät genast uppföra ett tempel till Profetens kvarlevor där solkungens palats tidigare stått. En viktig sak som tidigt gjorde traniboren helig var att han talade om för mateberna att man kunde använda metallen järn, vilket kom att bli avgörande för kommande krig.

Att erkelzaarianerna inte vill tro på att traniboren kom med den Namnlöse Profeten, beror dels på att det enbart fanns matebska vittnen till den händelsen, dels på att de har en strikt monoteistisk religion till skillnad från Chika'maarer, krothoner och evendaborer. Dessutom förklarade traniboren tidigt krig mot Erkelzaar och gjorde så att mateberna kom att bli erkelzaarianernas ärkefiender. (Varför traniboren gjorde detta besvaras i Maktens tiaror del 3: Bortom Världens mur.)

Här nedan syns de olika rikenas ungefärliga gränser 100 år efter Nedstigningen.
Erkelzaar = violett, Krothon = ljusblå, Chika'maar = röd, Matebia = gul, Evendaboro = grön

År 80 efter Nedstigningen: Den chika'maariske kungen Chuwen Kumihua'taan den Helige som nu är nära hundra år gammal lyckas med konststycket att framställa en amulett som lockar till sig moaier (stenjättar från Mögelträsket). När prästerskapet som tidigare bett sju hedniska gudar får reda på detta stjäl de den och börjar använda den för sina egna syften för att kunna återta sin makt som de förlorat på grund av den monoteistiske kungen som hävdar att det är var och en personligen som i sitt hjärta ska känna att Ljusets gud är där. Han har inte glömt de sju demoner som dyrkades som hedniska gudar, men som istället tog folk till slavar.

År 184 e. N: Matebia förklarar Erkelzaar krig, men då Erkelzaar ligger ganska långt bort blir först Chika'maar anfallet, men då de har hjälp av moaier lyckas de hålla mateberna stångna trots traniborens styrka. Eftersom kriget slutar oavgjort byter de istället territorium med varandra, så att matebia blir större västerut och i gengäld lovar mateberna att inte rasera de pyramider som nu hamnat på matebsk mark. Efter detta upphöjer chika'maarerna moaierna till gudar och de offrar krigsfångar till dem i den nyinvigda huvudstaden Shana'chik (=Sjunde Äran). Detta ogillas av det monoteistiska Erkelzaar som hädanefter tar avstånd från Chika'maar.

På hösten detta år blir halva Krothon erövrat och lagt under matebskt styre. Mot krothoner är mateberna milda mot att de får fri lejd mot Erkelzaar, men krothonerna måste grunda en ny huvudstad: Cho Lar (=Tillfälliga Hamnen). Vid slutet av detta år är även hela Erkelzaar erövrat, men mot erkelzaarianer är mateberna fruktansvärt grymma, hundratals byar bränns och invånarna i dem dräps.

Traniborens befallning är att alla erkelzaarianer ska vigas åt förintelse, och många av dem som inte dödas, fångas och säljs istället som slavar. Många erkelzaarianer lyckas dock fly åt sydväst under ledning av majestatis Orifal I. De stannar och slår sig ner där en ogenomtränglig urskog hejdar dem i söder, ett mögligt träsk i sydväst och Dimmornas hav i väster och de flyttar även upp i den sydöstra bergskedjan som får namnet Erkelzaarianbergen. I bergen bygger de befästa borgar som kan hålla stånd mot matebernas ursinniga arméer under de följande århundradena.

I nästan hundraåttio år är Matebia Artezanias största imperium. Att kriget gick så lätt för mateberna beror på att de hade vapen och rustningar av järn till skillnad från de övriga folken som bara hade brons. Dessutom har mateberna väldisciplinerade arméer som i hemlighet hade tränats sedan många år tillbaka.

362 e N: Med hjälp av spioner lyckas majestatis Auterian II äntligen ta reda på hur järn tillverkas och han tar även reda på hur mateberna drillar sina krigare så att han kan drilla sina soldater på samma sätt. Han är dock för gammal för att gå i strid och dör av mycket hög ålder tre år senare.

365 e N: Majestatis Bardanim II förklarar krig mot Matebia direkt efter sin kröning. Han lyckas erövra hela den västra kuststräckan ända upp till Röda floden och han låter bygga en starkt befäst gränsstad som får namnet Manastir. (manas=olivträd, tir=borg) Det heliga olivträdet blev turligt nog skonat av mateberna. Manastir gränsar mot Krothon och de hjälper till att beskydda erkelzaarianerna från mateberna medan staden byggs.

