Gombócarnas uppkomst

Alla gombócar är bollar av ihopsnurrade sjaletter av acetat (rayon) eller av siden. Min första gombóc snurrade jag 10 januari 1992 när jag gick på bio med pappa och såg actionfilmen "Den siste scouten". Den gombócen snurrade jag av en mörkblå sjalett från Malta och döpte den till Pentagon eftersom den blev femhörnig. Idag har jag över femtio olika gombócar - alla med olika individuella namn - och jag snurrar hela tiden nya. Jag har gjort installationer med gombócarna på Konstmuseet och Hagakyrkan i Göteborg och de har även varit utställda på Stadsbiblioteket 1996.

Gombócarna utforskar postmodernismen på ett mycket konkret sätt. Tänk på modernismen som en sjalett och postmodernismen som en gombóc. Modernismen är ju som bekant en mycket funktionell stil och sjaletten har många praktiska funktioner: man kan ha den som huvudduk, halsduk, näsduk, servett, förband, bordsduk, dammtrasa m.m. m.m.
En gombóc däremot kan man inte använda på särrskilt många andra sätt än som boll, och den har förlorat sjalettens alla funktioner. Ändå är gombócen en sjalett, men den är en sjalett som har gått in i sig själv och förvandlats till något helt annat. På samma sätt har modernismen gått in i sig själv och förvandlats till något helt annat, d.v.s. postmodernism. Men precis som postmodernismen enbart består av modernism så består gombócen endast av en sjalett och inget annat.

För muspekaren över gombócarna på alla bilderna så får du veta deras namn. Att jag gett dem olika namn beror på praktiska skäl, så att det blir lättare att skilja dem åt, eftersom jag har skapat dem vid olika tidpunkter. Även den svenske konstnären Olle Baertling (1911-1981) gav påhittade namn åt sina moderna konstverk såsom Xa, Ribo och Tawe. De mest kända av dem är hans målningar med trianglar i olika färger åtskilda av breda svarta linjer. Han kallade detta konkret konst, inte abstrakt. Hans målningar existerar enbart som en ren, konkret form. Utöver denna finns ingenting mer att se eller uppleva, ingenting som kan tolkas känslomässigt eller symboliskt, ingenting dolt eller omskrivet. Det är färg på duk, punkt slut.
Men se nu på bilden nedan. En sjalett ligger plant på bordet och har ett abstrakt mönster. Den skulle, uppspänd på en ram, kunna vara som en av Baertlings målningar, färg på duk och punkt slut, konkret konst. Men jag har inte spänt upp sjaletten på någon ram, jag har snurrat ihop den och därmed har den imploderat, gått in i sig själv och förvandlats till något helt annat. En liten boll ger många associationer: leksak, sport, kattunge, spädbarn, frukt, m.m. m.m. Och ändå är den inget annat än en sjalett med ett abstrakt mönster som fått ett namn som gör den lättare att katalogisera. Men jag har gått ett steg längre och gett gombócarna namn som ytterligare ger associationer.

Här ovan ser man storleksförhållandet mellan sjalett och gombóc. Storleksförhållandet är alltid densamma, så har man en kvadratisk sjalett som är 50 cm lång så får man en gombóc som har 18 cm omkrets runt kanten (kanten är gränslandet mellan gombócens släta och skrynkliga sida.).

Denna bild är tagen 2 november 1992. Riva, Den Rödrandiga, Gimbic, Gul Venezia och Svart Venezia är ännu osnurrade. Den första gombócen uppstod alltså av en slump. Men jag fortsatte att snurra ihop sjaletter för att se om tricket gick att upprepa och det gjorde det. När jag tog denna bild hade gombócarna fått sina namn och blivit individer. Många människor idag har ju husdjur. En del har vanliga djur som akvariefiskar, marsvin, hund eller katt medan andra har ovanliga som sköldpaddor, ödlor, ormar och minigrisar. Jag har gombócar och de är väldigt praktiska husdjur eftersom man varken behöver mata dem eller gå till veterinären med dem. Man vet var man har dem och det enda man får se upp med är att de inte blir alltför solkiga då det enda sättet att tvätta dem är att först snurra upp dem, tvätta dem i handfatet med ljummet vatten och sedan snurra ihop dem. Detta gör att de aldrig någonsin kan återfå sin ursprungliga form.

Att jag lät den första gombócen bli hövding över alla de andra och den andra bli vicehövding beror på att jag ville undersöka begreppet kultur. Vår svenska kultur känner ju alla till, eritreansk kultur är mindre känd och utomjordisk kultur skulle ju vara totalt okänd. Ponera att gombócarna är utomjordingar. De är döva och stumma eftersom de inte förstår något känt språk på jorden. Ändå är de nyfikna på vår svenska kultur precis lika mycket som vi är nyfikna på deras. Men till skillnad från eritreanen som är ganska lik oss har gombócarna en helt annorlunda form än oss människor. Hur reagerar vi på dem? Skräms vi av dem eller skrattar vi bara åt dem? Deras ansikten består helt och hållet av veck med ett hål i mitten och det närmaste vi kommer ett djur med samma form är maneter och sjöborrar. Växtriket däremot innehåller betydligt fler former som är snarlika gombócarnas men på Jorden finns det varken växter, maneter eller sjöborrar med intelligent liv. Eller är det bara så att vi inte kan förstå dem?

Fortsättning följer här! Annars kan du alltid gå tillbaka till början!

Konstnär: Sandra Petojevic
14 september 1999 "Postmodernismen och modernismen"
15 september 1996 "Mina bollar hemma i köket"
7 september 2001 "Två exakt likadana sjaletter"
2 november 1992 "Mum-mum frukt"
14 juli 1997 "Bollporträtt med ett äpple"
5 maj 1997 "Stilleben med kvisttomater, paprikor och bifftomater"