370 e N: Ett stort område norr om Manastir erövras tillbaka från mateberna under ledning av majestatis Bardanim II och skänks till krothonerna som tack för deras beskydd under byggandet av Manastir. Tvåhundra fjärdingsväg österut hjälper erkelzaarianerna krothonerna att bygga en befäst stad åt dem, som på erkelzaarianska får namnet Banutir (banu=broder). Denna stad gränsar till den del av Erkelzaar som ännu är erövrad av mateber, vilket kartan nedan visar.

454 e N: Erkelzaarianerna ingår en allians med krothoner och de lyckas tränga tillbaka mateberna och hålla dem i schack. Dessutom erövrar de en bit av Matebia som ligger öster om en bergskedja som nu får namnet Chika'maarbergen. Rikenas gränser ligger nu åter som vid år 100 e N, bortsett från att området mellan Utuk, Dalnik, Banutir och manastir är krothonskt och att området öster om Stora floden förblir matebskt.

467 e N: Mateberna får reda på att det finns ett pass i söder genom Evendaborobergen som används som passage av moaierna på deras vandring mellan Mögelträsket och Chika'maar. Mateberna erövrar då en fjärdedel av Evendaboro för att få tillgång till detta pass. Detta sker mycket lätt, eftersom evendaborerna inte har behövt föra krig på flera hundra år (de är alltså ännu i bronsåldern) och arméerna kan utan större förluster tränga in i Erkelzaar i slutet av året vid nymåne (då moaierna är i Mögelträsket). Med hjälp av alla de mateber som under erkelzaarianskt förtryck stannat väster om Evendaborobergen, erövrar de ett stort område och den här gången är det betydligt fler erkelzaarianer som dräps. Eftersom erkelzaarianer anser chika'maarer vara hopplöst förtappade hedningar kan de inte räkna med någon hjälp från dem och deras moaier.

469 e N: Evendaborerna begär hjälp från Chika'maar för att befria riket från mateberna, en operation som lyckas och matebernas rike är nu åter delat i en västlig och en östlig del. Evendaborer betalar tribut till Chika'maar som i sin tur ser till att moaier vaktar passet genom Evendaborobergen så att ingen kan passera österifrån. Detta gör att matebernas förstärkningar inte kommer, och Erkelzaar kan under ledning av majestatis Bardanim II återerövra sina områden. Den här gången ser erkelzaarianerna till att utrota varenda mateb som stannar innanför Erkelzaars gränser. Många mateber måste fly genom passet och moaierna låter dem passera eftersom de kommer västerifrån.

480 e N: Evendaborernas nya huvudstad Nan Daro (=Vita Hamnen) står färdig där den gamla med samma namn tidigare stått, men mycket starkt befäst och byggd med hjälp av moaierna. Ingenjörerna bakom denna stad är de Åtta Heliga, som kommer från ett fjärran rike bortom Mögelträsket. Dessa fyra män och fyra kvinnor lär evendaborerna att använda magins kraft som kan utvinnas ur magnetiten, den magiska metallen. Denna magiska kraft kan få vagnar att röra sig utan hästar och lampor att lysa utan olja. Från och med nu lämnas Evendaboro i fred av Matebia.

500-talet: De mateber som bor i Krothon och Chika'maar drömmer om det forna kejserliga solimperiet och så småningom bildar de små kolonier. Dessa kolonier är accepterade så länge de betalar skatt till den krothonska repektive chika'maariska staten. För erkelzaarianer är dessa kolonier avskyvärda, men de kan inte göra något, eftersom kolonierna inte befinner sig i Erkelzaar.

681: Erkelzaar (som i hemlighet noga förberett och tränat sina soldater) förklarar heligt krig under ledning av majestatis Kharaan I. Det officiella syftet är att befria Krothon från matebernas förtryck, det inofficiella är att skapa ett erkelzaarianskt imperium som mateber i framtiden aldrig kan besegra.

682: Krothon besegras fullständigt och dess invånare som inte vill omvända sig till att tro på Ljusets gud och betala skatt till Erkelzaar måste flytta upp i den enorma bergskedjan i norr som får namnet Krothonmassivet. Majestatis Kharaan I lägger beslag på såväl den Heliga spiran som på den Heliga medaljongen. De mateber som bodde i Krothon slaktas fullständigt om de inte lyckas fly till Chika'maar. Krothons forna huvudstad Gvazdah (=Kullen, Höjden) vid Bruna floden byter namn till Thakandor (thar=stark kan=lilja dor=hamn) eftersom majestatis är av ätten Kanfagris (fagris=gyllene) och kartan får nu följande utseende:

695: Chika'maar besegras fullständigt av Erkelzaar, eftersom de under någon mystisk och olycklig omständighet förlorat den amulett som drar till sig moaier och därmed kommer moaierna till Chika'maar endast vid fullmåne för att ta emot sina offer. Majestatis Kharaan I lägger beslag på såväl Råstyrkans tiara som den Heliga medaljongen och det är nu han får tillnamnet "den Store".

704: Matebia som hittills har känt sig skyddat av såväl Chika'maar som Evendaboro blir nu fullständigt erövrat av erkelzaarianerna och dess huvudstad Portelan (som behåller det antika namnet) blir nu huvudstad i en erkelzaariansk provins. Majestatis Kharaan den Store kröner sin bror till vicemajestatis Karadal III med Råstyrkans tiara och Leonovs över sjuhundra år gamla soltempel rivs för att ersättas av Den Namnlöse Profetens katedral dit Profetens kvarlevor förs. nu börjar ett erkelzaarianskt förtryck av mateber som ska vara i över tvåhundra år. Mateberna fråntas möjligheten att använda vapen och att bilda arméer.

731: Bortsett från Nan Daro som envist håller stånd, besegras Evendaboro av Kharaan den Stores son, majestatis Auterian IV. Han kan dock inte erövra Läkedomens tiara och den Heliga medaljongen som befinner sig hos härskarinnan i Nan Daro, men han får ändå tillnamnet "den Store" precis som sin far. Från och med nu och i drygt två hundra år är det erkelzaarianska imperiet som allra störst och det är vid denna tid som Nan Daro får öknamnet Khuzul Daar (=Den Onda Muren) av erkelzaarianerna som inte lyckas erövra den. I Manastir regerar majestatis Auterian den store och i Portelan vicemajestatis Orifal III. De är nu Artezanias mäktigaste herrar och försöker nu omvända krothoner, chika'maarer och evendaborer till att tro på Ljusets gud medan mateber förföljs, dräps och förslavas.

924: Khuzul Daar med omnejd förintas fullständigt av en komet. Det tidigare så bördiga evendaboriska och chika'maariska landskapet förbränns till öken och hundratusentals människor dör, främst evendaborer. Dessutom uppstår Eldravinen, en lavafylld klyfta som fullständigt delar det erkelzaarianska imperiet från nordost till sydväst. Moaierna bygger dock en bro över Eldravinen, men den ligger långt i söder, mitt i brännande öken. Kvarvarande evendaborer flyr söderut, mot de fjärran urskogarna.

937: Den fjärdedel av det erkelzaarianska imperiet blivit fullständigt avskuren från resten av imperiet återerövras av mateberna som tillfångatar vicemajestatis Bethamon V och ger honom det gräsligaste straffet erkelzaarianer vet, att bli offrad i det chika'maariska templet. Kartan får nu nedanstående utseende:
(Ljusgrönt=Kobarashi, skärt=numera obeboeligt land)

900-talet: Landet bortom Matebianbergen börjar koloniseras av ett folk som kallar sig kobarashianer.

1012: Krothonerna lyckas bygga en bro över Eldravinen i Krothonmassivet, men de släpper inte över vare sig mateber eller erkelzaarianer. Krothonerna vill inte hamna i kläm mellan dem igen men de för gärna handel med dem.

1170-talet: Mögalirträsket som av någon okänd anledning (som uppdagas i Maktens tiaror del 3: Bortom Världens mur) börjat växa uppslukar nu den erkelzaarianska huvudstaden Manastir. Till ny huvudstad utses Thakandor i väster.

1320: När furst Nikoforaz börjar söka efter maktens tiaror i första delen av Maktens tiaror ser kartan ut så här:

Mera om: Erkelzaar Matebia Kobarashi Krothon Chika'maar Evendaboro *klunga

Mera om varelserna i artezania

Kulturhistoriker: Sandra Petojevic
5 februari 2006 (länkar uppdaterade 17 april 2006)

Tillbaka till Matebia
Tillbaka till fantasyromanen